Dahlsjö-fallet, Göteborg, 1965.

Läste idag ytterligare en efterlysning av "Hymme" i G-P. Denna är publicerad söndagen den 14 november 1965.

Den låder så här:

"Var är Hymme? Har varit borta sedan i somras". (Rubriken).

"Var finns 18-årige Hymme Lundquist? Föräldrarna till pojken vädjar till G-P att än en gång efterlysa honom. Han är professorsson från Drottningholm utanför Stockholm. Hymme som i förnamn döpts till Hybner, åkte den 29 juli från Båstad till Göteborg. Efter tågresan skrev han ett vykort till föräldrarna. Det är det sista livstecknet från ynglingen.

Troligen försökte 18-åringen att lifta från Göteborg någon av de sista dagarna i juli eller de första dagarna i augusti. Pojken, som nu har varit borta i tre och en halv månad, studerade konst. Han tänkte fortsätta till målarskolan i Gerlesborg i Bohuslän. Dit kom han inte. Vad fick honom att ändra planerna?

18-åringen är 177 cm lång, har mellanblont hår, ljusblå ögon, ovalt ansikte med tjocka läppar. Han har korta kraftiga händer. Vid försvinnandet bar han brun bryggarfrack, marinblå pullover, grå byxor, bruna skor med snörning över vristen. I en väska hade han böcker av Freud och van Gogh, transistorradio och grön sovsäck. Upplysningar om den försvunne kan lämnas till närmaste polismyndighet".

Detta var hela artikeln. Dessutom är det samma foto, som var med när han efterlystes den 28 augusti 1965 i G-P.

Förresten är det någon som vet vad är en bryggarfrack? Vet ju förstås vad en frack men just en bryggarfrack?

Upplys mig. Hur vet vi det?

Kanske starkt ord, men det är inte troligt att de åkte.
pga av att det ösregnade hela dagen + ingen tog med sig några camping saker eller ens ombyte.

Bl.a. p.g.a. av det som CrapStack har skrivit. De åkte aldrig till Åsa denna dag.

Ok, punkt 2 tycker jag är skum. Hur kunde han veta det?
Vem isf ville dödsförklara honom? som jag skrivit tidigare så är detta mycket märkligt med denna dödsförklaring. ??

En höftlång skinnjacka, modell grövre.

Nej, nej, nej! Det där är något av det värsta jag vet Skaraborg2! Ni anser månne på goda grunder det vara troligt att de inte åkte till Åsa p.g.a. att det var dåligt väder men ni kan inte urvattna begreppet "veta" sådär. Det där har ni faktiskt gjort er skyldiga till båda två vid ett par tillfällen. Har ni någon bevisning för att de inte åkte i riktning Åsa så får ni allt lägga fram den eller välja era ord med lite mer omsorg. Jag låter kanske väl aggressiv nu, och det är då rakt inte min mening men just det där håller jag faktiskt heligt.

Det här är verkligen en fantastisk tråd, ämnet är högst intrikat och diskussionen här har varit både hövlig och respektfull, det har varit en verklig fröjd att plöja igenom den. Skaraborg2 har visat sig vara en enorm tillgång för detta forum med sin ungdomliga nyfikenhet, berättarlusta och inte minst, trevliga attityd. Givetvis tippar jag även på hatten för alla andra som bidragit i stort och smått, CrapStack inte minst.



Varje kreativt och seriöst utbyte av tankar och idéer i syfte att gemensamt nå längre än var och en för sig i sin analys kräver dock någon som ifrågasätter och utmanar det som förutsätts, och jag kan nog tycka att det i någon mån saknats här. Låt mig utveckla. Jag vill inte skriva någon på näsan men något av det farligaste man kan göra, om man med hjälp av vetenskaplig metod vill försöka lösa ett problem, är att missta det som är NÄSTAN sant för det som är sant. Sant är inte det som är rimligt, sant är inte det som är troligt, sant är det som icke under några som helst omständigheter kan ifrågasättas eller på något annat sätt förklaras. Sant är ett absolut begrepp. Läggs uppgift efter uppgift som är NÄSTAN sann till varandra får vi snart en slutprodukt som faktiskt är förbannat långt ifrån att vara sann. Jag har upplevt det själv vid researcharbete, och speciellt kanske just av gamla fall. Upprepar man under utredningen en sak tillräckligt många gånger, utan att någon ifrågasätter den, BLIR den snart till sanning och det är verkligen att lura sig själv.



Låt mig nu spela djävulens advokat ett tag, jag gör det inte av någon sorts illvilja utan för att jag hoppas att det faktiskt kan gagna utbytet av tankar.


När ni ex.vis föreslår att gåtans lösning, i specifik form av två lik, finns i en icke namngiven tjärn på Hisingen, inser ni verkligen hur många ickesanningar i rad i resonemangskedjan som då faktiskt måste visa sig vara sanningar??

Jag antar att familjen hade pratat om detta en del? Har mycket svårt att föreställa mig, att någon i familjen skulle ha ansökt om hans dödförklaring efter endast tre år? Detta är 41 år sedan och ingen i J-O:s familj har ytterligare gjort en isf förnyad ansökan.

Brodern lät lika förvånad över hur de kunna skriva om dödförklaringen, till att Jan-Olof skulle ha varit transportarbetare.

Dessutom har de flesta av bröderna Dahlsjö varit avlidna ganska länge. En bror dör 1989, en annan bror 1993. Efter detta årtal så har det bara varit Bengt och Roger kvar (han avled 2007).

Tack för den förklaringen. Aldrig hört detta namn tror jag? Hur som helst så blev kanske denna bryggarfrack "Hymmes" svepning?

Som sagt var, kanske lite starkt ord.
Du har helt rätt tycker jag

Ska man vara strängt bokstavlig har du rätt. Det finns bara två sanningsvärden, sant och falskt. Men tråden och dess resonemang kan ju inte grundas bara på oomtvistliga sanningar. Vissa saker är kända, vissa omtalade, vissa okända. Saker och ting måste bindas samman via spekulation. Osannolika saker måste kunna läggas tillfälligt åt sidan när man spekulerar.

Jag har lagt mig till med, och sedan lagt av mig ett flertal fördomar under läsningen av tråden. Det är inte samma sak som att bokstavligen hävda att jag "vet". Din anmärkning verkar faktiskt mest vara av terminologiskt slag.

Osannolikheter skulle kunna radas upp i det oändliga utan att bevisligen vara osanna. Det är bara att börja dikta. Att bad- och tältresan inte blev av kan vi nog - naturligtvis spekulativt - på ovan angivna grunder utgå från. Skulle något dyka upp som tvang oss att ändra oss, skulle vi nog klara det.