Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Tack för tipset om Bustophers/Ingvar Ericsons bok. Jag har nu beställt den och kommer att läsa den med stort intresse. Boken som skrivits av Sara Gunnarsdotter "3 ml Om ett blodprov och ett åtal" kan också rekommenderas.



Läraren friades p.g.a. att domstolen förstod att provresultatet var fullkomligt ovederhäftigt. Det helt osannolika resultatet kunde inte kontrolleras p.g.a. att sekundärprov inte fanns, provresultatet kunde inte förklaras vetenskapligt, det stöddes inte heller av vittnesuppgifter och kunde därför inte på något sätt utgöra grund för fällande dom. Domstolen fann inget som tydde på att läkaren gjort sig skyldig till något brottsligt. Alltså friades hon. Så ska det nämligen gå till. Saknas grund för att ett brott har begåtts ska en åtalad person frikännas. Och om inget brott begåtts ska naturligtvis inte ens någon ställas inför rätta. Så skedde dock i detta fall på grund av att åklagarna och polisen gravt missbrukade sina maktbefogenheter.

Polisen bör kanske inte lastas för att det kom att väckas ett åtal. Kritiken mot polisen bör snarare ta sikte på hur man behandlade läkaren i samband med gripandet och anhållandet. Ett tydligt prov på de dummas tro på det tillfälliga övertaget rättfärdigar ett pöbelbeteende. Det är bara att hoppas att poliserna besitter en tillräcklig gnutta intelligens så att de förstår hur mycket de gjort bort sig.

HappySadHarry

Uppenbarligen har du inte läst min bok. Hade du gjort det innan du skrev hade du förmodligen inte uttryckt dig som du nu gjort.

Solna tingsrätts dom bygger i princip på två konstateranden:

Till att börja med konstaterade man att: ”…den första fråga som tingsrätten bör ta ställning till är om analysresultatet är tillräckligt tillförlitligt för att kunna läggas till grund för den fortsatta prövningen.” (domen sid. 11). Efter att ha tagit ställning till den bevisning som åklagaren fört fram vad gäller analysvärdena ansåg tingsrätten som sin slutsats att : ”…det visserligen inte råder någon tvekan i fråga om förekomsten av tiopental i och för sig men att det uppmätta kvantitativa värdet inte, med hänsyn till rådande beviskrav, kan läggas till grund för en fällande dom.” (domen sid. 29). Vilken gjorde att man konstaterade att ”Åtalet mot [narkosläkaren] ska alltså ogillas.” (domen sid. 32).

Trots detta prövade tingsrätten den: ”… relativt omfattande bevisning i form av vittnesmål från
L:s anhöriga, vilka närmast samtliga har fört fram det påståendet att [narkosläkaren], strax innan L. dog, skulle ha gett henne en spruta med något medel som gjorde att hon avled. Tingsrätten har emellertid vid sin prövning inte ansett sig få belägg för detta påstående.” …… ”Vid en sammantagen bedömning har tingsrätten emellertid inte funnit något som talar för att [narkosläkaren] vid det aktuella tillfället skulle ha utfört någonting som inte varit medicinskt motiverat.” (domen sid. 32).


I "Sannolika skäl?" har jag bl.a.framhållit att: ”En kemisk analys är i motsats till t.ex. ett sticksår eller en skottskada en indirekt observation och säger därför i sig själv, oavsett om det handlar om dödliga halter, ingenting om hur eller när i förhållande till dödstillfället de har uppstått.” (boken sid 28). Jag har också framhållit att tingsrättens dom är: ”En dom som dessutom väsentligen grundades på formella brister i det analysarbete som utfördes av rättskemiska laboratoriet vilket inte hade något som helst att göra med den åtalade läkaren eller det hon lagts till last." (boken sid 307).

Det avgörande i tingsrättens dom är därför inte frågan om analysvärdena utan konstaterandet att man utifrån den bevisning som åklagaren fört fram ”… inte funnit något som talar för att [narkosläkaren] vid det aktuella tillfället skulle ha utfört någonting som inte varit medicinskt motiverat.”

