Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

En liten cocktail med bitterhet, prestige och maktkamp smakar illa.

Pedagogiskt försök att förklara hur förhör går till: Om du, Ornulf, tas in för att förhöras för t ex bedrägeribrott så kan ju en "bra fråga" från din sida vara vad skillnaden är mellan bedrägeri eller bedrägligt beteende (det kan ju påverka dina svar på frågorna). Jag kan lova dig att polisen vet skillnaden, och jag kan också lova dig att de inte berättar den skillnaden för dig vid förhöret. Du borde enkelt kunna förstå varför.

I övrigt kan man säkerligen hålla med om mycket. Det kan dock vara befogat att påminna om att både åklagare och tilltalad är två parter i målet, och där rätten kommer att avgöra. En dålig eller bristfällig utredning skadar normalt åklagaren, inte den åtalade.

En enkel förklaring är att samhället då kan övervaka och vid behov sanktionera vid oskicklighet (eller värre, opartiskhet). Rättssystem där utredningsansvaret ligger på polismyndighet och åklagare måste göra så, naturligtvis.

Det finns europeiska alternativ där man har sk "undersökningsdomare" som skall stå mellan parterna, men de är fortfarande ansvariga på samma sätt mot sin uppdragsgivare (staten, samhället). Ett annat exempel är den brittiska "coronern", som har en vidare mandat att fatta juridiska beslut än en rättsläkare i Sverige.

Kan vara så ibland. Men i mitt inlägg https://www.flashback.org/sp22120147 visade jag några exempel på att utredarnas inkompetens i frågeställningarna var kontraproduktiva då de istället både kunnat stärka eller försvaga, misstankarna mot läkaren, om frågorna utformats så att man fått svar på det man borde vilja vetat!

Inte i ett enda fall frågades om innehållet i den sista "injektionen" var "gulaktigt" eller "färglöst". En annan variant - om nu FU bemödat sig att fråga (någon medicinskt kunnig) vad de skulle fråga efter - hade kunnat vara: "-Kan du beskriva något mer om utseendet och storlek på sprutan?"

Simple as that, men om dessa frågor ställs först i rättegången minskar förstås värdet av svaren.

Det där kan slå åt båda hållen. När det gäller Quick så har det diskuterats hur mycket han fick ur förhörsledaren genom cool reading. Där har det föreslagits att det hade varit bättre med en förhörsledare som inte visste så mycket. Så det finns fördelar och nackdelar med att förhörsledaren är insatt i olika detaljer. En direkt ledande fråga om innehållet var gulaktigt låter väldigt olämpligt.

Jo, ledande frågor är olämpliga förstås. Men frågan: "-Skulle du kunna beskriva denna sista sprutas utseende?" skulle vara relevant. Och på intet sätt olämpligt. För beroende av svaret, kan man ju på detta sätt antingen få sin hypotes styrkt eller försvagad. Och det skulle på alla sätt gagna utredningen. Det gjordes inte.

Varav den ena parten har total makt över utredningen.

Kan man verkligen säga så? Jmf "borslarvade" bevis Quick och vägran att genomför fullständig bevisprövning Da Costa.
Ex på motsatsen skulle uppskattas.

Problemt är väl att om man inte har sett massa olika sprutor så vet man inte hur man ska beskriva den, eller vilka deltaljer man har lagt märket till. Skulle du fråga en person som bara har vuxit upp med hästkärror om en bil som han har sett, skulle kan inte kunna säga om det var en stor elelr liten bil. Han har inga referenser.
Alla sprutor som jag har sett har varit mindre än 15 cm långa dvs små och innehållit en något gråljus vätska.....

Tänk så dum jag var. Vad tycker du om monologen med PRA?

Quick erkände ju? Hade läkaren i "vårt" fall erkänt hade väl "saken varit klar" för länge sedan? Tycker du inte det?

Da Costa, "obducenten" och "allmänläkaren" har jag inga synpunkter på utöver att de båda har gått till vägs ände med sina överklaganden avseende läkarlegitimationen och fått avslag. De är frikända för styckmordet, domskälen är skrivna så att de aldrig någonsin skulle få behandla patienter igen.
Alltså, det är inte åklagaren eller polisen som satt dem i klistret när de väl blev frikända.

Att polisen eller åklagaren inte ville göra DNA-prover på "den dömde styckmördaren" bör ses i ljuset av att DNA-testet hur som helst inte kunde bli konklusivt och att hårstråt som användes inte var med säkerhet kopplat till Da Costa och därför knappast kunde ha bevisvärde ensamt. Huruvida det fanns andra anledningar att utesluta "styckmördaren" som gärningsman vet jag inte, men det kan också tänkas.

Jag har för övrigt inget problem med den saken.

Ett erkännande skall inte ha men en riktig utredning att göra.

I Quick-fallet har åklagaren låtit polisen undanhålla bevisning som talar för att han är oskyldig. I Da Costa-fallet har åklagaren vägrat att utreda bevisning som hade omöjliggjort den aktuella skrivningen av domskälen.

När har en slarvig utredning gynnat den svarande?

Nu är det så att jag inte har några bekymmer med de här fallen.

TQ är en schatte som ville hamna i fängelse, vilket han ordnade i skön förening med polis och åklagare som alltför gärna lyssnade på hans erkännanden. Jag tycker inte ett smack synd om TQ för den sakens skull. Givetvis är det illa med poliser och åklagare som faller för frestelsen att smeta brott på den som erkänner vad som helst, men det hade inte gått att göra det utan TQ:s benägna bistånd. Men rent tekniskt gynnade den slarviga utredningen TQ, eftersom det var hans önskan att dömas, uppenbarligen.

När det gäller Da Costa räckte utredningen till åtal och fällande dom i tingsrättens första omgång. Att polisen sedan skall utreda vidare efter ett sådant ovanligt frikännande kan man ju tänka sig, men kan också tänka sig inte, av flera skäl. Ett av de riktigt starka skälen för att åklagare och polis att anse att vidare utredning är meningslös kan du säkert tänka dig själv.

Frågan är väl varför du drar upp det här?