Är Jehovas Vittnen farliga?

Vad är det som du undrar över? Är det hela inlägget eller är det något särskild som du undrar över?

Tack för din kärleksfulla omtanke
Men du har helt fel, jag har inte alls fått som jag vill. Alla människor som jag älskar sitter som gisslan hos en falsk religion. Sånt smärtar djupt. Men det kan jag inte förvänta mig att du skulle förstå. Medmänsklighet står inte så högt i kurs hos JV.

Jag tror de flesta fattar att din situation inte är rolig, men ovanstående mening är extremt oriktig.

Varken Jesu ord till officeren eller Johannes döparens ord till soldaterna avgör saken ur kristen synpunkt. Det gör däremot Jesu egna ord till efterföljarna. Svärdet skulle stickas tillbaka i skidan eftersom den som tar till svärd skall förgås med svärd. (Matt. 26:52) I hela urkristendomen var dessa ord avgörande. Först på 300-talet kom de i skymundan. Officeren var ingen kristen även om han trodde på Jesu övernaturliga förmåga. Och Johannes döparen stod ännu på det gamla förbundets ståndpunkt. Han var inte Messias som skulle presentera det nya enligt pfofetian i 5 Mos. 18. Men i grunden är även Johannes ord emot allt som krig står för. De stora kyrkorna har verkligen svikit Jesu lära genom att välsinga de många krigen och också sätta staten över den universella församlingen, där inbördes kärlek direkt har befallts av Jesus. Detta svek gäller inte alla samfund och inte alla tider, men det är påtagligt nog och erkänns av historiker.

Jag tror inte att han vet det själv

Här kommer en text som Randall Watters (ex Jv) skrivt som tar upp detta med samhället och krig som troende kristna. Det är iaf inte helt oproblematiskt.
Detta är iaf en tolkning man kan göra av skriften, och synen på krig som kristen.


När människor kom till Johannes Döparen för att döpas ställde de frågor till honom angående hur de skulle leva. (Luk. 3:10-18), Han gav dem samma svar som Jesus senare gav. När soldaterna frågade: “Och vi, vad skall vi göra?” svarade han: “Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!” (Luk. 3:14). Detta var ett utmärkt tillfälle för Johannes att uppmana dem att säga upp sig från militären för att kunna leva ett rättfärdigt liv. Men han rådde dem att vara nöjda med sina arbeten!

Apostlagärningarna kapitel 10 finner vi Cornelius, som är officer i den romerska armén. Han beskrivs som en troende man som fruktade Gud och bad regelbundet. I vers 35 antyder Petrus att han gör det som är rätt. Han kommer till tro på Jesus och blir döpt, men kvarstår uppenbarligen som officer i den romerska armén. Ingenstans i det nya testamentet nämns det att någon soldat förmåddes lämna sitt yrke för att bli kristen. Aposteln Paulus råder faktiskt nykonverterade: ”Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.” (1 Kor 7:24).

Matt 8:5-13 och Luk. 7:1-10 där en icke namngiven officers sjuke tjänare botas av Jesus, som efter att ha talat med officeren och upplevt dennes tro utbrister ”Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro”. Han uppmanar inte officeren att byta yrke, han förebrår honom inte ens. Det är uppenbarligen inget motsatsförhållande i att vara kristen och militär!

Det verkar som om Herren Jesus endast sagt två saker som har direkt med självförsvar och krigföring att göra, och dessa förefaller vid första anblicken vara kontradiktoriska. Kvällen han förråddes, medveten om att han snart skulle skiljas från sina lärjungar, sa han åt dem:
”När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” – ”Nej, ingenting”, svarade de. Då sade han ”men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare.* ” (Luk. 22:35-36)

Det andra uttalandet gjorde han senare samma kväll, när Petrus högg mot översteprästens tjänare med sitt svärd.
Då sade Jesus till honom: ”Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?”
Varför sade Jesus åt dem att vidta åtgärder som utrustade dem för de nya villkoren i missionen, inklusive ett svärd för självförsvar, och kort därefter säga åt Petrus att inte använda svärdet?

Nyckeln ligger i sammanhanget som varje uttalande gjordes i. Petrus beordrades att inte använda svärdet eftersom han agerade i köttet. Han glömde bort att Jesus sagt honom att han skulle bli arresterad och dödad. Petrus såg inte syftet i Jesus arrestering och död. Han agerade genom sitt kött, snarare än genom visdom. De som agerar genom köttet, förmanade Jesus, med dess våldsamma och ohämmade passioner, kommer att dö för samma hand. Ändå hade Petrus och de andra sagts åt att bära svärd och penningpungar och ytterplagg för speciella skäl (inte bara för symbolismen, eftersom han endast nämnt svärd och inte penningpungar i sådana fall).

