Vilken bok läser du just nu?

Om du är bekväm med att läsa på engelska tycker jag det är värt det. Jag har visserligen bara läst första på svenska för ett bra tag sedan. Skillnader jag vet om (om det är samma översättning i de nyare utgåvorna på svenska som min lite äldre) är att de har, på ett fruktansvärt fult sätt, översatt alla platser och många personnamn till svenska.

Sen finns det ett enormt djup i böckerna med många dolda "hintar" och subtilt gömd information vilket blir väldigt viktiga då en av böckernas styrkor är det politiska maktspelet som pågår. Jag anser också att författarens prosa är av jävligt bra kvalitet, böckerna är väldigt välskrivna. Dessa två saker är vad jag antar förloras, delvis eller helt, i en översättning.

tl:dr Jag vet inte säkert men jag tror att den engelska versionen är mycket bättre.

Det jag menar är att boken speglar hur man själv är. Men det jag enkelt menar är att bara för man själv inte finner något djup så innebär det inte att det inte finns där, utan det beror helt enkelt på dig själv. Min upplevelse är min upplevelse och din upplevelse är din. Du kan inte ifrågasätta min och jag kan inte ifrågasätta din.



Finns det något mer ytligt än att döma ut andra människor som ytliga?

För mig så bygger Alkemisten på djupa sanningen om i livet i form av en liknelse. Hur kan det någonsin vara ytligt?

Du har säkert rätt på alla punkter, men fan, jag vill inte sitta och slå upp en massa ord och förstöra tempot i boken fast det lät jävligt jobbigt med översättning av namn och städer. Det är galenskaper! Jaja, det får bli svenska ändå. Ska börja med boken och det mikroskopiska teckensnittet som är i den idag.


Själv tycker jag att det finns ett väldigt brett span mellan ytlig och djup så därför behöver man inte nödvändigtvis vara det ena eller det andra. Jag har aldrig kallat dig ytlig så jag vet inte vad jag ska försvara. Du missförstod nog mitt inlägg helt och hållet - Jag säger bara att många människor gärna vill vara djupare än de är och då är det väldigt enkelt att bara dra på sig en basker, måla abstrakt konst eller prata om hur böcker förändrat deras liv. Det är inte ytligt utan snarare en strävan efter att hitta en identitet eller känna sig speciell och det är intressant att denna sorts människor alltid tycks lovorda Alkemisten. Det är heller varken fel eller rätt, det är bara intressant för mig! Kanske, jag har ju som sagt inte läst boken, kanske är Alkemisten den bekräftelse som så många behöver? En dunk på ryggen och en viskning i örat att Du är bra och ingen vet egentligen vart de är på väg. Vad vet jag? Det förefaller så!

Åke Ohlmarks - Ödesdygnet. En roman om Ynglingaättens Ingjald Illråde och dennes sista tjugofyra timmar i livet. Varje timme tilldelas ett eget kapitell och i varje kapitell kommer en av de tidigare ynglingakonungarna för att ge Ingjald råd etc.
Enligt källorna ska släkten härstamma från Oden och Frej, men numera är man osäker på om den ens existerat.

Rabindranath Tagore - De rovlystna stenarna. Novellsamling av 1913 års Nobelpristagare, oftast är de skrivna i sagoform eller berättade ur barns perspektiv. Behagligt och välskrivet.

Nikolaj Gogol - Ukrainska noveller. Lite blandade noveller från hans första två samlingar. Är ganska besviken och inte helt säker på om jag ens kommer att läsa färdigt dem allihop.

Mats G. Larsson - Vikingar i Österled. Tre av hans böcker samlade i en volym. Den som läses för tillfället är Ett ödesdigert vikingatåg, om Ingvar den Vittfarnes expedition österut.
Förlagets beskrivning:

J.M. Coetzee, 2003 års nobelpristagare i litteratur, dyker in i Dostoyevskys huvud för att beskriva dennes konflikt med sig själv, sin omgivning, sin sorg och sitt åldrande efter det att han återvänder till Petersburg för att plocka upp den självmördade sonens tillhörigheter. Det är den första romanen jag läser av Coetzee och jag är lite kluven till hans stil, språket är oerhört kompakt och jag får läsa ett kapitel i taget för att inte bli rastlös, bildspråket är organiskt och har absolut inga brister men det finns liksom inget andrum för läsaren. De kraftiga psykologiska undersökningarna om människors karaktärer och skildringen av antirojalismen vid 1800-talets mitt är strålande. Jag avvaktar nog med Coetzee ett tag efter jag läst denna bok.

Håller just nu på att skriva en essä om transcendentalism och individuell frihet i amerikansk litteratur varför jag läser samtliga verk av David Foster Wallace och Andliga Lagar och andra essayer av Ralph Waldo Emerson. Om någon har några tips på amerikansk litteratur som kan vara till hjälp så skulle jag vara tacksam!

ang. transcendentalismen så har Robert D. Richardson skrivit två klassiska biografier över Emerson och Thoreau:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0520206894
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0520063465

Vet inte om det går utanför det du tänkte skriva om med för en svensk publik så tycker jag det är spännande ang. Swedenborgs inflytande på Emerson. I Emersons Representative Men så handlar en av texterna om just Swedenborg.

Själv läser jag Teatro Grottesco av Thomas Ligotti.

Just nu är det Bruce Campbells självbiografi If chins could kill.

Även om den suger ska han ha cred för den titeln.

Själv läser jag Karl Ove Knausgårds En tid för allt.

Har just börjat med Strändernas svall av Eyvind Johnsson. Han torde ha påverkats av James Joyces Ulysses. Bägge bygger ju på Homeros (?) Odysséen.

Vore roligt om någon har synpunkter på boken. Är det slöseri med tid eller är det väl investerad tid? Karln fick ju nobelpriset (delat med Harry Martinsson) till slut. Har bara läst hans Romanen om Olof.

Läser Mario Puzos "Gudfadern". Irriterar mig på den töntiga översättningen.
Ovanligt nog är filmerna (ettan och tvåan) i min smak, bättre än boken.

A Storm of Swords/Svärdets Makt i Game of Thrones-serien. Den som egentligen heter A Song of Ice and Fire/Sagan om Is och Eld.

Tagit mig an att läsa Gerald Murnanes Korntäppa samt Peter Handkes Mina år i ingenmansbukten. Lite lätt krävande läsning i båda fall, och det tar sig med snigelfart framåt...