Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Jag vet inte om jag missar något när jag läser det här men jag tycker inte det framgår hur du avgör om din gudstro är befogad. Vi kan låta bli ordet vanföreställning, det är lite väl laddat men den huvudsakliga poängen är att "jag känner att det här stämmer" inte är ett särskilt pålitligt sätt att ta reda på hur saker faktiskt är, eller?

Enligt mig har det i en process på många år att nå fram till den tro jag har. Jag har inte socialiserats in i den utan närmat mig den i tysthet genom åren. Den kristna treeniga gudsbilden säger oss att Gud är relation. I möten med andra människor visade Jesus både vad sann mänsklighet och sann gudomlighet är, menar jag. Guds kärlek, omotiverad och gränsöverskridande och blir synlig i Jesu relationer. Jesu unika identitet hämtas inifrån. Det handlar om hans gudsrelation. Gränsöverskridande omotiverad kärlek är både Guds och Jesu identitet. Att tro på Gud är att vilja vara lik Jesus. Att vara lik Jesus är att följa honom och leva i den omotiverade kärlekens livsform, som inte kan dra gränser utan älskar alla gränslöst. Jesus erbjuder en kärleksrelation som möjliggör en identitet inifrån, den skänker en trygghet som har sitt grundmönster i Faderns och Sonens inbördes relation.

Jesus är Guds ikon, han betraktar oss med kärlekens ögon, det är den kristna mystikens förhållningssätt, jag är mottagare, jag är betraktad och älskad. För att inte förlora det grundläggande perspektivet av att vara betraktad behöver vi ständigt öva oss i nyfikenhet på våra egna bilders mångfald och lära oss att se rikedomen också i annorlunda och kanske motsägande bilder.
Det är upp till Gud att bevisa sig, det är inte vår uppgift. Vad vi ska göra i stället är att rensa fältet från en del av de färdiga former som vi har ärvt och plocka bort alla måsten. Man måste inte tro på något särskilt för att vara kristen. Det räcker att man säger att man vill vara med. Vad har jag för rätt att ifrågasätta det? Definitionsraseriet leder bara till exkludering.Jag kan tro på Gud som sanningen, utan att därmed säga att alla mina satser om Gud är sanna.
Om Gud är kärlek handlar det knappast om gränsdragning mellan vad som får kallas kristet och vad som inte är det. Det handlar mera om att allt blir belyst utifrån detta centrum, att Gud är kärlek och att jag får leva mitt liv som en som vet sig vara älskad och därmed fri att älska.

Eller som Dag Hammarskjöld uttryckte det i sinbok vägmärken - Den längsa resan är resan inåt-
Det är det jag har företagit mig under läng tid och kommit fram till min tro som jag känner är bärande.

Vad vi söker är förståelse för begreppet Gud. Varför? Jo, för att förklara att det vi lägger i begreppet Gud idag mest troligt är en tankekonstruktion som formulerats fram med tiden - avsiktligt eller inte är egentligen ointressant. Det som är intressant är att allt det vi lägger i begreppet Gud idag går att spåra bakåt till rationella kunskaper som värderades högt historiskt. Troligen dog kunskaperna ut och det som blev kvar var ett representativt symbolanvändande (det vi slapphänt kallar avgudadyrkan) - men som även det mycket väl kan vara något helt annat. Typ som att värdera symbolerna högre än vad som ligger bakom dem. Ett sätt att använda det mytiska värdet för sitt eget bästa.

Dagens begrepp "Gud" är ju så högt värderat att inte någon ens rår på att försöka förklara det, tyvärr. Det finns också strömningar inom så väl Judendom och Katolisismen att hemlighålla det allra mest centrala i religioner. Det skulle betyda att det finns ett avsiktligt incitament att ta hänsyn till, även om det inte är anledningen till sökande efter vad som finns bakom begreppet "Gud".