Det är naturligtvis därför som åklagaren tvingas konstatera att ”En ändring av tingsrättens friande dom i hovrätten kräver sannolikhet att ny bevisning kan åberopas. Någon ytterligare bevisning finns inte och inte heller någon annan omständighet som kan ändra bevisläget på ett avgörande sätt.” Det hade ingenting att göra med vare sig Hanne Kjöller på DN eller frågan om analysvärdenas trovärdighet.

Det har till dags dato inte redovisats någon medicinskt hållbar förklaring till hur de höga halterna av såväl morfin som tiopental i blodprovet från L. kan ha uppstått! I boken har jag, i en bilaga, redovisat resultat från post mortem analyser tagna efter drygt 50 avrättningar i USA som på ett, för mig i alla fall, övertygande sätt visar att en koncentration på 2000 μg/g tiopental uppmätt i ett prov på lårblod taget 24 dagar post mortem inte kan förklaras av en injektion given medan personen fortfarande levde. Detta material, som ställts till mitt förfogande av en av de främsta experterna på tiopental i USA, har jag redovisat för såväl RMV som Socialstyrelsen. Bägge har dock valt att inte ta någon notis om det.

Läs boken innan du skriver igen!

HappySadHarry är ju ute och cyklar ungefär lika ordentligt som PCuri.

1. Den enda injektion som ges var 2-3 ml (vitnessmål där sprutstorlek pekas ut samt uppgift om att allt inte förbrukas). Enligt expertvittnen krävs minst 20 ml- troligen det dubbla.
Dvs redan här faller hela åtalet på sin egen rimlighet.

2. Högkoncentrerad tiopentallösning är kraftigt gul och definitvt inte klar och ofärgad. Det senare är hur vitnen beskriver den injektion som gavs. Därmed friar alltså vitnessmålet

3. Den enda analys som har gjorts av flickans blod gjordes på ett instrument som itne var kalibrerat. Det visade tiopental över 10 mikrogram/gram vilket är helt i enlighet med vad vitnessmål säger att flickan har fått dagarna före döden. Inte heller detta ger stöd för något åtal

4. De resultat som både svenska och finska RMV sen får fram är inte baserade på blod från flickan utan på blodpudding från RMV. En blodpudding som rätten underkänner som bevis då det finns så många brister i den hanteringen att den inte kan betraktas som rättssäker. Det är också detta åklagaren slutligen inser och då RMV har förstört allt råblod så finns det inget kvar att göra en oberoende analys på.

5. Det som totalt avslutade det hela är de uttalanden som expertvittnena gav.
Bland annat Jörg Mörelands - Det går itne utifrån ananlysen säga om flickan hade en dödlig dos tiopental i kroppen när hon dog. Faktum är att inget expertvittne överhuvudtaget anser att det finns bevis för ett brott.

6. Pcuri brukar ljuga om att det räcker med mycket mindre doser men det han konskvent förnekar är andra halvan av Mörelands uttalande där han säger att den lägre dosen enbart hade varit tillräcklig om den gavs efter döden. Enda problemet med det är att man inte kan mörda en död människa och därmed ska åtalet ogillas igen

Bushtopper:

Du har antagligen siffrorna i huvudet men som jag minns det så hade avrättade fångar efter döden 4-6 mikrogram tiopental per gram blod efter att ha givits en dos på 3-5 gram

Förutsättningarna är ju de mest likartade vi kan få. Döden ska i båda fallen ha inträffat genom injektion av tiopental vilket bör ge oss samma fördelning i blodomloppet samt i förhållandet blod/fett.

om man då applicerar flickans koncentration på en vuxen så borde vi alltså behöva tillföra 400 ggr mer tiopental. dvs någonstans mellan 1200 och 2000 gram tiopental.

Även med 25-30% lösning så pratar vi om en volym injektionslösning som motsvarar hela blodvolymen. En sådan koncentration borde väl även ha gett upphov till synnerligen kraftig vävnadsretning runt injektionspunkten om den ens är görbar?

