Daddys, Slutstriden har börjat....

Ahmenvaf.


Det var ju bara en fråga.

Har du någonsin saknat möjlighet att läsa godnattsaga för ditt eget barn?

Det var väl inte så svårbegripligt. Vadå mummla eller vända och vrida?

De andra sakerna jag tar upp handlar ju om att du bör bevisa det du påstår och skriver om.

1-Vad du påstår om pappan. Vem som skrivit nedsättande om vem i denna tråd. Det vore bra om du kunde visa det du lyfter o påstår. Du vet inte vem som skriver vad men du påstår att en person som valt att öppet ta upp en vårdnadstvist gör fel. Du menar att hon efter inlägget på den tidingens hemsida inte agerat eller skriver något. Hur vet du det?

2-Det du sen väljer att skriva till och om en ny användare och person "Dogrust" som skriver ett av sina första inlägg i tråden visar ju mer förakt än respekt i frågan.


Säkert finns de många som anser att en pappa som vill ha umgänge eller det man vill belysa, diskutera eller försöka ändra på är fel. Men om man tycker pappor som vill är fel ute och de kan slås ihop och dras över en kam genom att säga att de är fel ute utan att förklara då är man ute på hal is.

Man borde nog kunna begära att var och en bevisar vilja, lämplighet samt förmåga och att Dolus, Culpa samt Casus får råda i de beslut som fattas inom rättsväsendet och att man visar respekt för det som görs för 3´dje part.

En bra film om just detta med möjlighet till umgänge:

http://www.youtube.com/watch?v=3d2h_pkDNZw

(Så klart skall barnens rätt gå före de vuxnas ev. påståenden, myndigheters oförmäga att ställla krav på delaktighet i ev. utredningar så att det inte blir fel i framtiden oavsett hur man ogillar sin fd. Nu kommer man säkert att välja att diskutera och angripa även denna papparörelse och de saker och fakta som man diskuterat där så klart. Man visar att man bortser från tredje person som riskerar att hamna i kläm.)



LEroy

Han kämpar för rätten att få träffa sin dotter, och några här påstår att hon kommer att skämmas för det. Otroligt! Hon kommer att känna sig stolt, många andra fäder hade gett upp för länge sedan.

Är du ovanligt korkad eller? Skulle du vara stolt över att din pappa lade upp förhör där du detaljerat beskriver hur du leker med hans snopp, på samma blogg där han också lagt upp ditt foto, namn och personnummer? Skulle du vara stolt när du läser vad din pappa och hans kompisar och påhejare skriver om din mamma, som du säkert älskar vad din pappa tycker om henne?
Nä, jag hoppas daddy lägger ner sin kamp på nätet och satsar på att bygga upp förhållandet med sin dotter nu när han har chansen. Jag hoppas att han gör det och att hans dotter aldrig får reda på vad han gjorde på nätet, för det har faktiskt inte ett dugg med någon kamp att få se sin dotter. Möjligtvis har det hjälpt honom må bättre när hans små ryggdunkare håller med om allt han säger, men det har knappast hjälpt honom i vårdnadstvisten, vad ni än säger. Personligen hoppas jag att daddy ger sin dotter god anledning att vara stolt över honom i framtiden, men tycker att det är väldigt korkat att tro att hans beteende hitills skulle göra henne stolt på något sätt och vis.

Jag har medvetet hållit mig undan denna tråd en längre tid, men din kommentar här väcker en, för mig, tanke till liv.

Jag har alltid varit en "pappas dotter" i allas ögon, inkl. mina egna. Nu låg aldrig mina föräldrar i tvistemål eftersom deras äktenskap avslutades i och med min pappas bortgång för 2 år sedan.

Anledning att jag skriver detta är för att visa på mina känslor för min pappa. Han var en person som för mig stod för det som var rätt och det som var fel. Han lärde mig att skilja på rätt och fel och han lärde mig att ta ansvar. Min pappa var med andra ord den förälder jag skulle "valt" om jag som barn/tonåring skulle fått den förfrågan om dom skulle gått skilda vägar.
Nu slapp jag det, vilket jag är glad för.

