Citat:
Ursprungligen postat av SleepaZ
Evolutionen kan aldrig någonsin svara på en sådan frågeställning.
Därimot så är vi den enda arten som vet om att vi befinner oss i en evolutionen. Vi kan till och med bemästra evolutionen i önskad riktning (till vis del)
Upprepar ytterligare en gång,
teismen förespråkar en antropocentrisk världsbild. Om inte antropocentrisk, så åtminstone en världsbild med människan i tanke. Du
måste tro att ett av evolutionens "syften" är att skapa människan. Som ateist behöver jag inte se någon mening med evolutionen alls. Jag tror varken på att Jesus dog för våra synder, Gud gav oss fri vilja eller valde ut mänskliga profeter i efterblivna Mellanöstern.
Citat:
Hela din agrumentation står och faller på att människan är hela syftet med skapelsen.
I stället kan man se hela skapelsen som totalt nödvändig, men i människan kan vi se en en gllimt av skaparen.
Låt oss repetera:
1. Du citerar ett stycke från EAAN där Plantinga påstår att människan är skapad i Guds avbild.
2. Varav jag svarar att det är ett grundlöst påstående.
Nu svarar du att det kan finnas annat syfte med Guds skapelse. Javisst, men vad är detta syfte? Istället hamnar du i ett "
unknown-purpose defense" (UPD) dilemma. UPD är ett solklart exempel på hur bristande teismens "
predictive power" är i förhållande till naturalismen. Ateister har inget sådant problem alls!
Citat:
Detta argumentet faller på "supernatural entity"
Hur kommer man fram till att detta är omöjligt? Bigbang borde väl gå under kategorin "super natural"?
Argumentet förutsätter även att teism är falsk. Det blir denna usla argumentationen:
"naturalism är en mer vettig förklaring därför att teism är falsk."
Du har missförstått Drapers argument. Låt mig sammanfatta det för dig:
Draper menar att naturalismen har betydligt större förklaringsvärde i förhållande till
E än teism. De abramitiska religionerna har stora problem med att förena
E med en allsmäktig, allgod och allvetande gud. Det finns inga vattentäta teodicéer och mycket tyder på att ingen komplett teodicé kan presenteras utan att lämna centrala teistiska doktriner. Istället för att redogöra ondskans logiska problem, föreslår Draper att sannolikheten för teismen minskar drastiskt ifall vi kan finna en alternativ förklaring för allt lidande som inte baserar sig på vidskepelse och metafysiska antaganden, dvs. en naturalistisk sådan.
Plantinga misstar Draper för en "
atheologian" som vill visa att all teism är irrationell. Plantingas svar är att Drapers version av ondskans problem inte leder till någon motsägelse i teismen (därav inget bevis emot teism). Detta är ett misstag då allt som är logiskt konsekvent inte är ekvivalent med "sannolikt". (Bara för att supermannen
kan existera, betyder inte att han existerar.) Vidare konstaterar Plantinga att Drapers argument är en epistemisk fråga snarare än ett sannolikhetsproblem och skriver "
to produce 'a serious argument from evil against theism . . .,' Draper would first have to show that theism is false". Detta är irrelevant eftersom det är just teismens sannolikhet som diskuteras.
Inte konstigt, då Plantinga i sitt ontologiska bevis menar att guds existens är ett "a priori". Följande, något tautologiska fras, visar Plantingas bristande resonemang "
if theism is true, then the truth of the premises of Draper's argument (probably) isn't a problem for most theists". Draper diskuterar inte teismens rationalitet - utan sannolikhet. Att komma med ett sådan uttalande är föga hjälpsamt för alla som ännu inte vet att gud existerar (till skillnad från Plantinga). Vad hjälper det att säga att "allt är möjligt om gud existerar"? Inte minst, vad säger det egentligen om sannolikheten och teismens förklaringsvärde i förhållande till naturalismens?
En analogi: Under natten faller ett träd utan att någon ser det hända. Vi begränsar oss till två hypoteser. Hypotes (A) menar att en utomjording flög ner till jorden och sköt sönder trädet med en laserpistol. Hypotes (B) föreslår att vinden blåste omkull trädet i stormen. Båda hypoteserna är logiskt konsistenta. Det innebär emellertid
inte att (A) är mer rimlig hypotes än (B) som Plantinga skulle mena. Behöver man verkligen falsifiera (A) för att påstå att (B) är mer sannolikt?
Som sagt, Plantinga verkar förutsätta att alla redan "vet" att gud existerar (eller inte existerar) och efterlyser apologetik snarare än analys. Som Draper skriver "
These skeptical souls have no choice but to do their best to objectively assess the available evidence. Thus, for them, the fact that E is strong evidence favoring naturalism over theism [...]". Inte minst: "
anyone who doubts that God exists, it doesn't help to be told by Plantinga that, if God does exist, then some theists probably know he does!".
Citat:
Fysiken talar om för oss att naturlagarna kan frambringa ett universum. Det är inget som teister motsäger sig.
Frågan är emellertid om det krävs transcendenta väsen för att upprätthålla och styra dem.
Citat:
En lögn är när någon hittar på något som inte stämmer.
Jag upplever att människans sökande efter Gud inte är en lögn, utan efter sanningen.
Det besvarar inte min fråga. Hur skiljer du sanna system från falska?
Citat:
Jaha då får vi sätta upp en premiss för hur komplext någon kan vara för att det skall kunna existera.
Om vi antar att människan är komplex, och kan uppenbarligen existera. Då kan ju även någon "mer" komplext existera utan problem.
Eller är människan det "mest" komplexa som "kan" existera? Står inte dina argument och faller på detta?
Komplexitet begränsar inte möjligheten för existens - endast sannolikheten att träffa på fenomenet i ett logiskt "tomrum". Existerar Gud så existerar han. Men eftersom vi inte vet om guds existens, kan vi analysera egenskaperna och diskutera sannolikheten. De flesta traditionella bevis som det kosmologiska och teleologiska är kompatibla med polyteism, deism, onda gudar, m.fl. Jag skulle på samma sätt vilja påstå att sannolikheten för en sådana gudar är större eftersom de inte är lika sårbara som den teistiska.