Det finns skäl att tänka på Catrines anhöriga ur flera synvinklar. Dels för att
de tragiskt blev av med en familjemedlem, och dels för att de blev grundligt
förda bakom ljuset av massmedia och diverse aktivister.
Under många års tid, fram till 1999, levde de sannolikt med den uppfattningen
att fallet var klart även om ingen dömts. Det gjorde förmodligen att de kunde
"gå vidare" med sin liv. Men i och med Per Lindebergs uppgifter i sin bok fick de
nog tänka om, vilket måste ha varit plågsamt. En efter en av alla de som hävdade
läkarnas skuld ändrade uppfattning eller slutade helt enkelt att uttala sig.
Kvar är de anhöriga utan stöd och med ett preskriberat kriminalfall.
Läste precis om Catrine och Rättvisan av Hanna Olsson, som på sin tid var tvärsäker
på läkarnas skuld, och några uppgifter som författaren fått från Soc. var särskilt
intressanta.
Catrine ska ha dött någon gång på försommaren 1984 och man gjorde en kartläggning
av hennes liv det året fram till hennes död, så gott man kunde. Det sista året i hennes
liv vekar ha varit skit. Hon har vid denna tidpunkt använt heroin i nio år.
*Mellan Januari och Juni tas hon in på sjukhus flera gånger p.g.a. överdos
*Hon döms för snatteri till skyddstillsyn
*I mars ringer hon till Soc. och talar om att ta livet av sig
*Ligger inne på psykiatrisk avdelning p.g.a. att hon "klappat igenom"
Allt detta sammantaget får en att fundera på död genom "naturlig" orsak;
alltså överdos eller självmord?