Citat:
Ursprungligen postat av
cece123
Inser återigen att Anna är gammaldags, omodern i sitt synsätt.
Hon var lillgammal som liten, som en liten kärring och är så än idag.
Hon är hemmafru, vill göra så lite som möjligt, inte utvecklas, utbilda sig, stå på egna ben..
Nä, Anna vill vara en hemmafru a la 50 tal som gråter över sitt lilla kvinnogöra och drömmer sig bort medans mannen står vid grillen.
PW ger jag credd för som stått på egna ben, jobbat hårt, har 4 barn, som inte blivit kriminella, utan självförsörjande och de kan köpa sina egna lägenheter. PW inte blivit försörjd av en man och fixar ett eget nytt hus själv. PW är som dagen, medan Anna är rena rama natta.
Det är lätt att glömma bort en viktig detalj med Anna Book. Jag var nämligen själv ung när hon slog igenom. Hon var en tönt då och har alltid varit. Innan Gud straffade oss med sociala medier dök hon upp här och där i morsans skvallertidningar.
Det var ABC, Lilli o Sussi och Carola och PW. De var alla rejält mycket 80-tal, utom Anna som fortfarande såg ut som 70-tal i illasittande sjömanskostym mamma sytt ihop. Lilli o Sussi var lite bad girls och farliga. Carola sjöng otroligt bra, men var för frikyrklig och gjorde mer dagispop. PW var mer pop men lite flåshurtig. Tjejerna på skolgården hade inga problem att gilla och efterlikna någon av de sistnämnda, men gillade man Book blev man mobbad. Redan på den tiden. ABC var lågstadiet. Style rullade runt bland mjuka kuddar och var mer vågade. Anna var en tönt. Å andra sidan var hon ett barn, så det var ju inte hennes fel. Det var som det var helt enkelt.
Annas "come back" blev ett fiasko. Hon var bortglömd ganska länge. Hon var kanske gullig som barn, men som vuxen saknade hon "det". Hon påminner en hel del om den där karaktären i filmen "Magnolia" som kallades "the wonder kid". En medelålders man som försöker överleva på att han var en nationalidol när han som tolvåring vann en frågetävling i TV. Nu får han sälja vitvaror på Elgiganten som "The wonder kid", det går sådär.
Kring milleniskiftet var Anna en fungerande c-kändis. Hon kunde fortfarande sjunga hyggligt och fick en del mindre roller i musikaler och dubbade film där det behövdes en sånginsats. Men framförallt hade den svenska gay-kulturen vuxit sig stark. I alla fall då så var schlager ett givet inslag i den rörelsen. Helt plötsligt blev Anna Book kult. Ja, Carola med för den delen. ABC fyllde dansgolvet på vilken bögklubb om helst. After Dark var ju stora dragartister och den rätt överviktige Lasse Flinkman fick plötsligt en ny kvinna att fylla sina klänningar med. Jag är säker på att Anna även fick uppträda på en och annan Pridefestival. Det var där hon hamnat. Som en gay-ikon.
De 20 år som passerat sedan dess har Anna lyckats göra sig omöjlig i kändisvärlden. Liksom en diktator har hon försett sig med ja-sägare (familjen). De som gått emot henne har hon kastat under ångvälten. Problemet är väl att hon inte förstått att hon är en föredetting. Nu trebarnsmor och hemmafru. Inte artist. Hon var en tönt som blev en gayikon, medan hon tror att hon är en Celine Dion. Man är ju inte större än sin senaste singel och det var ett tag sedan.
För tio år sen fick hon trots allt hänga med andra föredettingar som Magnus Hedman, Linda Bensin och systrarna Graaf. Naiva Anna smickrades av sällskapet och frotterade sig. Men de andra var proffs och visste vilken stjärt de måste slicka för att hålla sig kvar i rampljuset. Anna trodde det räckte att vara sig själv och gjorde sig ovän med alla. Då sjönk hon från C till D. Nu är det bara My som vill veta av henne. Frågan är om ens Alban finns kvar? Men hans exfru finns där i alla fall. Hade inte My varit med i en såpa på TV hade Anna aldrig brytt sig om henne. De enda Anna verkligen bryr sig om är någon som kan ge henne något tillbaka. En klättring till C-nivå så hon i alla fall kan få gå på någon premiär och synas i en veckotidning igen. Det kanske kan hända någon gång. Men hon lär väl ställa till det igen då.