Med anledning av ovanstående så har jag funderat rätt mycket på just JR och hans dotter emellanåt, och jag är ledsen att säga det men tro mig när jag säger att jag tvivlar starkt på att JR's dotter en dag kan säga det jag nu sagt om min pappa.
Detta om hon en dag får reda på allt som JR har haft för sig på nätet.

Men jag tvivlar starkt på att en kvinna kan känna den stolthet och respekt för sin pappa som jag gjort om det skulle uppdagas att min pappa hade de åsikter JR har.

Bara tanken på att min pappa skulle agerat som JR i ....

... Bjästa-fallet
... "Oskyldigt anklagade män"
... feminazister
... utängningar av privata personer
... publik svartmålning av min mamma
... publicera "intervjuer" med dömd våldtäktsmans tonåriga flickvän i syfte att visa hans oskuld, eftersom hon inte blev våldtagen (fullständigt horribelt)

denna lista kan göras längre. Det finns fäder vars döttrar/söner absolut kan känna en stolthet och respek för att pappan "kämpat". Men om JR's dotter en dag får se allt JR haft för sig på nätet så tvivlar jag starkt på att "stolthet" är ett av omnämningarna hon kommer använda.

Barn vill vara lojala mot sina föräldrar, på gott och ont. Men det kommer också en tid när barnen växer upp och kan börja använda ett mer vuxet sunt förnuft. Detta kan leda till att förorättade fäder får ett sendraget erkännande. Det kan ockå bli ett bakslag, och det tror jag starkt att det finns en risk för här.

Med tanke på allt som JR skrivit om kvinnomisshandel, feminazism, falska anklagelser och alla "oskyldigt dömda våldtäktsmän" så hoppas jag innerligt att hans dotter aldrig en dag behöver hans hjälp om nu något dylikt skulle drabba henne. För vilket stöd skulle han visa sig vara, med tanke på hans bakgrundshistoik på nätet.

Så att uttala sig att hon skulle känna "stolthet" kategoriskt skulle jag vara akta mig för.

Som tidigare sagts i tråden, allt som lagts ut på nätet finns kvar, och det kan mycket väl vara det som biter JR i baken en dag, med besked.

Jag vet bara en sak, hade jag sett dessa sidor hos min pappa så hade jag aldrig haft den beundran och respekt som jag hade för honom idag, och så har haft i alla år.

Jag kan faktiskt förstå tanken med att hon inte kommer att bli stolt över sin pappa baserat på de argumenten ni som tror att hon kommer att må mycket dåligt pga av hennes pappas agerande och skriverier, jag tänker ju tvärtom.
Jag behöver inte utveckla det mer då ni vet min ståndpunkt i detta specifika fall.

MEN nu är det inte många dagar kvar till första umgänget, det första efter en lång tid. Helt utan kontaktperson. En nystart. Jag önskar av hela mitt hjärta att att dåtiden kan ersättas av nutiden och framtiden. Använda dåtiden som en läxa och ta tillvara på det som en lärdom. Ta nya djupa andetag med nya friska tankar, känslor och ageranden.

Ja, man kan ju undra hur hon skall kunna söka stöd hos sin pappa om en man behandlar henne illa i framtiden. Man undrar vilken syn på sig själv hon skall växa upp med om han förmedlar det han skriver i sina texter om hennes mamma och mormor - vilka är en liten flickas främsta identifikation modeller.
Man undrar hur hon skall kunna känna stolthet i att vara kvinna och i att en egen vilja fristående från mannens.

Jag hoppas att Joakim är klok nog att inte låta henne läsa det han skrivit i den gamla bloggen, och att han förmedlar en mer nyanserad syn till sin dotter när det gäller kvinnor än den han återger på internet.

Jag har också svårt att se vad det är för självändamål i att låta ett barn ta del av gammalt groll mellan två föräldrar och den bitterhet som förelegat mellan dem - min åsikt är att barn skall hållas utanför detta och slippa ta parti mellan föräldrarna.
Stolthet känner man för föräldrar som agerar i barnets intresse - inte i eget. Att låta ett barn ta del av saker bara för att visa hur "duktig" man varit när man bekämpat den andra föräldern kan aldrig sägas ligga i barnets intresse - oavsett vem av parterna man talar om.

