Citat:
Ursprungligen postat av
Svithjod
Fast F 16 är ett "litet" lättviktstridsflyg, som kom till för att bryta USA´s sinnessjuka strävan efter att bygga enormt stora och dyra flygplan.
A 10 är ett tåligt och förhållandevis enkelt markattackflyg som tål finkalibrig eld.
Sen att den tekniska utvecklingen har tvingat fram mer avancerad sensorteknik och vapenteknik implementerad i bla. F16 är en annan femma.
Fast det Sprey ville ha var ett renodlat dagjaktflygplan
med akan och ett par Sidewinder som enda vapenalternativ.
Ett flygplan med kort räckvidd utan motmedel
och med hälften så hög maxvikt som den verkliga F-16.
D.v.s. närmast en modernare MiG-19
och inte den allväders multirolekärra som F-16 var och är.
Vad gäller A-10:an så var kravet att det skulle vara
ett enkelt och stryktåligt attackflygplan innan Sprey kom in i bilden.
Spreys bidrag verkar f.f.a. ha varit att kärran skulle släpa runt
på en massa dödvikt i form av en akan med begränsat användningsområde,
samt att kärran skulle anpassas för en taktik som hade mycket låg effekt på det tänkta målet,
samtidigt som det innebar en mycket hög risk för förluster.
P.g.a. dessa felsteg så har A-10:an också varit ett totalt misslyckande på exportmarknaden.
Konkurrenter (löst definerat som relativt samtida och relativt enkla och billiga attackkärror)
såsom A-7, Jaguar, Harrier, Su-25, Mirage V,
Fpl 35XD, Mirage F1A, Su-7/17/20/22 och MiG-27 hittade alla exportkunder.
Men ingen nation ville köpa in den alltför ensidiga A-10:an.
Ville man överleva kvalificerat luftvärn, så fanns det bättre (d.v.s. snabbare)
alternativ i bl.a. Jaguar, Mirage F1A och MiG-27.
Ville man verka i all väderlek så fanns det A-7.
Ville man verka med hög precision så fanns det A-7, Jaguar, MiG-27 o.s.v.