Andra uttalanden av Jesus som verkar ha med självförsvar att göra, kan verka pacifistiska, som Matteus 5:39 där Jesus säger: ”Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på den högra kinden så vänd också den andra mot honom”. Hur ska vi förstå det?
Matteus 5:39 är en del av Jesu större predikningar där han uppmanar att ge allt du har att ge till dem som begär det av dig, att göra tjänster åt vem som helst som begär det av dig, och att du ska låta dig själv förlora i rättsmål som andra kan ha mot dig. Accepterar vi sådana uttalanden utan vidare kvalificering? Sade Jesus emot ordspråksboken? (Ords 22:26-27, 25:26)? Att acceptera dessa råd utan vidare kvalificering skulle göra dig till en ytterst ovanlig människa! De flesta kristna anser att det finns andra bibelsanningar som kvalificerar, eller begränsar, tillämpningen av dessa råd, såsom 2 Thess 3:10 där det står att om en broder inte vill arbeta inte heller ska äta..
Robert D. Culver har följande att säga om stycken som Matteus 5:39:

Det är ett misstag att tolka Jesus uttalanden som om de måste ha ovillkorlig tillämpning – det vill säga, bortsett från andra bibliska uppenbarelser och bortsett från all tolkning.
Särskild uppmärksamhet måste ges liknelsen som en teknik för att fånga uppmärksamheten och poängtera ett stycke. Jesus använde det ofta. Hur ska vi annars kunna förstå ett uttalande som: “Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge?” (Luk. 14:26) Jesus menade inte att vi skulle tillämpa hans uttalanden om lånande, medföljande gäster, blottandet av en kind för slag och så vidare utan att ta hänsyn till sunt förnuft och omvårdnad av familjen eller andra som inte är låntagare eller gäster eller har raseriutbrott.

I andlig krigföring har den Kristne den största fördelen. Paulus avslöjar att de långsiktiga effekterna av sådan krigföring är så överlägsna vad människan kan göra i köttet, att alla kristna borde lägga sin energi på att detta (2 Kor 10:3-6). Medan våra skyldigheter mot ”kejsaren” kanske i viss mån kan sinka oss i vårt arbete mot det målet, kan de aldrig ses som ett substitut för aggressiv kristet arbete.

Eftersom varken Jesus eller hans apostlar uttalade sig om saker som moralfrågor angående krig, kärnvapen, nedrustningsavtal, tjänstgöring i polisstyrkor, etc., måste vi studera principerna som är involverade i varje fråga.
Jesus tydliggjorde att kristna skulle komma att förföljas för sin tro, men sade att sådan förföljelse skulle visa sig vara ett vittnesbörd inför andra. Gud skulle belöna dem för deras tolerans inför orättvisa när det gällde deras tro. Det är av vital betydelse att kristna har en fredsälskande attityd, att de inte önskar konflikt eller kamp. En längtan efter ära i dödlig strid kommer helt klart från djävulen (Jak 4:1-2). Men inför ett hot av plötslig och uppenbar ondska krävs visdom för att avgöra vilket handlingssätt som är det bästa eftersom situationer kan vara komplicerade.

Krig är inte enbart av ondo, annars hade Gud inte beordrat israeliterna i krig, ej heller skulle Mikael och hans änglar föra krig mot djävulen och hans änglar (Upp 12:7). Även om krig är ondska är det ibland en moralisk nödvändighet.

http://www.geocities.com/Pipeline/Cliff/4313/tidigare/krig.html

Jag skulle önska att jag just nu hade mer tid att ägna åt denna fråga, som jag anser är en av de mest betydelsefulla ur kristen synpunkt. Kanske får jag mer tid vid veckoslutet.

Randall Watters har skrivit en enligt min mening HELT missvisande artikel. Jesus har uttalat sig om vapenbruk i Matt. 26:52 - det är inte för kristna, och det visste man inom kyrkan fram till 300-talet. Det var för att kunna slå fast detta som man skulle ha svärd med vid detta tilfälle, visa att svärdet inte fick brukas. Kristna skall älska varandra på¨samma sätt som Jesus älskade sina lärjungar, inte slakta varandra i krig som s k kristna gjort i Europa och Amerika ända fram till vår tid. I församlingen i Rom blev man ännu ca år 200 utesluten om man ville bli soldat. Det kristna uppdraget är i stället att göra lärjungar av alla folk, så någon särskild nation på denna jord skall kristna inte strida för. Det skulle motverka hela förkunnelsen om frid. Jag har studerat denna fråga synnerligen ingående och är redo att tackla ämnet här i sin helhet så fort jag får tid.

I krig är det alltid snäva nationella intressen som bestämmer och okristna ohyggligheter blir alltid resultatet, liksom kasserande av den kristna enhet som är grundläggande enligt Jesus och apostlarna. Det duger inte att komma stickandce med GT här - kristna följer Jesus och apostlarna och den nya revolutionerande sanning de förkunnade och som var något nytt t o m enligt GTs profeter. Och proferian i GT talade om att smida svärden till plogbillar, något sdom de första kristna helt korrekt uppfattade som gällande dem. Och David fick inte bygga templet för att han var blodbesudlad. Som hundraprocentigt överygad pacifist är jag ändå redo att strida till det yttersta i denna fråga. Jag betraktar ingen som går ut i krig och dödar som varande kristen. USAs aggressionskrig i Irak är ett utomordentligt exempel där s k kristna bekännare i handling förnekar sin bekända tro.

Bra, nu borde foto kanske greppa detta.

Det är egentligen konstigt att JV inte tycker sig ha en starkare tro än att man måste undvika människor som tycker på ett annat sätt.

Är tron så lättruckad?

Det är så härligt att se att du tänker själv, Leviticus! Du ger JV ett bra rykte, till skillnad från "vissa andra" här på forumet.

haha det verkar du ha rätt i BB!=) Skall jag vara ärlig så är det lite lättare att diskutera med dig än med Flexbert!

Vad beror den här skräcken för andras trosuppfattningar på egentligen?
Hur kan man vara så säker på att ens egen tro är den "Sanna" och riktiga om man inte noga studerar andra uppfattningar?