Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

coolt ja!

i meningen en skapare eller flera kreatörer bakom så inte säkert forskarna känner igen, eller kan identifiera vad som söks, OM de är ngt på spåren (vilket har indikerats) så behövs kanske att uppgradera verktyg/utrustning vilket i sig kan ta åratal... decennium... som i felsökning.. man måste ju veta vad man ska leta efter och troligtvis finns ett stort register att söka på, där enbart att komma fram till vad man ska utesluta kan ta tusen år till, eller 50..

den samlade hjärnforskningen har enbart på ett decennium fått fatt i information som inte gjorts under hela den period forskning varit aktuellt.. så det kan säga poff


livet på denna planet är initialt smärtsamt... och alla färder ut i galaxen har också medfört smärtor och mkt död, många får sjukdomar efter sina experiment.

Det här är en vanlig kommentar. Vad menas egentligen? Att vi ska sluta tänka i väntan på mer empiri? Ska vi sluta undra? Ska vi sluta ta tanken längre och längre?
Vi utgår faktiskt från just empiri och det som är observerbart. Utifrån det gör vi antaganden som bygger på tidigare erfarenheter. Vad är det för fel med det? Ingen har sagt att det är bevis, utan bara en filosofisk tes.

Det är bl. a. därför relativismen anses vara positivismen överlägsen. Och man kan man alltid postulera, att det finns något 'utanför' det observerbara, och att det finns observations-metoder för detta, men det går ett steg i taget.


Jag vet inte vad du menar med att 'vara étt', om det nu inte är hypotesen om medvetande som ultimativ verklighet. Men det är fortfarande en hypotes.



Ta t.ex. hologram-hypotesen om kosmos. Vi har i den precis samma frågor som i vanlig teologi: Vad är 'skärmen' det hela spelas upp på: Det individuella 'sinnet', är det hela kosmos, som är 'skärm' eller pågår det 'inne i sinnet' på en 'större' entitet än kosmos (~den 'sovande' Brahman ...om jag minns rätt .. som 'drömmar' hela existensen)

Vem är aktörerna, som skickar dom hologram-skapande signaler: Individer (möjligen med en illusion av individualitet, möjligen 'sannt' individuella), kosmos som en samlat enhet, typer som Mara eller 'djävulen' (~illusionens mästra) eller den 'störra entitet' som skickar åtminstone dom flesta signal.

Induktiv logik (o.dyl.) är det 'coola', flumma ut och söka nya spekulativa väger. Deduktiv logik är det som ger den bästa 'sanning' om det observerbara, det som byggar på verklighets-fundamentet i en kosmisk ram.

Jag anser inte, att deduktiv logik på något sätt kan leda till misstanker om att man skulle sluta tänka .. tvärtom.

Japp, även om vi har gått omväger genom t.ex. filosofisk positivism (~absoluter), materialism, reduktionism, ....... så har vetenskapen den underbara egenskap i sin systematiska metodologi, att den är självkritisk och självreviderande, så den efterhand kan 'transcendera' sig själv; så 'materialism' har gjort sig själv obsolete (~överflödig, föråldrat) och har gett vika för relativismens störra 'smidighet'.

Det tar tid, och det måste det få lov till. Vi kommer lite gran närmare till en 'primary cause' efterhand, även om vi kanske aldrig kommer fram till square one. Me varför skall vi bry oss om det ultimativa, resan är spännande.

Enligt buddhismen har man själv sökt sig till materiell existens för att man vill ha sensation, då får man också ansvara för varje steg man tar och inrikta sig på vad man kan och inte vad man saknar vad gäller skuld/straff, offermentalitet - det är bara dem som klarar av att förstå den psykologin som trasslar sig ur religiösa tron att det finns mening i att stampa på kristus tid och ha det som underlag att be till... jag fattar inte vitsen m det.
Finns bara nutid och framtid, redan dagens generation kommer aldrig att snöa in i historia på det tröga sätt som gjorts, det är ju ett spill...
Fast andra verktyg instrument finns också idag, det går rysligt snabbt med somliga grejer.

Det tragiska är bara alla onödiga missförstånd, som skapar konflikter och tar energi... lite tröttsamt.
Men många politiker är också fucked up, delegerar fel och kan inte ens verkställa.

Om jag förstår dej rätt så anser du att hela universum är intelligent och medvetet? Hur menar du att den enorma mängd information som det då handlar om ska kunna behandlas, och med vilken hastighet/med vilka mekanismer rör den sej från t.ex. Andromeda-galaxen till oss, för att inte tala om från ena änden av universum till den andra, så att man ska kunna tala om ett enda medvetande?