Det kan inte heller ses som samarbetsvilja om man hela tiden har målet att tvätta byken inför barnet - det är bara att skjuta en strid på framtiden. För när den där byken tvättas så skall saker försvaras, och förklaras, och barnet ställs åter i mitten mellan två föräldrar - skillnaden är att då kommer man kräva aktivt ställningstagande av ett barn - det blir oundvikligt.

En klok förälder talar aldrig illa om den andra föräldern - oavsett osämja - eftersom barn alltid speglar sig i sina föräldrar och det negativa man säger slår alltid tillbaka på barnets självbild. Därför framhåller man det goda som finns - det finns alltid något gott, det som finns i barnet om inte annat, och avstår från att bre ut sig om resten.

Det människor utanför säger det kan barn i större utsträckning värja sig ifrån - det de egna föräldrarna säger om varandra det kan de inte värja sig för, det är barns sanning - om dem själva.

Fast man bör påpeka orsaken till det hela. Jocke berättar själv så här:

"Polisen och åklagarna tycks aldrig vara särskilt intresserade av dom bevis du erbjuder dom att ta del av. Dom bevis jag lämnade in under mitt förhör hos polisen kom aldrig till åklagaren förrän jag två veckor senare ringde honom och efterlyste dom själv.

Hoppsan, det hade visst blivit något tekniskt fel hos polisen. Ett tekniskt fel som gör att det inte på två veckor blir möjligt att skicka några dokument från Göteborg till Uddevalla. Vad kan det bestå i? Åklagaren ville inte upplysa mig på den punkten. Detta var inget undantagsfall. Inte heller berodde det på några "tekniska fel".
Om jag själv inte hade tagit initiativ, ringt och spelat in samtal, publicerat bevis på bloggen, offentliggjort förhör, och drivit en furiös kamp mot dom absurda anklagelser som fördes fram mot mig, då hade även jag fått skaka galler oskyldigt. Det kan jag naturligtvis aldrig bevisa, men ingen kommer heller att kunna övertyga mig om motsatsen."

Som sagt, det finns en orsak. Att det finns personer här som fortfarande anklagar honom för diverse saker som och som inte har med hans fall att göra handlar om att de finner en skadeglädje i andras olycka, man gottar sig som Pentyl sa i ett inlägg.

Daddy tror alltså fortfarande att han kan skrämma, hota och trakassera sig förbi gängse lagar och förodningar.
Det är ju bara tragiskt att läsa att han fortfarande förespråkar och rekommenderar dylika tveksamma metoder. Det lär väl inte dröja så länge innan han åter blir oense med mamman och börjar hänga ut henne på nytt, kanske till och med sätter en "under cover"-spanare på henne för att samla "bevis". Suck!

The Lucky

Jag har lyssnat på alla inspelningar. Läst alla dokument och läst varenda blogginlägg. Det Daddy kallar bevis är inget annat än partsinlagor. Karl´n är ju så jäkla dum så han tror att bara han säger något så är det ett bevis. Det är det ju naturligtvis inte. Daddy är ju inte direkt känd för att hålla sig till sanningen.

Dessa oändliga samtal om absolut ingenting. Pinsamt är bara förnamnet. Daddy verkar helt drogad, nervös och helt utanför vad samtalet skulle ha för syfte. Varje inspelat samtal har han "pingat för på bloggen". Lockat med utalanden som: "Haha.. där fick jag dem allt", Som lyssnare skakar man bara på huvudet och tycker Daddy är helt "väck i kolan".

Maria Brage uppmärksammade att Daddy skakade och darrade medans han spelade in samtalet med henne. Det fick Daddy, så småningom till att Maria Brage var den som blev skakis? Hon var kollugn och proffessionell hela tiden. Daddy och hans advokat var bara "dumma i hela huvvet". Sen tvinga de fram ett till förhör med dottern. Ett förhör som Daddy krävde att få närvara vid. MB sa nej. Däremot skulle advkaten få närvara. Tror ni advokaten kom? Åhnej! Barnet blev än en gång involverad i Daddys fjanterier.

