Citat:
Ja. Det stora och stealthiga flygplanet kan lösa en massa uppgifter
som kryssningsroboten inte kan göra.
Det kan t.ex. verka mot markmål som är längre bort,
den kan verka mot sjömål, den kan verka mot rörliga markmål,
den kan verka mot luftmål, den kan användas för incidentberedskap,
den kan spana, den kan syssla med telekrigverksamhet m.m. m.m.
Jämför vi flygplan med smygegenskaper med styrda bomber,
jämfört med flygplan utan smygegenskaper med kryssningsrobotar,
så har det senare alternativet ammunition som väger 2-3ggr så mycket
och som är ungefär 100ggr så dyr.
Flygplanet med smygegenskaper kan därtill enkelt välja mellan bomber
av olika typer och med olika storlek på verkansdelarna.
Samtidigt så har JSM en på tok för liten verkansdel mot massor av mål
(se t.ex. på kritiken mot att svenska Gripen idag bara har 227kg bomber,
vilket är dubbelt så mycket som verkansdelen på JSM,
som t.o.m. är lite mindre än motsvarande verlansdel på Maverick)
Mot en motståndare med t.ex. S-400, så kan vidare Gripen inte räkna med
att kunna använda JSM mot markmål, eftersom man då måste exponera sig
mot fiendens luftvärn innan man når fällpunkten.
Så där Gripen blir begränsad till 2st tyngre kryssningsrobotar
(eftersom JSM har för liten räckvidd mot S-400 och därtill en för liten verkansdel
mot många av de mål som det är värt att offra en kryssningsrobot på),
så kan F-35 bära 2st 900kg JDAM som kostar 1/100 så mycket
och som har en dubbelt så stor verkansdel som kryssningsroboten.
Mot svagare mål, så kan F-35 sätta in 8st SDB mot mål där Gripen kan sätta in 6st JSM.
F-35 kan då göra det till en mycket lägre kostnad (mycket billigare ammunition),
till en lägre risk (X-bandsstealth) och ofta längre bort
(eftersom möjligheten finns att starta med fälltankar).
Så är man seriös med att verka offensivt och uthålligt mot markmål
(och för den delen spana mot markmål)
mot en kapabel motståndare, så är smygegenskaper oersättligt.
Har man dock inte det behovet (vilket t.ex. Sverige, bortsett från spaningsbiten inte har)
så är smygegenskaper av ett klart mindre värde.
För Sveriges del så torde t.ex. Gripen NG:s högre accelleration,
manöverförmåga, topphastighet och större radartäckning
(alla av stor betydelse vid jaktstrid) vara av större nytta än F-35:ans smygegenskaper
och DAS, som f.f.a. är av nytta vid offensiva attack och spaningsuppdrag mot markmål.
som kryssningsroboten inte kan göra.
Det kan t.ex. verka mot markmål som är längre bort,
den kan verka mot sjömål, den kan verka mot rörliga markmål,
den kan verka mot luftmål, den kan användas för incidentberedskap,
den kan spana, den kan syssla med telekrigverksamhet m.m. m.m.
Jämför vi flygplan med smygegenskaper med styrda bomber,
jämfört med flygplan utan smygegenskaper med kryssningsrobotar,
så har det senare alternativet ammunition som väger 2-3ggr så mycket
och som är ungefär 100ggr så dyr.
Flygplanet med smygegenskaper kan därtill enkelt välja mellan bomber
av olika typer och med olika storlek på verkansdelarna.
Samtidigt så har JSM en på tok för liten verkansdel mot massor av mål
(se t.ex. på kritiken mot att svenska Gripen idag bara har 227kg bomber,
vilket är dubbelt så mycket som verkansdelen på JSM,
som t.o.m. är lite mindre än motsvarande verlansdel på Maverick)
Mot en motståndare med t.ex. S-400, så kan vidare Gripen inte räkna med
att kunna använda JSM mot markmål, eftersom man då måste exponera sig
mot fiendens luftvärn innan man når fällpunkten.
Så där Gripen blir begränsad till 2st tyngre kryssningsrobotar
(eftersom JSM har för liten räckvidd mot S-400 och därtill en för liten verkansdel
mot många av de mål som det är värt att offra en kryssningsrobot på),
så kan F-35 bära 2st 900kg JDAM som kostar 1/100 så mycket
och som har en dubbelt så stor verkansdel som kryssningsroboten.
Mot svagare mål, så kan F-35 sätta in 8st SDB mot mål där Gripen kan sätta in 6st JSM.
F-35 kan då göra det till en mycket lägre kostnad (mycket billigare ammunition),
till en lägre risk (X-bandsstealth) och ofta längre bort
(eftersom möjligheten finns att starta med fälltankar).
Så är man seriös med att verka offensivt och uthålligt mot markmål
(och för den delen spana mot markmål)
mot en kapabel motståndare, så är smygegenskaper oersättligt.
Har man dock inte det behovet (vilket t.ex. Sverige, bortsett från spaningsbiten inte har)
så är smygegenskaper av ett klart mindre värde.
För Sveriges del så torde t.ex. Gripen NG:s högre accelleration,
manöverförmåga, topphastighet och större radartäckning
(alla av stor betydelse vid jaktstrid) vara av större nytta än F-35:ans smygegenskaper
och DAS, som f.f.a. är av nytta vid offensiva attack och spaningsuppdrag mot markmål.
Så om jag sammanfattar det så är F-35 sannolikt att föredra vid markattack i miljöer med luftvärn och annars löser kryssningsrobotar, B-2 och F-22 saken lika bra. Eller?
F-35 kan nog bli en mycket bra "Strike Fighter". Frågan är vad ända in i helvete flera mindre europeiska länder skall med skiten till, länder som främst vill värna sitt luftrum mot fientligt flyg (ja jag blänger på dig Norge).
r?