2012-01-30, 16:35
#5725
Citat:
Ursprungligen postat av LilleGrille
För det första känner jag mig faktiskt inte som din vän. För det andra är Ragnar Lindgren trovärdig bland annat för att han fyllde år den 10:e juni och hade väntat sig att Catrine skulle ringa honom då. Hon ringde i stället ett par dagar senare och ville hyra en stuga. Ragnar Lindgrens vittnesmål stärks av Tor Åberg som den 4.6. hört Catrine tala om att hon skulle ringa RL om stugan. Dessa vittnesmål har avgivits i nära anslutning till det skedda - inte flera år senare som var fallet med fotohandlarparet och dagboksvittnet. RL och TÅ kände Catrine men de kände inte läkarna. De hade alltså inte den minsta anledning att avlägga falsk vittnesbörd för att skydda läkarna.
Det finns så pass många vittnen som sommaren 84 sett eller träffat Catrine efter pingsten att man kan ha råd att sålla bort ett par av dem och ändå med stor sannolikhet komma fram till att hon levde åtminstone fram till kvällen den 15:e juni. Om så var fallet har TH och TA alibi: allt enligt åklagarsidan.
Skillnaden mellan Ragnar L och dagboksvittnet är bland annat att RL avger ett enkelt och trovärdigt vittnesmål sommaren 84. Poliskommissarie Pim Martinsson vittnade i Attunda om att Marianne Seppälä - dagboksvittnet - vid de första två förhören sommaren 84 sagt att hon inte sett till Catrine (som hon inte stod nära) på över en månad. Någon dagbok var det då alls inte tal om. Det är först långt senare, när hon t.ex. blivit vän med Hanna Olsson, som hon producerar den famösa dagboken där nästan allt handlar om Catrine. Dagboken försvinner lämpligen när man börjar fatta misstankar om att den är nyproducerad. DÄRFÖR är Seppälä inte trovärdig.
Det finns så pass många vittnen som sommaren 84 sett eller träffat Catrine efter pingsten att man kan ha råd att sålla bort ett par av dem och ändå med stor sannolikhet komma fram till att hon levde åtminstone fram till kvällen den 15:e juni. Om så var fallet har TH och TA alibi: allt enligt åklagarsidan.
Skillnaden mellan Ragnar L och dagboksvittnet är bland annat att RL avger ett enkelt och trovärdigt vittnesmål sommaren 84. Poliskommissarie Pim Martinsson vittnade i Attunda om att Marianne Seppälä - dagboksvittnet - vid de första två förhören sommaren 84 sagt att hon inte sett till Catrine (som hon inte stod nära) på över en månad. Någon dagbok var det då alls inte tal om. Det är först långt senare, när hon t.ex. blivit vän med Hanna Olsson, som hon producerar den famösa dagboken där nästan allt handlar om Catrine. Dagboken försvinner lämpligen när man börjar fatta misstankar om att den är nyproducerad. DÄRFÖR är Seppälä inte trovärdig.
Tack LilleGrille för klargörande sammanfattning!
Mårten Schultz, då docent numera professor i civilrätt, skrev för två år sedan en krönika om "Århundradets brottmålsrättegång" i Dagens Juridik:
Citat:
http://www.dagensjuridik.se/2010/02/styckmordsdomen-overtygar-inte
Domen är proppfull med fakta och bevisning. Men förhållandevis tom på juridik. Det övertygar inte.
Kvar står vi med den stora fråga som riskerar att gå förlorad i analysen av beviskrav och enskilda fall av felbedömningar: Hur kan staten begå 27 konstaterade, icke-preskriberade, fel mot två personer vars liv förstörs och ändå undgå ansvar?
Kvar står vi med den stora fråga som riskerar att gå förlorad i analysen av beviskrav och enskilda fall av felbedömningar: Hur kan staten begå 27 konstaterade, icke-preskriberade, fel mot två personer vars liv förstörs och ändå undgå ansvar?
Advokat Percy Bratt har svaret på Schultz fråga: "man [vem/vilka?] vill helt enkelt inte"
Citat:
http://www.dagensjuridik.se/2012/01/styckmordsmalet-i-hogsta-domstolen
Jag följde huvudförhandlingen i Attunda tingsrätt, och har intervjuat ett inte obetydligt antal jurister med eller utan koppling till målet. Mycket lite är publicerat, eftersom få jurister vill kritisera domstolar offentligt. Men jag kan mot den bakgrunden ge stöd åt en detalj Schultz tar upp i sin krönika: att det finns en uppfattning bland jurister att läkarna var chanslösa. De jurister jag pratat med har med något undantag varit mycket kritiska till tingsrättens domskäl. På frågan om varför läkarna fick nej får jag höra att "man vill helt enkelt inte".
I Mårten Schultz har vi fått en professor som förutom sin juridiska kompetens har empati, sunt förnuft och civilkurage. Tack för det.
Under rubriken "Nytt hopp ..." säger Mårten Schultz så här i P1:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4935731