En dag kommer det behövas förståelse för begreppet på allvar, för att få religionernas alla företrädare att inse att de alla har gemensamma nämnare som är mycket äldre än sina - i perspektivet sentida texter.

Ta det som en utmaning!
Debattera för Gud eller för eran tro. Argument som "det känns bra" är inte accepterade. Det ska vara argument som pekar i tydlig riktning mot att ni har rätt och att det finns bra anledningar för en tänkande människa att tro på Gud.
Ni utmanar mig och andra eminenta ateister här på forumet.

Stå upp för eran religion nu (om ni vågar) och avfärda inte tråden.
Lycka till!

Jag är inte religiös, iofs så tilltalar mig buddhism pga levnadssätten men någon slags gud eller högre makt tror jag på.
Varför?

Jo just för att jag ''insett'' att universum existerar, UNIVERSUM EXISTERAR!!! TID existerar, existensen existerar, saker och ting exister och hur i helvete går det ihop? Kanske finns det ett logiskt svar och att vi människor är för dumma för att förstå det ELLER så finns det något större, och det tror jag det finns faktist!

Gud finns, han väntar bara på att Chuck Norris ska dö. Innan han vågar komma ner.

Jag har inga argument som du skulle förstå.
Antagligen skulle du avfärda dem fullständigt eftersom de är fulla av logiska brister och paradoxer som inte är begripliga utan andliga erfarenheter.
Jag har heller inget behov av att övertyga dig om du nu är tillfreds med ditt synsätt då jag inte är ute efter att frälsa själar undan ett öde jag själv tror att jag står över - tror nämligen inte att min gud ser mig som högre än dig på något vis öht.
Det blir alltid svårt med såna här trådar då troende och ateister verkar tala olika språk och högmodet från bägge sidor brukar ta fokus från den konstruktiva dialogen.
Själv är jag kristen men känner ofta att jag har mer gemensamt med ateister.
De kristna har en syn på ateister som jag har svårt att dela där de själva ska få ärva guds rike och ateisten är för evigt förtappad.
Ateister å andra sidan brukar ofta framhärda att ateism är det självklara för en intelligent och modern människa och gör gärna ett likhetstecken mellan ateism och intelligens "Jag är ateist och därför intelligent" - alldeles som att det inte finns idioter som saknar tro på en högre makt
Och utmaningar av detta slaget ser jag heller ingen som helst anledning till att anta - en dialog däremot kan däremot vara både intressant och lärorik.

Oj, ta gärna bort detta om du vill för det blev visst bara ot

Jag "tror" följande;

Oavsett vad man kategoriserar sig själv som - troende, ateist eller vad som helst - så utspelar sig allt i sinnet, dvs. i tankarnas domän.
Lyckas medvetandet få distans från tankarna (som i sin tur har skapat ett illusoriskt Jag) påbörjas resan till nya insikter i universum och till en fundamentalt djupare domän, medvetandet självt.

Alla dessa kategoriseringar är hinder från detta. Universum är vad det är. Allting är Universum och detta mysterium är vad vi är, därför kan ingenting egentligen vara mer logiskt för sinnet än utforska i sig självt.

Så, ateist och troende är för mig exakt samma sak - en energi, en tanke, ett hinder. Framförallt, ännu en kategorisering för att förstärka den redan illusoriska jag-känslan.

Du tror att det finns en Gud för att saker existerar? Intressant. Även om det finns något "större," och vi människor är för dumma för att förstå det, varför skulle det vara en Gud? Han är i sådant fall väldigt inkompetent som inte visar sin existens på ett tydligare sätt. Om man ens ska vara i närheten av att klassificeras som Gud så borde man vara lite bättre på det, tycker jag. För flera tusen år sen var han tydligen väldigt aktivt med just det om man ska tro religiösa skrifter.. Men visst, Gud är kanske gammal och trött.

