Är Jehovas Vittnen farliga?

I rättvisans namn öveträffas Jvs problem angående pedofili av katolska kyrkan, där även den nye påven håller pedofilprästerna om ryggen. Kyrkan går på knäna av skadeståndskraven och lavinen fortsätter att rulla. Samfunden har tenderat att tänka mer på på samfundets anseende än på offren, som i stället offrats. Det gäller också bland Jv, men saken är inte allvarligarfe där än på många andra håll.

Allt vakttornet säger och skriver är ju sant? Antagligen därifrån han fått denna information! :P

Varken Jesu ord till officeren eller Johannes döparens ord till soldaterna avgör saken ur kristen synpunkt. Det gör däremot Jesu egna ord till efterföljarna. Svärdet skulle stickas tillbaka i skidan eftersom den som tar till svärd skall förgås med svärd. (Matt. 26:52) I hela urkristendomen var dessa ord avgörande. Först på 300-talet kom de i skymundan. Officeren var ingen kristen även om han trodde på Jesu övernaturliga förmåga. Och Johannes döparen stod ännu på det gamla förbundets ståndpunkt. Han var inte Messias som skulle presentera det nya enligt pfofetian i 5 Mos. 18. Men i grunden är även Johannes ord emot allt som krig står för. De stora kyrkorna har verkligen svikit Jesu lära genom att välsinga de många krigen och också sätta staten över den universella församlingen, där inbördes kärlek direkt har befallts av Jesus. Detta svek gäller inte alla samfund och inte alla tider, men det är påtagligt nog och erkänns av historiker.

Detta är helt klart ett felslut. Den som av kristen övertygelse lämnar Jv vänder en avfällig organisation ryggen, inte Gud. Jvs organisatuion är inte lika med Jehova Gud.

Tänk att du alltid kan formulera dig så bra! Du skriver alltid orden som jag inte kan finna!=)

Det här tycker jag känns som lite egna tolkningar. Hur kan du
veta att officern inte var kristen?
Och Johannes pratade ju om omvändelse några verser upp och soldaterna
frågade då vad dom skulle göra.

Luk 3:7 Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av
honom: "Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan
den kommande vredesdomen? 8 Bär då sådan frukt som hör till
omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er
att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. 9 Redan är yxan
satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt
nerhugget och kastat i elden."
10 Folket frågade honom: "Vad skall vi då göra?" 11 Han svarade dem:
"Den som har två livklädnader* skall dela med sig åt den som ingen har,
och den som har mat skall göra på samma sätt." 12 Det kom också
publikaner* för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare, vad
skall vi göra?" 13 Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är
fastställt." 14 Även soldater frågade honom: "Och vi, vad skall vi
göra?" Han svarade dem: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut
pengar från någon, utan nöj er med er lön!"

Menar du att det Johannes sa inte stämde överens med Jesu lära?
Om Johannes hade varit emot deras yrke och de gärningar
det för med sig hade han givetvis sagt det.

Här kommer en text som Randall Watters (ex Jv) skrivt som tar upp detta med samhället och krig som troende kristna. Det är iaf inte helt oproblematiskt.
Detta är iaf en tolkning man kan göra av skriften, och synen på krig som kristen.


När människor kom till Johannes Döparen för att döpas ställde de frågor till honom angående hur de skulle leva. (Luk. 3:10-18), Han gav dem samma svar som Jesus senare gav. När soldaterna frågade: “Och vi, vad skall vi göra?” svarade han: “Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!” (Luk. 3:14). Detta var ett utmärkt tillfälle för Johannes att uppmana dem att säga upp sig från militären för att kunna leva ett rättfärdigt liv. Men han rådde dem att vara nöjda med sina arbeten!

Apostlagärningarna kapitel 10 finner vi Cornelius, som är officer i den romerska armén. Han beskrivs som en troende man som fruktade Gud och bad regelbundet. I vers 35 antyder Petrus att han gör det som är rätt. Han kommer till tro på Jesus och blir döpt, men kvarstår uppenbarligen som officer i den romerska armén. Ingenstans i det nya testamentet nämns det att någon soldat förmåddes lämna sitt yrke för att bli kristen. Aposteln Paulus råder faktiskt nykonverterade: ”Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.” (1 Kor 7:24).

Matt 8:5-13 och Luk. 7:1-10 där en icke namngiven officers sjuke tjänare botas av Jesus, som efter att ha talat med officeren och upplevt dennes tro utbrister ”Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro”. Han uppmanar inte officeren att byta yrke, han förebrår honom inte ens. Det är uppenbarligen inget motsatsförhållande i att vara kristen och militär!

