Citat:
Ursprungligen postat av
TPL
Jag orkar inte titta en gång till men är rätt säker på att hon frågade, rätt ut i luften
"-Tror de jag är helt dum i huvudet?"
Jag är helt övertygad om det. Hon svor så det osade, verkade irriterad när Roberto sa något i bakgrunden, svarade bara kort för att sedan vända sig till sina följare (?) och babbla vidare. Dottern och mågen verkade inte vilja synas i bild. Skäms å Annas vägnar.

Att Anna bär på djupa skuld och skamkänslor gentemot sina barn och sin man under de åren hon varit/är fysiskt och psykiskt sjuk är naturlig.
En hel familj drabbas svårt när någon är sjuk. Det som däremot går att göra någonting åt är framtiden.
Det är tydligt med barnens kriminella livsval att dom inte mår bra.
Att sakna konsekvens tänk pga dåligt samvete är den värsta otjänsten man kan göra mot sina barn. Annas (och hennes mans) uppgift är att förbereda sina barn att bli självständiga vuxna med egna liv. Anna skulle istället våga släppa taget och sluta vara ohälsosamt oumbärlig, ständigt påpassande och bekräftelse sökande mamma driven av rädsla för att inte ha något egenvärde.
Hon behöver snabbt steppa upp som vuxen och förstå vad det leder till.
Rädsla för att bli övergiven och med medvetna/omedvetna manipulativa metoder kan inte styra en person och familjs vardag det mår ingen bra av.
Att göra en professionell utredning, gå i terapi, få någon form av stöd/hjälp med struktur i vardagen skulle kunna hjälpa henne att skaffa sig en egen identitet som inte bygger på andras medberoende i hennes ohälsa. Att sedan skaffa sig någon form av arbete/sysselsättning skulle som förebild för sina barn och hennes egen hälsa skulle gagna alla i familjen.