Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Nej inte försvann Kjell-Åke Johansson av egen fri vilja den 29 juli 1965. Förutom sina syskon och föräldrar dessutom ett nyfött barn som han var mycket stolt över. Han har nu i snart 40 år varit registrerad som obefintlig.

Det hände mycket under åren 1964-65.

Ja det är ju det som är frågan i denna tråd precis som i de flesta andra, vad hände?. Just därför vore det ytterst tacknämligt om de som påstår sig veta vore villiga att dela med sig av sina teorier??

Efter att ha sträckläst större delen av denna gigantiska tråd nu på förmiddagen, så blev "upplösningen" i förståne ett antiklimax. Är man som jag helt utomstående så blir ett mysterium som detta försvinnande precis som att läsa en bok eller se en film. Man vill ha en lösning eller ett avslut.

Nu är emellertid inte verkligheten alltid så enkel. Uppenbarligen är det så i detta fall att TS vet, (eller har mycket starka grunder för ett antagande om) vad som har hänt. TS har också meddelat att han/hon inte kan förmedla den informationen vidare på grund av skäl som redovisats. Detta ska inte TS klandras för, utan istället högaktas. Det är uppfriskande att man (även på flashback) fortfarande kan finna de som värnar om människors integritet. Jag lyfter på den imaginära hatten.

Vi utomstående är fria (likt i filmer där slutet lämnas öppet) att fortsätta ha våra egna teorier. Som TS också sagt står det ju var och en fritt att fortsätta forska i det hela.

Ja, en enkel slutsats av det hela är att en av personerna som försvann fortfarande lever, sannolikt Kjell-Åke Johansson. Den överlevande är förmodligen inblandad i det som slutade i de andras död, kanske till och med en mördare, vilket inget motsäger.

Skaraborg anser att han, efter 40 år på flykt, har fått sitt straff och skulle om det avslöjades innebära att han istället blir ett offer, trots att alla eventuella brott denna överlevande person har begått är preskiberade. Antagligen handlar det om en person som inte vill att hans omgivning ska veta om det saker han gjort tidigare i livet, han lever med sin lögn.

Fallet är intressant och man kan även tyda hur bättre bemedlade lyckas hålla sig från rättvisan. Detta tyder troligtvis på att den överlevandes familj även är insatt i vad som hänt men till de andra familjernas sorg hemlighållit detta i alla år.

Summa sumarum är troligtvis att Skaraborg av familj och eventuellt den överlevande har belagts med munkavel mot att han har fått ta del av historien. Trist att de andras liv och öden inte är värt att uppmärksammas mer på bekostnad av att den enda överlevande ska få fortsätta att leva sitt liv med sin lögn.

Tänk om folk kunde stå upp rakryggat och göra upp räkningen med sina gamla liv innan de går vidare med sina nya och då med huvudet högt.

Som förut har skrivits så finns detta faktiskt delvis redan med i tråden. Under tidens gång så har faktiskt flera personer själva kunnat räkna ut detta - till en viss del! Det som gör det hela så komplicerat är att det hade flera "beståndsdelar" s.a.s. Dessutom får vi inte heller glömma tidsfaktorn. Under dessa snart 46 år som har gått kan mycket ha hänt eller hur?

Ha t.ex. även det olösta försvinnandet av Solbritt Johansson i åtanke om hur det kunde gå till i det då mer eller mindre laglösa Haga/Annedal. Även om hon försvann dryga tre år efteråt och inte hade med massförsvinnandet att göra. Ej heller hade hon något med de försvunna att göra.

Solbritt Johansson var inte heller en släkting till Kjell-Åke Johansson.

Preskriptionen på mord är väl avskaffad? Att det skulle var KÅJ som är den överlevande mördaren verkar orimligt om Locky som säger sig vara hans syster , eller någon av hennes anhöriga inte har hört ett ljud ifrån KÅJ under alla dessa år.

Sedan att S2 anser att en mördare är ett offer för att han inte vågar stå för vad han gjort känns bara motbjudande. Det finns verkliga offer i denna historia och det är de dödade och deras anhöriga. Om mördaren som undsluppit sitt straff, med hjälp av S2, är ett offer, vad är inte då vi andra människor, Kvadripla Offer???

Först vill jag säga stort tack för ditt inlägg bobrov. Naturligtvis vill alla ha en lösning. Verkligheten kan tyvärr ibland göra att det inte alltid blir en "upplösning" utan ett antiklimax istället.

Orsaken till detta beror bl.a på följande:
1. Löften är till för att hållas vad som än sker.
2. Tidsperspektivet.
3. Vid ett utläggande av uppgifter skulle det då gå att få slut på allt ifrågasättande? Skulle det gå att få slut på diskussionen om "Dahlsjö-gängets" öde? Kanske? Vi är dock något tveksamma. Detta p.g.a. att fallet är så udda och unikt.

Du har helt rätt i att alla kan forstätta att ha sina egna teorier. Alla är fria att själva försöka få fram information. Som förut har nämnts så skulle då dessa bli förvånade över hur det hela har förändrats.

