Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

I första hand borde väl de beläggen var intressanta för den troende själv?! Om man har egna belägg i botten, borde väl diskussionen med icke-troende, kunna ses som en intressant bieffekt och bidra till att befästa tron. För den som i ett diskussionsforum påstår något, borde väl vara naturligt att presentera sin uppfattning för andra att ta del av. Av ditt resonemang att döma förstår jag att du saknar belägg och därför inte vill diskutera din tro - du ser den som en isolerad rättighet - du säger ju:

Naturligtvis men när du säger:

har du ju missat själva syftet med en diskussion. Då finns egentligen ingen anledning för den troende att ge sig in i debatten. Med begreppet "tro" och rätten att argumentera för att man tror på ett visst sätt om ett visst fenomen, utan att förklara grunden för sin uppfattning saknar diskussionen mening.

Till din uppfattning koncentrerad i nästa mening:
har troligen gapmoc den förlösande förklaringen:

Since this defense is formally possible, and its principle involves no real abandonment of our ordinary view of the opposition between good and evil, we can concede that the problem of evil does not, after all, show that the central doctrines of theism are logically inconsistent with one another. But whether this offers a real solution of the problem is another question

Fast det visar ju ändå att dina första argument inte riktigt stämmer..

Ps: jag skall läsa artikeln vid ett senare tillfälle. (mycket just nu)

Vi är inne på sida 29 och detta har antingen du inte förstått eller så har det inte kommit på tal vilket verkar mindre troligt.

Att bevisa att någonting inte existerar är näst intill omöjligt. Hur ska man bevisa att tomten inte existerar eller att det inte finns en osynlig tékanna som krestsar i omloppsbana kring jorden.
Jag utgår ifrån att det inte finns det till motsatsen bevisats. Exakt som med eran gud.

Jag anser fortfarande att hela denna diskussionen om att bevisa Guds existens saknar poäng och "mening" från allra första början.

Det är en "loose/loose" situation för båda lägrena.

Frågan kommer att ältas i all oändlighet, vilket man kan ifrågasätta om det verkligen är lönt att ödsla energi på.

Eh? Du verkar inte förstå hur filosofi fungerar. Det handlar inte bara om att presentera en lösning på ondskans logiska problem utan även att få det bekräftad (finns säkert tusentals teodicéer). Dessutom strider Plantingas resonemang, bland annat, mot den klassiska teologins uppfattning om himlen. Han ser ondska en nödvändig funktion av fri vilja, detta betyder, kort sagt, att himlen, guds paradis, är fullt av synder.

Tack för att du gjorde den jämförelsen. Tack

Varför måste himlen vara full av synder?

Går inte att bevisa att gud finns och de går inte bevisa att han inte finns.

Äh, jag kan ju bara tala för mig själv men jag tycker att hela den här "gud"-grejen är ett jävla påhitt som med största sannolikhet inte kan bevisas. Det går ju inte ens att tänka sig... å andra sidan kan man inte bevisa motsatsen heller men man kan ju förstå att det bara är ett löjligt påhitt om man har lite vett i sig.
Sen om man vill tro på det eller inte är upp till var och en, men att påstå att allt som står i bibeln är sant verkar ganska dumt. Det är som att jag skulle säga att jag såg en alienhäst med en regnbågskuk i mitt kylskåp i torsdags klockan 16.21 och folk väljer att tro på mig bara för att det inte kan motbevisas.

Från den troendes sida att visa vilka argument som talar för en allsmäktig skapare - för den icke-troende att få klart vad som ger den troende dess övertygelse. Hur hade du tänkt dig att debattparterna skulle få till stånd förståelse för varandras synsätt, om ömsesidigt öppen informationförmedling saknas. Speciellt om ena sidans representanter konsekvent vägrar att inse debattens grundprinciper.

Men det är ju just det; oavsett om informationsförmedlingen mellan parterna finns eller inte, så kommer debatten aldrig att kunna knytas ihop och ros i hamn.