Bara för att man tror att det finns något "större" så finns det ingen anledning att dra en parallell mellan det och en vis religions Gud. Eftersom det inte finns några bevis, eller ens i närheten av bevis, så får det ses som väldigt osannolikt. Om det nu ändå skulle visa sig finnas något "större" så är det väl ändå väldigt osannolikt att någon skulle ha lyckats med att gissa rätt?


Du tror alltså inte på helvetet? Hur kommer du fram till vilka saker i Bibeln du ska se som sanna och vilka saker du ska nonchalera och inte tro på?

Någon inre kompas följer man ju utan den är man rätt viljelös. Förklaringen ligger någonstans mellan stora himlen och jaget, sambandet mellan macro och micro. hur man förklarar det spelar ingen roll, det är bara olika synsätt.

Är så dogmatisk att jag drar till med allt är ett, ett är allt, alpha och omega, början och slutet. Dock blir det så är det rätt dualistiskt woops treenigheten!

Varför inte kika på världens källkod:
http://www.youtube.com/watch?v=kkGeOWYOFoA

Annars lite helig geometri:
http://www.youtube.com/watch?v=fvdmISdytXg&feature=related

Kanske är lite skadad från min ungdom då jag läste böcker från Drunvalo Melchizedek.

Förlåt att jag skriver, men jag vill kommentera dina tankar ovan.

Svaret till de funderingarna står att finna i själva definitionen. Vi vet alla vad religion och tro betyder. Det kan aldrig handla om något tydligt eller något som går att bevisa. Om vi verkligen fick bevis skulle ju vårt förhållande till de gudomliga makterna förändras totalt, och vi skulle inte längre vara människor på samma sätt som idag.

Rent objektivt borde det vara enkelt för sådana makter att visa att de finns och att de bestämmer, men de gör aldrig det. Ett heuristiskt tänkande kring det verkar leda fram till att något sådant aldrig heller aldrig har skett, åtminstone inte under den tid det har funnits tänkande människor.

Vad som skulle hända, även om exempelvis gud valde att visa sin existens, är att vi efter bara några dagar skulle börja fråga gud om olika saker, och vi skulle börja placera in gud i ett system.

För att fortsätta på det förändrade förhållandet. Hela vår existens skulle förändras om vi verkligen visste, exempelvis att det finns ett helvete. Ingen skulle längre fundera eller ha tvivel, och bara en idiot skulle pyssla med saker som gör att man hamnar i helvetet. På det viset skulle våra liv bli som att spela på ett instrument med bara en sträng, och ont och gott skulle knappt finnas längre.

Själv är jag inte troende på ett traditionellt sätt, även om jag förstås kan tänka mig att olika gudomliga makter finns. Vad jag tror är att ett resonemang som detta leder fram till att det enda viktiga för oss människor är hur vi behandlar våra medmänniskor, och hur vi behandlar vår omgivning. Det finns så många löjliga memer inom olika religioner, men ingen av dem kan spela någon roll, och det blir också lite fånigt när det ofta är så att man följer bara de memer som egentligen inte alls är en uppoffring.

Ja, som sagt, det här är inte vad du ville ha, men det är mina tankar om religion.

Du begär det omöjliga.
Ateister som du vill att en kristen/muslim eller Gud själv kommer till dig med en pärm med bevis som pekar på att Gud faktiskt existerar.
Det, eller att det ska "regna ned en röd cykel från himlen" innan man "tror" på Gud.

Sedan är det ganska bullshit att "vi teister" utmanar ateister på Flashback.
De som har hängt här mer än ett par månader ser klart och tydligt att majoriteten som hänger i både paranormala fenomen-forat och religionsforat är ateister, som enbart är där för att "bevisa" att Gud inte existerar, och skrattar åt "psykopater" som kan "tro på något som inte syns".

Är det inte ganska långtråkigt i längden?
Du vet ju själv att Gud inte finns, varför slösa med allas tid genom att begära bra argument för att tro på Gud?
Det lär aldrig komma en dag där en ateist vet vad ordet "tro" betyder