Det verkar som om Herren Jesus endast sagt två saker som har direkt med självförsvar och krigföring att göra, och dessa förefaller vid första anblicken vara kontradiktoriska. Kvällen han förråddes, medveten om att han snart skulle skiljas från sina lärjungar, sa han åt dem:
”När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” – ”Nej, ingenting”, svarade de. Då sade han ”men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare.* ” (Luk. 22:35-36)

Det andra uttalandet gjorde han senare samma kväll, när Petrus högg mot översteprästens tjänare med sitt svärd.
Då sade Jesus till honom: ”Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?”
Varför sade Jesus åt dem att vidta åtgärder som utrustade dem för de nya villkoren i missionen, inklusive ett svärd för självförsvar, och kort därefter säga åt Petrus att inte använda svärdet?

Nyckeln ligger i sammanhanget som varje uttalande gjordes i. Petrus beordrades att inte använda svärdet eftersom han agerade i köttet. Han glömde bort att Jesus sagt honom att han skulle bli arresterad och dödad. Petrus såg inte syftet i Jesus arrestering och död. Han agerade genom sitt kött, snarare än genom visdom. De som agerar genom köttet, förmanade Jesus, med dess våldsamma och ohämmade passioner, kommer att dö för samma hand. Ändå hade Petrus och de andra sagts åt att bära svärd och penningpungar och ytterplagg för speciella skäl (inte bara för symbolismen, eftersom han endast nämnt svärd och inte penningpungar i sådana fall).

Andra uttalanden av Jesus som verkar ha med självförsvar att göra, kan verka pacifistiska, som Matteus 5:39 där Jesus säger: ”Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på den högra kinden så vänd också den andra mot honom”. Hur ska vi förstå det?
Matteus 5:39 är en del av Jesu större predikningar där han uppmanar att ge allt du har att ge till dem som begär det av dig, att göra tjänster åt vem som helst som begär det av dig, och att du ska låta dig själv förlora i rättsmål som andra kan ha mot dig. Accepterar vi sådana uttalanden utan vidare kvalificering? Sade Jesus emot ordspråksboken? (Ords 22:26-27, 25:26)? Att acceptera dessa råd utan vidare kvalificering skulle göra dig till en ytterst ovanlig människa! De flesta kristna anser att det finns andra bibelsanningar som kvalificerar, eller begränsar, tillämpningen av dessa råd, såsom 2 Thess 3:10 där det står att om en broder inte vill arbeta inte heller ska äta..
Robert D. Culver har följande att säga om stycken som Matteus 5:39:

Det är ett misstag att tolka Jesus uttalanden som om de måste ha ovillkorlig tillämpning – det vill säga, bortsett från andra bibliska uppenbarelser och bortsett från all tolkning.
Särskild uppmärksamhet måste ges liknelsen som en teknik för att fånga uppmärksamheten och poängtera ett stycke. Jesus använde det ofta. Hur ska vi annars kunna förstå ett uttalande som: “Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge?” (Luk. 14:26) Jesus menade inte att vi skulle tillämpa hans uttalanden om lånande, medföljande gäster, blottandet av en kind för slag och så vidare utan att ta hänsyn till sunt förnuft och omvårdnad av familjen eller andra som inte är låntagare eller gäster eller har raseriutbrott.

I andlig krigföring har den Kristne den största fördelen. Paulus avslöjar att de långsiktiga effekterna av sådan krigföring är så överlägsna vad människan kan göra i köttet, att alla kristna borde lägga sin energi på att detta (2 Kor 10:3-6). Medan våra skyldigheter mot ”kejsaren” kanske i viss mån kan sinka oss i vårt arbete mot det målet, kan de aldrig ses som ett substitut för aggressiv kristet arbete.

Eftersom varken Jesus eller hans apostlar uttalade sig om saker som moralfrågor angående krig, kärnvapen, nedrustningsavtal, tjänstgöring i polisstyrkor, etc., måste vi studera principerna som är involverade i varje fråga.
Jesus tydliggjorde att kristna skulle komma att förföljas för sin tro, men sade att sådan förföljelse skulle visa sig vara ett vittnesbörd inför andra. Gud skulle belöna dem för deras tolerans inför orättvisa när det gällde deras tro. Det är av vital betydelse att kristna har en fredsälskande attityd, att de inte önskar konflikt eller kamp. En längtan efter ära i dödlig strid kommer helt klart från djävulen (Jak 4:1-2). Men inför ett hot av plötslig och uppenbar ondska krävs visdom för att avgöra vilket handlingssätt som är det bästa eftersom situationer kan vara komplicerade.

Krig är inte enbart av ondo, annars hade Gud inte beordrat israeliterna i krig, ej heller skulle Mikael och hans änglar föra krig mot djävulen och hans änglar (Upp 12:7). Även om krig är ondska är det ibland en moralisk nödvändighet.

http://www.geocities.com/Pipeline/Cliff/4313/tidigare/krig.html

Har en fråga till dig sleepaz! När Petrus och Paulus stog inför sin martyrdöd. Varför hjälpte inte den kristna församlingen dessa apostlar då? Vi har ju utombibliska och bibliska dokumtent som säger att det fanns en otrolig mängd människor som blivit Jesu efterföljare. Varför försvarade sig inte Petrus och Paulus då dem skulle dö? och varför gjorde inte den kristna församlingen någonting för att kunna hjälpa dem?