Jag tycker att det är ytterligare ett rätt kraftigt bevis på att analysen inte kan vara reprsentativ för flickan

Du har säkert beskrivit många saker på ett bra sätt i boken. Långa utläggningar som här. Vad jag inte vill göra är att läsa boken och finna att du mörkar att tingsrätten i sitt centrala resonemang när de väljer att inte lita på RMV spädning av provet gör det på helt felaktiga grunder.

Har du i din bok som här i tråden spaltat upp vart enda misstag som begåtts på vägen utan att ta med kronan på verket, tingsrättens oerhört klantiga felslut när de missar att finska RMV har mätt på ett spätt prov. Ett kardinalfel utan dess like. En skamfläck i svensk rättshistoria, nedskrivet i en tingsrättdom. Ett fel som skulle ge fullt poängavdrag i ett matteprov för en femteklassare.

Du vet detta mycket väl, men du klarar inte att ta till dig det. Var enda en med vetenskaplig hederlighet förstår att det är den största enskilda rättsmissen i hela handhavandet av fallet. I varje beskrivning av fallet förtjänar det åtminstone en tiondel av utrymmet, men du låtsas inte se elefanten i rummet. Det är ohederligt och ovärdigt någon med vetenskapliga anspråk.

Av 50 analyserade fall efter avrättning i USA finns det inte ett enda där man efter mer än 4 timmar efter att personen dödförklarats påvisade en tiopentalhalt i lårblodet över 10 µg/g. I ett fall som specialstuderades just för att klarlägga vad som händer med tiopental i kroppen efter döden togs först ett blodprov c:a 10 minuter efter att personen dödförklarats. Då uppmättes 29,6 μg/g tiopental. Sedan togs ett andra prov vid den efterföljande obduktionen cirka 7 timmar senare och då uppmättes 9,7 μg/g.

HappySadHarry

Den 24 maj fick RMV följande svar från Helsingfors på det prov man skickat dit för jämförelse:
Analysresultaten (GC-MS):
• tiopental 210 μg/gram
• pentobarbital 10 μg/gram
• fenobarbital positiv < LOQ (LOQ = 10 μg/gram)
• morfin (fritt) 0,48 μg/gram
[Kommentar: LOQ = undre gräns för kvantifiering]

I sina kommentarer till provsvaret från Finland skrev RMV till åklagaren 2010-05-31:
”Eftersom analysen i Finland är gjord på lårblod som är spätt 10 gånger, så skall alla analysresultaten på bifogad kopia multipliceras med 10 för att visa koncentrationen i ärende K2008-O 4166.” RMV har alltså inte på något sätt missat att analysen gjorts på ett spätt prov.
Att man påvisat förekomst av fenobarbital men att analysresultatet hamnat under kvantifieringsgränsen för den använda mätmetoden innebär att man vetenskapligt sett inte kan säga mer än att det fanns < 10 μg/gram. Hur mycket mindre kan man däremot inte uttala sig om.

Sedan gjorde RMV en "omanalys" av samma (spädda) material som man skickat till Finland och fick då följande resultat:
Omanalys RMV 2010-05-11;
• tiopental ca 200 μg/gram i det spädda blodet (200*10 = 2000 μg tiopental/g i ärendet)
• pentobarbital ca 2,7 μg/gram i det spädda blodet (2,7*10 = 27 μg pentobarbital/g i ärendet)
• fenobarbital ca 2 μg/gram i det spädda blodet (2*10 = 20 μg fenobarbital/g i ärendet)

I sina kommentarer till den egna omanalysen skrev RMV:
”Resultaten i denna omanalys överensstämmer med tidigare utlämnade analysresultat, samt även med resultaten från analys gjord i Finland.”

