Citat:
Ursprungligen postat av
Silvertrout
Jag hoppas verkligen att Anna kan få något svar som hjälper henne att gå vidare.
Det hoppas nog många av oss att hon skall få.
Hon har naturligtvis varit tvungen att gå vidare med sitt liv efter broderns försvinnande. Det är ju ändå 49 år sedan han försvann.
I dag har minnet efter Kjell-Åke helt naturligt förbleknat, fast hon kan förstås
aldrig glömma honom. Ålderskillnaden mellan dem var liten och de kom att hänga ihop som ler och långhalm under deras uppväxt.
Förutom den sista gången då hon träffade sin bror, en eller två dagar innan den 29 juli 1965, så är det ett annat minne som hon kommer mycket väl ihåg. Inget märkvärdigt, en ren vardagshändelse, men p g a försvinnandet har etsat sig fast. Alltså en helt vanlig händelse som hon nog inte skulle ha kommit ihåg numera ifall han inte hade försvunnit.
De stod vid en korvkiosk i Brämaregården och åt korv. Vid detta tillfälle var han glad och skrattade. Den här alldagliga händelsen inträffade någon gång en senvåren-sommaren 1965.
Någonstans där ute finns sanningen om vad som hände hennes bror!