Dessutom skall också dessa veta att när de i sin ev. jakt efter information inte alltid kan förbli anonyma. När du vänder dig till olika statliga myndigheter, t.ex. Landsarkivet, får du arbeta under ditt eget namn, adress och e-mailadress. Du kommer att få kopior skickade till din adress. Ibland får du betala för dessa. Det kommer att skickas allehanda frågor och svar till din e-mailadress. De olika arkiven kommer troligtvis också att behöva ringa till dig.

Det gäller bara för mord som inte redan var preskiberade när lagen trädde i kraft, alltså skulle ingen kunna åtalas för detta om det visade sig vara mord.

Hur vet du att det är så, att de inte vet eller har hört ett ljud under alla dessa år? Du förlitar dig på uppgifter som du läser i tråden, antar jag. Men att det skulle vara KÅJ är bara en spekulation och det utesluter inte att det kan vara någon av de andra, men jag tvivlar då jag är av den uppfattningen att den som fortfarande lever har släkt kvar i livet.

Det finns alltid offer i brottsliga händelser, de utsatta och deras anhöriga är de som är offer. En GM kan aldrig bli ett offer, han kan bara ha mycket att förlora på sanningen.

Jag kan mycket väl se att Skaraborg har sina skäl till sitt beslut, Skaraborg har inte begått något brott och kan därför inte heller lastas för att sanningen inte kommer fram. Men jag anser ändå att det blir en balansgång där moraliska aspekter spelar in då man inte kan få till ett avslut i en sådan tragisk händelse som detta var.

För min egen personliga del så är jag inte speciellt intresserad av helheten, eller visst är det så men jag kan leva utan den vetskapen, däremot så vore det önskvärt med ett avslut som förtäljer vad som hänt de unga killar, blev de bragda om livet och under vilka omständigheter.

Sedan är det av mindre vikt att få reda på vem som gjort vad och vem som är den som fortfarande lever.

Trafiksituationen i Göteborg 1965:
E6:an med all tung trafik till Norge, Norrland och Stockholm gick på Folkungagatan, 800 m från Centralstationen. Ville man söderut eller norrut eller österut från Centralen så körde man österut längs Odinsgatan. Om man skulle söder körde man sedan över Stampbron, men där låg Polishuset. Skulle man österut och norrut, valde man att köra Friggagatan och vidare mot Redbergsplatsen. Efter Redbergsplatsen passerar man Falkgatans polisstation och kommer så till Stockholmsgatan. Den ligger nära en undergång under järnvägen där ALL trafik till Norge och Karlstad (inre vägen till Norrland) måste passera. Efter några hundra meter passerar man Gamlestadstorget och fortsätter på Gamlestadsvägen.

Om man hamnar nära Göta Älv på Gamlestadsidan, så fanns det ett flertal färjöverfarter, några med plats för bilar. I Gullbergsvassområdet kantades också älven av flera kajplatser, några som gick in mellan lagerhusen som hade lastmöjligheter direkt från fartyg. Det skulle inte förvåna mig om bilen en dag hittas i en sån hamn. De används ju inte längre, och jag antar att några har fyllts igen. För att komma vidare norrut från Surte/Bohus måste man passera Jordfallsbron, som vill jag minnas vid den här tiden hade bomavgift. Lätt att fastna i kontroll då. Det fanns några andra färjelägen högre upp också, men de har förfallit och inte använts på många herrans år.

Vid denna tid var Göteborg en lätt stad att köra bil i. I stort sett alla gator var dubbelriktade. Det var bara att köra på tills älven eller vallgraven dök upp, svänga och sedan återuppta färdriktningen vid nästa korsning. Det fanns heller inte så många trafikljus.

I ett tidigare inlägg har jag påstått att bästa vägen norrut var med Jordfallsbron, men som någon riktigt skrivit före mig kom den först till efter 1965 (1966?). Innan dess gick det två (2) parallella linfärjor i skytteltrafik över älven där. Detta var den gamla E6. Om man körde Hisingsbron (GötaÄlvbron) norrut på Hisingen så hamnade man på landet. Det var inte den normala, snabba vägen till Norge. Se länk om linfärjorna: http://kanaler.arnholm.nu/trollhattan/trollbros.html Vidare fanns inte motorvägsbron Nordeälvsbron förrän 1968 http://sv.wikipedia.org/wiki/Nordreälvsbron

1. det skälet är väl helt okej
2. Tidsperspektivet?? vad menas med det? är det den långa tiden som förflutit eller är tiden för kort?
3. Diskussioner och ifrågasättande är väl vad detta forum är till för? men om det skulle vara så att du presenterar en förtroendeingivande förklaring som får stöd i olika kontrollerbara sakförhållanden så skulle jag då nöja mig med det. Vilka "vi" är tveksamma? Att skriva på det sätt du gör medverkar på absolut intet sätt till att frågeställningar, diskussioner och ifrågasättanden minskar i frekvens.

Ett verkligt stort tack för denna ypperliga och detaljerade beskrivning av Göteborg anno 1965 Blimo! Märks att du känner till dåtidens Göteborg mycket bra.

Du kommer här med ett flertal intressanta uppgifter ang. färgöverfarter, kajplatser samt trafiksituationen. Mycket intressant varav en del var okänt sedan tidigare.