Citat:
Ursprungligen postat av
outoftheblue
Rättegången avslutades med CWs ord:
”Jag har som så många författare innan mig, och kommande efter mig, skrivit en självbiografisk skildring av mitt liv, om mina upplevelser. Min sanna historia.”
Ingen replikerar.
Wallin får avsluta förhandlingen.
Naturligtvis är historien inte sann. Bl a stämmer den inte med uppgifterna hon gav till polisen. Undrar hur hon definierar sanning?
Men som åtalad får hon väl ljuga hur mycket hon vill i rätten. Vittnen har krav på sig att tala sanning, men inte den åtalade. Visst är det så?
Hade det hjälp att jämföra polisförhör och bok? Hennes försvar tycks ju helt bygga på att hennes historia skulle vara sann. Vilket den omöjligt kan vara, om hon inte ljög för polisen.
Var Wallins ord en del av slutpläderingen är det ju inget konstigt att ingen replikerar. Det är ju så upplägget ser ut. Virtanen och åklagarsidan har haft möjlighet att lägga fram sin version.
Wallin talar inte under ed, nej, och det finns goda skäl till att en tilltalad inte behöver göra det. Det är åklagaren som har bevisbördan och inte den tilltalade som skall behöva bevisa att det denne säger är säger är sant.
Återigen återkommer du till sanningshalten i Wallins utsagor och jag säger återigen att det som är snett är att det inte i första hand handlar om sanningen i svensk rättvisa. Det är inte Wallin du kan lasta i förtalsrättegångarna för detta och för att det inte diskuteras om det hon skriver är korrekt eller inte.
Normalt och bra vore om Wallin frikändes om det var sannolikhet att hon trodde på vad hon uppger och om det framstår som rimligt sannolikt. Då skulle det få din vilja fram. Jag tvivlar på att Cissi Wallin skulle ha något emot en sådan prövning.
Däremot anser Virtanen och Mari Hedenborg och hennes sorgliga gäng med Lewenhaupt i spetsen att Wallin skall tystas även om hon talar sanning. Sanningen är struntsamma. Wallin får inte yttra den ändå.
Då definierar dessa rättvisa .