Avskaffa monarkin!

Svar från diskussion i Knugens skvallertråd.


Du pratar om påståenden utan substans. Med de där blajet du kommer med. Låter ungefär som en sån där intern utbildning i företag då man ska lära om företagets "värden". Så jag kan väl ställa samma frågor till dig, och be dig specificera "historien", "traditionen", och "exklusiviteten", och fylla dessa kalasfloskler med något innehåll.

Givet att "välfungerande monarki", anno 2012 är en oxymoron som skulle gjort självaste Milton stolt, så måste det vara mycket svårt för monarkins försvarare att avgöra i vilken utsträckning Sverige skulle utgöra en sådan.

En av de mer herostratiskt ryktbara skvallertanterna försöker rädda både sitt eget och andra skvallertanters skinn, genom att påstå att kungen har någon form av "maktnätverk" av inflytelserika människor. I själva verket handlar det om att ett större antal ansvarsfulla människor nu har fått nog av medieelitens och Ligans ständiga angrepp på monarkin, genom allehanda övertolkade, fabricerade eller direkt lögnaktiga påståenden.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/otacka-tongangar-fran-kungahusets-natverk_7567032.svd

Det verkligt otäcka är den makt som helt självtaget sitter hos journalister och författare, vilka kan angripa och "granska" vem eller vilka de vill, men väljer ut sina offer effter vilken politisk agenda de har.

Kungens makt och ställning kan jag påverka i demokratiska val - journalisterna har jag inte valt, och kan inte avsätta. Deras makt, likt en gång katolska kyrkans prästers, bygger på att man anser sig stå över den världsliga makten och att man är onåbar för ansvarsutkrävande. De papistiska prästerna gömde sig bakom Guds ord för att slippa stå till svars, och journalisterna gömmer sig bakom Tryckfrihetsförordningen. Var och en har sin Bibel, och var och en har sin hemliga källor.

Nej, Knugen har ingen direkt makt. Skulle han ha det har han i alla fall inte ha vett att utnyttja den. Intressant nog är det som det alltid har varit, att det är de med makt som använder den debile nickedockan som råkar vara satt till kung.


Har du något alternativ till den här av dig påstådda konspirationen av journalister som har den dåliga smaken att inte tycka som du?

Var Strix har sin politiska hemvist har vi ju sett exempel på flera gånger förr. Han tror han är konservativ, men i verkligheten vill han ha en överstatlighet värdig diverse obskyra socialiststater.

Pratar Du om journalister nu, eller vilka andra makthavare?


Att förtalsparagraferna används mot dem, som man skulle gjort med vem som helst annan. Prof Leijonhufvud ger ett rätt bra genmäle:


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/aven-journalister-maste-tala-kritik_7571836.svd

Det ligger inget odemokratiskt i att utkräva samma ansvar av journalister, som de vill utkräva av andra.

Det tycks mig som att Du nog inte har försått innebörden i begreppet överstatlighet. EU är ett överstatligt projekt. Att vilja att rättsstatsprinciperna även skall gälla journalister är inte överstatligt.

Ja. Det där var ett riktigt ynkligt inhopp i debatten av Thomas Sjöberg. Pratet om maktutövandet mot honom, hans medarbetare och hans förlag är särskilt patetiskt. Sjöberg säger att ”den yttersta ekonomiska och sociala makten” har hotat och försökt tysta eller muta hans källor (trots att de flesta källor i hans Magnum opus har den speciella egenskapen att sakna både namn och ursprung).

Sjöberg förnekar den fleråriga kampanj som förts mot kungahuset och försöker sätta sig själv i offerrollen. Anledningen till Sjöbergs trams är solklar: På sista tiden har folk definitivt fått nog. Medborgarna ställer sig frågande inför journalisternas enorma makt, deras politiska auktoritet och deras inflytande. Om nu Sjöberg med vänner stött på patrull beror det nog främst på att många känner tvekan inför de sjöbergska olaterna att leverera ogrundat skvaller, att ogenerat flörta med yrkeskriminella uppgiftslämnare och att redovisa tafflig källkritik.

Sjöberg menar att ”det är få förunnat att kunna kalkylera med vinst när man sätter igång arbetet med ett bokprojekt eller ett konstverk”. Jo, det är sant. Men det är också få förunnat att ha stora delar av landets journalistkår som villig hejarklack. Journalisterna hängde på och gav Sjöbergs bok en otrolig reklam. Skriverierna i svensk och internationell press var omfattande. Löpsedlarna hade krigsrubriker och Den motvillige monarken blev en försäljningssuccé. Första upplagan sålde slut på några dagar. Nya upplagor trycktes och boken lanserades sedan utomlands.
http://www.svd.se/kultur/kungaboken-gar-pa-export_5755759.svd

Vad gäller Bokförlaget Lind & Co gav de i somras ut boken Livvakten: vägen till monarken skriven av brottslingen Daniel Webb och Aftonbladets reporter Anders Johansson. Och nyligen släppte de boken Puma Swede: Mitt liv som porrstjärna. Det verkar alltså som att förlaget, trots ”den yttersta ekonomiska och sociala makten” som Sjöberg yrar om, kan fortsätta ge ut den sortens kvalitetslitteratur man väljer att ge ut.

