Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

@Sikhander

Det gjorde de. - ”Mediacirkusen” torde ha tagit sin början den 4 mars 2009 då läkaren anhölls.

Den 18 februari hölls det första förhöret med mamman. I detta förhör säger mamman betr. sprutor bl a: Farmoderns första förhör ägde rum samma dag som mammans förhör 1; den 18 februari 2009, och hon säger: Farmodern i förhör nr 2 den 24 februari (fortfarande före den mediala cirkusen): Pappan i förhör 090218, före det Stora Läkarupprorets tid: Sedan hänvisas också till pappans bror och halvbror som mitt under pågående cirkuskonster förmår att vara lite mer specifika än de chockade och omtumlade föräldrarna: Pappan i förhöret 090218:

@Letsdoit

Varför sade ingen anhörig i förhör att någon spruta getts i samband med flickans död innan hela fallet var publikt?

Du anser alltså att dessa rader ur förhören ger stöd för en massiv överdosering av tiopental före och efter flickans död?

Jämför de här tre uppgifterna:


Förhör med narkosläkaren 2009-03-03 (FUP sid 247)

Efter ett tag, jag kan inte komma ihåg hur långt det var, så såg jag att hon var väldigt, väldigt blek - att hon hade en långsam cirkulation och att hon var väldigt, väldigt sjuk. Hon skulle nog inte klara sig länge till. Jag sa inte det här till föräldrarna, det säger man inte men jag bedömde så själv. Då vill föräldrarna att jag ska sätta, att hon ska få mat och jag sa att jag tror inte det är läge att ge henne mat nu utan behöver hon mat senare och hon klarar sig så kan vi göra det men inte nu. Då ville dom absolut ha mat och mat kunde dom bara ge henne genom att vi stoppade en plastslang i näsan som gick ner i magsäcken. Då gjorde jag det, det är inget svårt, det gör våra undersköterskor i vanliga fall men hon och jag vi hjälptes åt att sätta ner den här och lyssnade då naturligtvis att den ligger i magsäcken och så gav jag henne mat, jag kommer inte ihåg vilken typ av mat hon fick eller hur mycket hon fick. Hon fick mat och i samband med det så kunde jag se på övervakningsskåpet att hon började få en konstig hjärtrytm som hon inte hade haft under hela dagen innan. Och sen så slutade eller gick hjärtat långsammare och sen så slutade det att slå och så konstaterade jag att hon var död.


Förhör med Magnus B 2009-03-10 (FUP sid 178-179)

Magnus tillfrågades om han kommer ihåg om [flickan] sondmatades. Han svarade att när de suttit hos [flickan] i ca fem timmar började [mamman] prata om att det var dags för mat till [flickan]. Magnus kommer ihåg att läkaren sade att de kunde försöka med sondmatning. Magnus tror att matningen skulle ske via näsan. [narkosläkaren] bad alla lämna rummet och sträcka på sig ett slag. Efter några minuter blev de inkallade. [narkosläkaren] sade till dem att de försökt att sätta en sond i näsan men att det hämmade den lilla andning som fanns. Av den anledningen blev det ingen sondmatning. Magnus uppgav att han trodde att det var nära att [flickan] skulle dö. Det var långt mellan andetagen. Ibland var det uppehåll på en minut då var hjärtslagen under 50 slag per minut. Detta kunde Magnus se på monitorn som var kopplad till [flickan]. ……

Magnus noterade därefter att [narkosläkaren] gick ut ur rummet och kom tillbaka. Hon hade med sig en spruta på en plåtbricka. [Narkosläkaren] förklarade att innehållet i sprutan var ett kramplösande medel. Biverkningarna av medlet kunde göra att [flickan] inte skulle klara av detta med tanke på att hon var så svag. [Pappan] och [mamman] sade att de ville att [narkosläkaren] skulle ge sprutan till [flickan]. I [flickan]s arm satt en kanyl. [Narkosläkaren] sprutade in vätskan. Magnus uppgav att han stod vid [flickan]s huvud och att [narkosläkaren] stod mittemot. Hon lyssnade på hjärtat samtidigt som hon sprutade in vätskan. Vad Magnus kommer ihåg sprutades inte all vätska in. Efter några sekunder låg [flickan] still. [Narkosläkaren] lyssnade på hjärtat. Magnus observerade att [flickan] snabbt blev vit på kroppen. [Narkosläkaren] sade att [flickan] somnat, att hon var död.

Förhör med Eidunn B-H 2009-03-10 (FUP sid 185)

När Eidunn kom in i sjukrummet fanns nässonden inte kvar. Hon upplevde heller ingen direkt försämring hos [flickan]. Syremättnaden visade ca 40 såsom tidigare även om värdet gick upp och ned vilket det också gjort tidigare. Läkaren vilken med sitt stetoskop lyssnade på [flickan]s hjärt -och pulsljud sade att de inte skulle titta så mycket på skärmen eftersom dessa värden inte stämde. Enligt läkaren var värdena lägre än vad skärmen visade. Eidunn, hennes make Magnus samt Mikael därifrån.

Bättre borde du kunna än att bygga så meningslösa halmdockor. Noterade du inte att Letsdoit svarade på en fråga?

Min bedömning och uppfattning (den har jag haft ett tag) att med den typen av vittnesmål TILSAMMANS med att tiopental och morfin i stora mängder har detetekterats ur barnets blodprov, så ser det inte riktigt bra ut för läkaren. Med den "heads-up" avseende datum för utsagorna från Letsdoit kommer ju dessutom gripandet och häktningen i en delvis annorlunda dager.

"Spretiga vittnesmål" (NurseRatched) är bara trams. Om fyra-fem personer i stort sett har sett en liknande sak, samtidigt, från fyra-fem olika förförståelser och fyra-fem olika platser i rummet, så är det snarare tvärtom.

Det är inte konstigt att förhörsledaren reagerar med irritation och misstro inför den uppgiften och kommer Jeanette att vidhålla den under vittnesförhöret i rättegången så får rätten ta sig en funderare på vad det betyder.

Är det bra förhörsteknik att reagera med irritation? Har svensk polis rätt att uppträda hotfullt mot vittnen eller misstänkta som inte på något sätt angriper tjänstemannen?

Rätt och rätt. Så länge inte polisen uttalar hotelser om fysiskt våld så sitter de säkert i båten rent juridiskt, sedan kan det ju vara olämpligt att bete sig illa men det är en annan sak. Den som känner sig illa behandlad kan ju alltid JO-anmäla. *fniss*

Så ja, en polis som förhör någon får skrika, spänna ögonen i, vara irriterad, avbryta och göra vad polismannen vill. Fullt lagligt.

Sen fick man uppenbarligen ingen bra start så som gripandet upplevdes...

Ett vittnesmål som beskriver att läkaren givit något är (eller iallafall bör vara) av begränsat juridiskt värde. Det tillhör sas. normala betraktelser utifrån vad som förväntas hända i motsvarande vårdsituation. En läkare som i ett avslut som detta inte skulle synas ge något under motsvarande tidsrymd, hade varit mer iögonfallande än läkaren som givit nåt. Någon medicinare får rätta mig om jag har fel här. Övriga är förstås också välkomna med synpunkter.