Debatten må kanske ha en rent filosofiskt intressant värde, men några vetenskapliga bevis kommer inte att kunna presenteras, eftersom - återigen - de troendes övertygelse om Guds existens är baserad helt och hållet på högst personliga upplevelser och världsuppfattningar.

För en religiös person så ter sig hans/hennes religiösa erfarenheter/upplevelser lika verkliga och självklara som forskarens empiriska testresultat.

Däri ligger konflikten och omöjligheten i att få något "bevisat".

Jag anser återigen att man bör ta sig lite tid att fundera kring själva uppgiften "bevisa Gud". De vetenskapsteoretisk/filosofiskt bevandrade må rätta mig.

Man kan, vilket den vanliga uppmaningen bygger på, säga i sann skeptisk-empirisk anda att man inte tror på någonting förrän det är verifierat av observation och hypotestestning. Jag tror på det jag ser. Man kan också gå steget längre i sin skepticism, tvivla på sina sinnen och säga att man bara tror på det man har mätt med en apparat eller kommit fram till i kontrollerade experiment där man också kan förklara varianser.

Denna metod bygger på antagandet om allts observerbarhet. Logiska empirister förklarar till och med att satser är meningslösa om de inte är verifierbara, jag känner är då inte en källa, en känsla är inte i sig enligt detta synsätt, det är en restprodukt av vad som verkligen händer, synapsaktivering, den är observerbar och "verklig". En vetenskap som psykologi som till viss del är experimentell, men till lika stor de är rationell(rationalistisk? vad skriver man? Framkommen genom introspektion och modellbyggande som inte primärt bygger från grunden) , på samma sätt som mycket av forskningen inom andra fält föds i människans meningsskapande hjärnor som förstår den bakomliggande mekaniken vilket sedan kan bekräftas i experiment, eller i dess förmåga att lösa praktiska problem.

Allts observerbarhet är en sats som inte går att verifiera, att man ens behöver verifiera någonting går inte att verifiera och är enligt den egna logiken en meningslös sats, det empiriska underlaget för yttervärldens existens är dessutom ganska tunt.

Skepticismen går ganska långt om man vill... Men så kan vi ju inte ha det, vi måste ju ha kunskap. Den empiriska metoden är en god metod för att bygga kunskap, en mycket god sådan, men att ta steget därifrån till att säga att det finns ingenting som inte den empiriska metoden kan verifiera är att göra ett anspråk, är en sats, som man i sig inte kan verifiera.

Frågan är om det finns en metod att bevisa Gud med. Gud är ingen hypotes, en fast språklig formulering som man kan dra slutsatser ifrån och pröva.

Är Gud ett ting som man kan peka på och beskriva? Är Gud en person som lämnar källmaterial efter sig? Eller är Gud i en kategori för sig själv? Är han ett ting vilket förutsätts i kantiansk deism, och en del naturlig teologi - den orörde röraren - skulle Gud kanske kunna likställas med vad som än ligger bakom naturlagarna och att något gör det borde inte vara så kontroverisellt - frågan är vad poängen skulle vara med att ge en språklig betäckning som Gud åt det. Skulle det vara en historisk person, vilket är det kristna anspråket, finns det en gudomlig uppenbarelse, i människors hjärtan och i helig skrift, samt genom kyrkan i historien (dvs. teologens forskningsfält), här kan man ju visa att det finns något som går genom historien och som gör särskilda anspråk. Vi kan dock inte veta att vi tolkat personen rätt och att det är rätt förmedlat (den historisk-kritiska exegesens arbetsfält), och vi kan inte veta att personen som uttryckt sig har rätt. Således finner man bara inkonsekvenser och modeller, inga bevis eller verifikationer.
Är Gud något helt annat vilket också är teismens anspråk, har vi inga språkliga begrepp att förstå Gud och inga möjligheter att verifiera eller falsifiera honom.

Frågan visar således på okunnighet. Ge mig skäl att tro borde ämnestiteln vara. Här bör man, enligt mig vända sig till pragmatiska sanningsrekvisit - gör Gud min värld mer begriplig, och sedan låta Gudsbilden brytas mot naturvetenskapen - som den säkrare kunskapen, och de teologiska metoderna, samt filosofin.