Här är historieprofessorn Dick Harrisons recension av Den motvillige monarken: http://www.svd.se/kultur/litteratur/samma-argument-som-under-haxprocesserna_5640673.svd

Inte ens Per Svensson, uttalad republikan som skrivit en bok riktad mot monarkin (Nej. Monarkin har aldrig varit farligare än nu) och en bok riktad mot kungens far (Han som aldrig fick bli kung: berättelsen om Carl XVI Gustafs pappa) kan ignorera problemen med Den motvillige monarken:
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/dorren-till-herrummet-oppnas-pa-glant/

Sjöberg borde förlika sig med att han gjort ett riktigt uselt jobb. Om han känner sig ifrågasatt som yrkesman har han bara sig själv att skylla. Att han inte vill förstå skillnaden mellan hållbar kritik och ren hetsjakt är ett problem som han delar med mängder av andra journalister.

Vad gäller ”kurtisanen” själv har det varit tråkigt att se de senaste dagarnas hysteri i tidningarna. Ena stunden ska hon stämma konstnären Elisabeth Ohlson Wallin, sedan låter hon sig intervjuas av Dagens Nyheter, för att i nästa stund gråta ut i Aftonbladet om att hon ska stämma DN. Jag vet inte vad det handlar för åkomma men pressen och Bokförlaget Forum är förbannat ansvarslösa som utnyttjar en människa i detta skick.

Bra slutreplik idag av Madeleine Leijonhufvud för övrigt.

Jag ber om ursäkt för mitt ordval, det är natuligtvis fel.

Menar ökad statlig inblandning i individers frihet. Så. Innerst inne du en liten socialist, erkänn!

Detta är uppenbart en fråga för en annan tråd. Låt mig bara kort sammanfatta att på vissa områden vill jag att individens rättigheter skall öka, i balans med skyldigheter naturligtvis, och på vissa områden bör den inskränkas. Vad gäller journalistiken så måste tveklöst denna som alla andra maktfunktioner i en demokrati stå ut med granskning. Det är ett demokratiskt problem att de ovalda journalisterna har stor makt men litet ansvar - inte att de blir granskade, ifrågasatta och vid övertramp ställda inför ansvarsutkrävande. Det borde vara en självklarhet i en rättsstat.

Det kan ju inte uteslutas att de även saknar existens. En av de riktigt stora fördelarna med källskydd är att man kan skydda att man inga källor har.


Inte ens andra journalister kan väl tycka att det är orimligt att medborgarna, som inte valt journalisterna till makten, både vill att deras fakta skall kunna granskas och att deras motiv skall kunna diskuteras? Jo, de kanske de tycker, och det visar ju i så fall på kårens bristande etiska hållning. En av Sveriges få både dugliga och hederliga journalister, Lars Adaktusson, menar så här:

http://www.metro.se/kolumner/pressen-tar-mindre-ansvar/EVHljh!iJYWjnZ1k1JMU/

När det rör sig om maktutövning, så kräva också ansvarsutkrävande. Följer man inte den principen, så kommer det att gå dåligt.


Bra kollat!
Jag är inte säker på om jag föraktar Sjöberg mest om han har totat ihop en skvallerbok för snöd ekonomisk vinnings skull, för att marknadsföra sig själv eller för att han politiska motiv för att smutskasta kungen och omstörta statsskicket och försöker dölja något av detta, eller en kombination, bakom en fasad av "journalistik".


Dylikt obevisbart sladder tar inte ens seriösa republikaner på allvar. Ingen hederlig människa tar ju heller avstånd, eller nekar inför sådana anklagelser. "Har Du slutat ha sex med Camilla Henemark än?" Det är ju också detta journalisterna vet. Medge? Neka? Hålla tyst? Den som gillar skvaller tolkar alla reaktioner på samma sätt, så då bör man ju hålla tyst. Jag menar, om jag nekar till att ha haft sex med Henemark - kommer någon att tro mig då?


Det är nog en modern journalistisk sjuka, som bara kan botas med granskning och diskussion. Att denna har börjat kan vi fö tacka monarkin för. Det är först nu som medias tarvilgheter seriöst diskuteras av andra än de "närmast sörjande".


Missbruk uppenbarligen, någon annan åkomma också möjligen. Människan är uppenbart trasig och förmodligen inte fullt i stånd att förstå den situation hon är i och vilken roll hon har. Hon kan fö knappast heller ha koll på alla som hon på något sätt "varit ihop med". Här en tidigare incident speglad genom AB-filtret.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11027838.ab

Jag får litet intrycket av att Camilla Henemark av journalisterna har tilldelats en roll som påminner om den Christer Petersson fick av polisen i Palmemordet. Känd för tvivelaktigt beteende och leverna. Inte helt klar över läget. Går att få att säga konstiga saker. Osmakligt och oetiskt.


Ja, där satt den. Kan man säga.

Mitt motstånd mot monarkin är inte riktat mot en person. Jag förstår också att jag aldrig kommer att kunna övertyga en rojalist/monarkist.

Diskussionen som uppstår igen med Henemarks bok, visar enbart hur tramsig monarkin har blivit. Det är inte roligt alls bara pinsamt för Sverige. Det hjälper inte att stifta nya lagar, ändra tillämpningen av existerande eller återuppväcka sådana som med all rätt förpassats till historiens sophög (högmålsbrott om någon undrar). Trams är det.