Exakt. Det enda som finns är energi. All energi interagerar, överallt, hela tiden.
Att det ur vårt perspektiv ter sig långt och långsamt är egentligen helt orelevant. Vår uppfattning av verkligheten är en produkt av våra sinnens begränsningar.

Om man tänker att en atom är lika stor som Globen, är atomkärnan som ett knappnålshuvud i mitten. Väggarna är elektronskalet. Om man leker med tanken att man förstorar upp en mänsklig hjärna till storleken av låt säga ett universum, så skulle det mest vara tomt. Man kan säga att vi alla är ganska tomma i huvudet (ursäkta ordvitsen). Tid och rum är relativt, beroende på hur observatören är beskaffad. Datorn framför dig, är hård bara för att du själv har samma upplösningstillstånd.
Om man därefter utgår från att det finns ett antal fler dimensioner som vi inte kan uppfatta (enligt strängteorin är de 11 st), och därtill inser att vi bara ser/uppfattar en liten del av de 4 dimensioner vi ser. Då inser man att vi det med stor sannolikhet finns mer än vi tror och att den riktiga verkligheten är bra annorlunda.

Här är en bild av universum:
http://scienceblogs.com/startswithabang/files/2012/03/seqB_063.jpeg

Jag vet inte riktigt på vilket sätt det där har relevans för min fråga, men det gäller ju bara om man tar en ögonblicksbild, elektronerna i atomen är inte stationära utan rör sej mycket snabbt och täcker upp ett mycket större område än så. Visst är det mycket tomhet, men ändå inte.


Det blir som sagt en enorm och ofantlig mängd information att behandla, och du blir tvungen att anta att informationen rör sej fortare än ljuset för att få någon mening i en intelligens och ett medvetande. De två sakerna talar emot din hypotes. Har du någonting konkret som backar upp den? Dvs annat än induktiva spekulationer. Strängteorin är väl också att betrakta som en hypotes.

Man måste skilja på vetenskap och filosofi. Vetenskapen har som enda uppgift att skapa praktiskt gångbara lösningar. Då behövs den empiristiska metoden för att fastställa tex kausalitet. Det vore jobbigt om läkaren började med häxdanser för att driva ut onda andar när man har lunginflamation.
Detta innebär inte att vetenskapen kan göra anspråk på att vara det som filosofin ska grunda sig på. Självklart påverkar det empiriska/fysiska filosofin. Bilden av verkligheten är ett underlag för tanken och världsbilden. Det ÄR inte själva världsbilden i sig. Men det vet du säker redan.
Ändå så resonerar du så här. Jag fattar mig inte riktigt på dig. Du är uppenbarligen en beläst, intelligent och tänkande person, men det verkar som om du ibland, när det passar dig, tar till positivistiska (scientistiska) argument för att värja dig.
Varför ska vi ta ett steg i taget när det kommer till tänkandet? Menar du att vi alltid måste ha tanken förankrad i materia? Hur skulle världen se ut om m Platon & co, hade tänkt så?
De tänkte ut nästan hela klabbet genom att sitta på en sten och titta på solen.
Om du visste hur mycket som de gamla religionerna har förstått av naturen genom att enbart tänka (meditera). Du skulle bli mörkrädd om du visste. Jag säger inte att det är exakt vetenskap, men det är en helhet. Det intressanta är att den moderna fysiken närmar sig den ju mer de empiri.



Intressant. Ska kolla 'hologram-hypotesen'.
Men instinkten säger mig att det inte finns några "observatörer"

Och har du något 'mål' med dessa platityder? Det enda jag kan skymta är ordglidnings-möjligheten i "den riktiga verkligheten är bra annorlunda", som KAN tänkas implicera en komplett omkastning av HELA vår modell av den 'kosmiska verklighet'.

Prova komme rakt på sak med precist språk- och begrepps-bruk, istället för ditt vanliga cirklande ute i periferin.

Det är inte så lätt att formulera sig rätt.
Vad jag menar är att vi bara ser en del av helheten. Vad och det egentligen är vet ingen.
Poängen är att vi inte kan säga att det är si eller så när vi inte har hela underlaget.
Och det är ett ställningstagande i sig att hävda att det är det som vi ser som ska vara definitionen av vad vi ska betrakta som verkligheten. Våra sinnen säger oss en sak, men tanken en annan.