Pappor ja.. Min pappa är totalt hängiven sina barn. Och har alltid varit sedan han blev pappa. Han har lärt mig allt om kärlek, omtanke och vikten av att respektera sig själv och därigenom andra. Att han skulle agera eller eller handla skadligt mot oss barn, sin exfru eller extjejer finns inte hos honom.

Vore han som Daddy så skulle jag aldrig vilja ha med honom att göra. Det är inte friskt att utsätta människor som Daddy gör. Det är lika ofriskt att fortsätta bevisa vilken idiot man själv är, som Daddy gör. Spaning? På vem och varför?

Leroy

Chansen att man får läsa sagor med sina barn, snusa dem i nacken ökar betydligt om man samarbetar och ger och tar och kompromissar i relation till den andra föräldern. Klarar man inte det så är man väl en mindre kompetent förälder. Därav de segdragna VT... Kanske?

Intressant inlägg,

Detta och flera av dina tidigare inlägg tyder på att du känner TS.
Känner du även TS ex? Hennes historia saknas ju i mångt och mycket.
Det enda vi egentligen har är ju TS syn på saker och ting, att få hennes version skulle jag tro många vore intresserade av.

Jodu, det vore ju något för en gottegris att riktigt få snaska i någon annans elände, för det är just vad detta är.
Du vill alltså att mamman ska hänga ut det elände de fått gå igenom inför publikt beskådan, vet du vad, det är inget annat än osmakligt. Mamman tänker på barnet och bjuder inte på den biten.
Mamman vill att barnet ska få vara fredat.
Den dottern har tur som har en sund förälder.

Nalleboen

Ibland blir man smickrad, även om så inte var avsikten. Jag har helt enkelt sett igenom stalkern Daddy. Jag ser ju vad han skriver, jag ser ju hur han agerar och hur mycket han missförstår. Ljuger och skyller allt på andra. Gå in på www.psykopat.nu så kan du läsa innantill hur väl Daddys agerande stämmer överens med hur en "klassisk psykopat" beter sig. Han skiter fullkomligt i hur hans barn, barnets mor & barnets mormor mår. Och som de ynkryggar de, dessa personer är måste de "håsa upp" andra mot offret. JR följer mönstret.

Jag känner varken TS eller hans ex. Och hade jag känt dem så hade jag aldrig accepterat ett så´nt betende, som JR uppvisar mot sitt ex. Självklart hade jag försökt stoppa honom. Det är inget annat än förföljelse av person att hänga ut någon som JR valt att göra. Det är inte okej! Likaså hade jag försökt att sansa mamman om det nu är hon som är problemet? Vet vi öht hur hon mår i det här? Hur mycket får hon kämpa för att få vardagen att fungera med en som förföljer henne?

Som jag tidigre skrivit så tycker jag mamman agerar både vettigt och vuxet som inte går i svarsmål. Att ta hjälp av samhället för att försöka kommunicera med JR verkar det enda vettiga. Om inte annat kan man ju få vidimerat att man inte håller på att bli galen av allt skit som en stalker ställer till med.

Sen vill jag påpeka för en viss Herr Husvagn. Anmälningar man gjort, kan man mycket väl ta tillbaka. När man är utsatt så kan det ta år innan man ens förstår vad man är utsatt för. Man blir energitom, ledsen, ifrågasätter sig själv och tänker att nu kanske han bättrar sig. Man försöker vara generös i tanken. Men det hjälper inte, den sjuka personen ger sig inte. Dessutom är det inte brottsligt att förfölja personer genom att anmäla för fan och hans moster. Har du varit utsatt för psykisk misshandel så har du ganska lite att "gå på". Och olika brott som man varit utsatt för ska gå under kanske allmänt åtal, civilmål.. Eller annat, vad det nu kan vara. Om man inte orkar sitta i tvister mm, så är det fullt förståeligt om man tar tbx sin anmälan. Det betyder inte att skiten inte hänt. Det betyder inte att gärningsmannen är oskyldig. Det betyder bara att man inte orkar ta sig igenom år av rättegångar. Har man då redan en tvist om vårdnad/boende, så drar man sig. Man är ganska "hudlös" när det gäller barnen. Man inser att den fysiska/psykiska/ekonomiska misshandeln har lämnat spår som ingen rättegång i världen kan ändra på.