Att döda människor i krig, tror jag personligen är väldigt fel! Jag tror inte alls att Jesus undervisade att det var okey att vara med och delta i krig. Vilken är vår fiende om inte den som vår sida kämpar mot i krig? Jesus sade: Älska eran fiende och be för den som förföljer er!

Dem hade väl inte kapcitet att hindra dem romerska styrkornas förföljelser. Att hindra att bra förkunnare mister livet är inget negativt. Om det hade kunnat hindras så hade det människorna såklart agerat för att räda sina älskade vänner. Martyrer är förvisso stora hjältar i tron, men givetvis skall man försöka hindra att ens vänner blir fångade.
För Petrus och Paulus vänner var deras bortgång såklart tuff och hemsk. Dem var ju ändå stora ledare för kyrkan, som kanske hade mer att ge världen mer.
Men att inte agera kan ibland tyda på mer ondska än kriget ger.
Mikael och hans änglar kommer att föra krig mot djävulen och hans änglar (Upp 12:7). Även om krig är ondska är det ibland en moralisk nödvändighet.

I krig så är allt inte så svart på vitt. I bland kan en stryrka gå in ett land med ett par hundra dödsoffer som konsekvens, men samtidigt så befriar denna styrka ett helt folk som innefattar 1 miljon människor som levt i förtryck under en hemsk regim.
Även om krig är hemskt och fruktansvärt så kan en militär insats ibland ge bättre frukt än om man inte agerar och bara tittar på när eländet sker. Skulle vi bara se på när Hitler tog över hela världen tex? Är inte vi Svenskar i dag glada att Usa hjälpte europa med en militär insats?
En del saker måste stoppas med våld. Det är en utopi att tro att man alltid kan besegra all ondska med kärleken som vapen. Givetvis skall man sträva efter det i det mån det går.
Om en terrororganisation intar och börjar bomba Sverige och massor av våra barn dör, dagis som beskjuts, gamla människor som rånas och dödas på gator. Då måste vi agera. Då kommer man vilja att det finns människor som förvarar oss mot detta i form av en militär stryrka. I sådana situationer kan man inte bara krypa ihop som en kärleksfull hippie och älska alla och allt. Det fungerar inte, det hyckleri att ens tro att det fungerar.

Tycker detta är ett väldigt laddat ämne, vi får helt enkelt inse att vi båda tycker helt olika i ämnet även om jag håller med dig i allt annat! Jag vill inte att vi skall bli osams, tycker ju om dig så mycket Sleepaz!=)) Men jag måste fråga en sak. Vad anser du om Maximillian Kolbe? Gjorde han fel som av kärlek dog för sin judiska vän? Jag personligen beundrar både honom, Jesus och Apostlarna/kristna. Men det har jag absolut en känsla av att du också gör! =) Jag har ju förstått hur mycket du älskar Jesus, och att han dog av kärlek till dig. Jesus älskade allt och alla, till och med sina fiender, då han bad för sina fiender på korset. Då det kommer till Jesus så kan man lungt säga: Kärleken övervinner allt! Med tanke på att Jesus besegrade döden. Jag råkar tro att Guds kärlek finns i oss Kristna, och att Gud genom oss kan störta krig bara vi vågar använda frukterna som han ger oss!

Gud välsigne dig!

Är väl kul att det "hettar" till lite ibland.

Jag delar helt din åsikt kring det du säger.
Fast jag kanske ser det ur ett annat perspektiv. Jag vet inte om det är mina "faders" känslor som gör att jag ser det så. Om en terrorist organisation börjar bomba våra dagis tex, det anser jag att man måste agera, även om det tyvärr blir med militära medel. Jag anser inte att det är av ondska man isf gör det.

Och jag anser att det kristna ideal som Jesu visar oss är ju ett sätt att sträva efter (en utopi)
Går det att leva så? Ja det är möjligt att går att göra det. Men världen ser inte ur så (tyvärr)
Vi har en mall för hur vi vill att en kristen moral och hur samhället skall se ut. Men frågan är om det någonsin går att genomföra. Vi kristna är inte perfekta människor och sålledes kommer detta samhället vi strävar efter aldrig inträffa i praktiken. Det innebär inte att vi skall sluta att sträva att nå dit, dvs där människor behandlar varandra med respekt, där vi leveri harmoni med varandra osv. Men världen är en plats där det rådar ondska och hemskheter existerar, och att bara vända andra kinden till kanske inte alltid är möjligt när vissa saker inträffar. Ibland måste man agera med militära medel, givetvis så skall man i den mån det går lösa en konflikt via fredliga alternativ.

Fridens

jehovas vittne brukar också ringa på min dörr, alltid rädda för min hund som muslimer osv. har ni också hört nåt om bahajernas vittne?