Så, den slutsats som kan dras av de här bägge analyserna är att RMV och laboratoriet i Finland kommit till samma resultat beträffande tiopentalhalten, att man skiljer sig åt med en faktor 2,7 beträffande pentobarbitalhalten och att den finska analysen påvisat förekomst av fenobarbital på en nivå < 10 μg/gram medan RMV själva funnit en halt i samma storleksordning som den som påvisades vid KS laboratorium i det prov som togs på L. vid 6-tiden på morgonen den 20 september. Prof. Mørland har i sitt yttrande framhållit att han ansåg att fenobarbitalvärdet: ”… måste anses bekräfta såväl att blodprovet kommit från flickan som att det inte har gjorts några grova utspädningsfel i samband med analyserna.”

Allt det här finns redovisat i ”Sannolika skäl?”

Det tingsrätten skrivit om detta i domen är följande:
”Denna överensstämmelse mellan det outspädda och det utspädda provet talar naturligtvis för att resultatet av analysen av det utspädda provet är riktigt även när det gäller tiopentalet. Det finns dock andra resultat som pekar i en annan riktning, nämligen resultatet av den finska analysen. Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet. I den analysen påvisades endast en koncentration av fenobarbital som understeg deras utskriftsgräns, vilken är 10μg/g blod. Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda. Detta innebär i sin tur att provresultatet i fråga om fenobarbital inte kan tas till intäkt för att koncentrationen av tiopental varit representativ i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.”

Det är ett vetenskapligt och juridiskt helt korrekt konstaterande och innebär bara att man inte ansåg tillförlitligheten i RMV:s analyser tillräcklig. Eller som domaren Mari Heidenborg uttryckte saken vid den presskonferens som hölls då domen presenterades: ”I brottmål gissar vi inte. Tingsrätten anser sig inte kunna lita på provet.”

Läs boken innan du skriver mer i den här frågan igen!

Du vägrar att ta åt dig och erkänna att när tingsrätten skriver "Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.", så är det en oerhörd bullshit.

Det är helt uppenbart att tingsrätten svamlar å det grövsta i citerat stycke. De tror att vid den finska analysen " uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet". Det är inte sant. Det uppmättes inget värde då värdet i det spädda provet var under utskriftsgränsen. Domstolen ljuger.

Någonstans tro och hoppas jag att du har en hederlighet och att det finns någon psykologisk spärr som hindrar dig från att medge det uppenbara, men det är ändå tragiskt att se din förnekelse.

Tackar.

Det var något högre siffror än jag minndes (tror det var från ett av vitnessmålen i rätten).
Dock så belyser du en annan mycket intresant punkt nämligen att halten avklingar med tiden i en död kropp.

Applicerar vi det på Linnea och förenklar det genom att säga att det inte sker någon vidare minskning efter 7 timmar så innebär det ändå att hon skulle ha haft en koncentration i blodet nära dödsögonblicket som borde ha varit 3 ggr högre än vad som visade sig vid analysen.

Det skulle ju då innebära ett värde på minst 6000 mikrogram/gram vilket ju i varje fall mina ögon är fullständigt omöjligt att få ned i löst form i en halv 5ml spruta.

Nä men det är rätt uppenbart att såväl PCuri som du själv inte klarar en diskussion baserad på fakta utan ni måste hålla er till lögner och personangrepp istället.

För det första så måste ju flickan ha fått i sig den dödande dosen på något sätt. Den enda spruta som gavs var en 5 ml spruta där hela mängden inte förbrukades. Detta framgår klart av vitnessmålen. En halv 5 ml spruta är då 8 gånger mindre än den minsta mängd som rättens experter anser kan åstakomma den uppmätta dosen.

Du kan väl börja med att med vetenskapligt verifierbara fakta förklara hur det gick till så kanske vi kan böra ta dig lite mer seriöst men fram tills dess är du ett lika tragikomsikt inslag som PCuri (ja om ni nu inte är samma person tom)

Provsvaret är orimligt så enkelt är det! Det troligaste är kanske ändå att något gick fel vid själva provtagningen.

Om man nu tänker sig att VL uppfattade att hon fick klartecken till en handling som motsvarar åklagarens gärningsbeskrivning. Varför i hela friden skulle hon som erfaren narkosläkare ta till en hästdos av ett medel som kunde vara kompromenterande vid obduktion när det gick ett morfindropp sedan länge?