Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Det finns en metod och ta fram alla siffrorna ur blocket när det är stansat trots att det inte syns

I och med att att siffran 5 finns på slutet
så kan jag jag titta på det när tillfälle ges.

Stansning ger hårdare metall under och
man kan då ta ut mönster med t.ex syra.

Då framträder komprimerad metall som Grand Canyon i landskapet

5 skulle varit på chassiet annars i slutet
i detta fall men inget sådant går att hitta.

Man får se

Jag har sett en del skruttiga gamla PV i mörkblått (ingen fullt så gammal dock), med originallack. De har bleknat en del men det beror nog till viss del på oxidation i ytskiktet. Nu ska jag inte leka expert på färgpigment, men lite hum har jag. Hade det varit en röd bil skulle jag inte bli förvånad om den blekts till ljusrosa. Men det finns och fanns på 50-talet och långt tidigare, jämförelsevis mycket beständiga blå färgpigment. Järnoxidblå, (kallad berlinerblå/pariserblå/preussisk blå) framställd sedan 1700-talet, är ett pigment som är blåsvart oblandat. Det är vad jag skulle kalla midnattsblå. Vad Volvo använde vet jag inte, det kan även ha varit s.k. ftaloblå (framställt sedan 1920-talet) blandat med svart. Detta är det vanliga pigmentet när man köper mörkblå brytfärg i färghandeln idag. Bindemedel har också betydelse för färgbeständigheten.

Det här är ju mest kuriosa, men poängen är att en midnattsblå bil knappast kan blekna på det där viset.

Det är en intressant undersökning du gör.

Röda bilar vet man ju....dom är väl närmast vita eller iaf rosa efter denna tid.

Verkar som folk är nervösa om "städning" - alltid bra med lite action på flashback.

Kanske står en gul badanka vid bilens plats nästa vecka - hmmm

"Vår" PV hade tidigare erhållit färgen duvblå/duvgrå (Norlén).

Det kunde sedermera konstateras att bilen kunde omöjligt ha haft den färgen bl. a. p. g. a. Kjell-Åkes syster. Hon hade själv åkt en vända i Haga i den. Hon satt då i baksätet och hon minns än idag hur hon tittade på instrumentpanelen och såg hur mörk denna var. Till en början trodde hon den var svart men märkte sedan att den inte var det.

Du har säkert rätt gällande de andra benämningarna för den midnattsblå färgen. Under sökningarna efter bilens rätta färg så gick det att få fram att färgen var midnattsblå. Under dessa så kommer jag ihåg att jag också såg färgbeteckningen Berlinerblå. De andra båda benämningarna är jag osäker på.

Färgbeteckningen midnattsblå var också det namnet som kom att användas i Sverige och som jag hörde redan under 1960-talet.

Nej en midnattsblå PV kan inte förändra färgen på detta sätt som det gamla bilvraket har. Vore omöjligt även om den hade stått utomhus under alla dessa år.

Ha ja alltså skulle bilen stått på månen skulle det ultraviolleta ljuset fixat det.......

Vad menar du med "städning"?

Vilka har blivit nervösa anser du?

Näe var mer ett skämt stod nån sida bakåt i tråden om youtube saken o Nisse nått och städat i kommentarer

Ja nu vet vi att det senaste gamla bilvraket inte var bilen som försvann.

Jag tror inte att PV kom vare sig att dumpas i naturen eller i vatten. Min personliga uppfattning, och flera med mig, tror att den antingen kom att slaktas för att sedan sälja delarna eller att den kom att hamna i Oslo. Där den sedan såldes antingen som hel eller i delar.

Jag skummat igenom hela tråden under nån dag och kommit fram till att :

Dom flesta har tydligen varit synliga efter detta datum utspridda lite varstans
tidsmässigt samt geografiskt?

Många verkar också ha den uppfattningen bland folk i deras omgivning?

När det gäller Gay Karlsson så finns det bara en uppgift på att han skall ha varit synlig efteråt.

Detta skedde på kvällen i Haga den 30 juli - alltså dagen efter det mycket omskrivna datumet. Därefter finns inga som helst uppgifter om honom.

När hans syster besökte hans bostad ca den 10 augusti 1965 så bör brodern ha varit avliden. Det var då som hon träffade den omtalade "Tröjmannen".

När det gäller Janne Dahlsjö så finns det heller inte många uppgifter på att han skulle ha varit synlig efter detta datum. En gång, sommaren 1966, så skall han ha varit synlig i hamnen antingen i Amsterdam eller Rotterdam. Dessutom finns uppgiften att han skulle ha påträffats i Köpenhamn av gamla bekanta på ett sjukhus. Inga av dessa uppgifter har kunnat bli bekräftade.

Den mest intressante personen är helt klart Kjell-Åke Johansson. Här finns en hel del uppgifter att han skall ha varit synlig. Till skillnad mot de två andra så finns det i a f två uppgifter som man får anse som bekräftade. Den första från 1966 som gjordes av en kvinnlig bekant från Haga på Liseberg. Den andra som också gjordes av en kvinnlig bekant från Haga denna gång i Linköping. Även ett flertal andra uppgifter gjordes av bekanta till honom. Det har kommit in förvånansvärt mycket uppgifter om honom.

Med den allra största sannolikhet så var han fortfarande i livet så sent som 2012. Om han är fortfarande är i livet sju år senare vet jag inte?

Vad som hänt med allt i denna historia är helt klart ur min synpunkt och säkert med levande i historian.

Tagit värvning i Säkerhetstjänsten har sina nackdelar , helt bortkopplade..

I tråden nämns hur anhörig skall flytta ur lägenheten och en man dyker upp med nyckel..20 år senare
hur kunde dom veta och jag kände hur NN ande flög igenom lägenheten 20 år senare sa en anhörig

Historian fick sitt slut

Dom försvann aldrig men började ny liv.

Det var inte mer komplicerat än så och leta efter deras bil är helt onödigt - den är borta

Hör väl egentligen inte till tråden, men för några sidor sen pratades det om att om kropparna skulle finnas under cementblocken (som förövrigt jag aldrig stött på då jag jobbat för många år sedan som grävmaskinist och då grävt på många platser på Arendal, mest en jävla massa sprängsten) Men det skulle finnas en chans att kropparna eller delar skulle kunna finnas kvar då bara några hundra meter från Arendal fanns det en gammal by som hette Syrhåla (Syrhålemotet) namnet kommer från att jorden var så sur, jag tänkte bara att torv och mosslik kan ju bevaras väldigt väldigt länge i den sura miljön.

Kan ju även nämna att stora delar av Arendal var hav eller i alla fall grunda vikar som man fyllt igen med sprängsten och tydligen cementblock.