Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Ok, så polisen ryckte bort läkaren mitt i livräddningen av en liten patient? Eller du menar att de skulle ha gjort det om läget var så när de kom till platsen, inte väntat tills hon var färdig/någon annan kunde ta över? La de henne på golvet, bröt upp armen och satte på handklovar också så att all personal och föräldrar chockades svårt och man var tvungen att kalla in debriefingteamet?

Jag ska säga vad jag tror: - Föräldrarna märkte inget alls, i alla fall märkte de inte att en läkare greps av polis.


För mig är det väldigt svårt att förstå. Det är kverulans i mina ögon om människor som arbetar med att rädda liv hela dagarna reagerar så hårt på att en kollega grips på arbetsplatsen att arbetsstyrkan reduceras.

[/quote]

Nähä, men det var väl bra då. Några andra sådana här fall kan vi ju inte relatera till eftersom det inte händer så ofta.

]
Nej, inte om han var ensam men eftersom människor kan svimma/bli plötsligt sjuka etc så hoppas jag inte att det är så sårbart att ett plan störtar för att en människa försvinner.

Började läsa från början i tråden och hittade denna artikel och där står det bara om buksmärtor som inte undersöks, ingenting om några blödningar: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4563842.ab

[quote]

Har läkarkåren samma känslor?

]

Var är de "opåkallade moraliska recensionerna"?

Jag hänger inte med nu (även om jag verkligen inte är främmande för föräldraspåret)... Vad tyder detta med ev vaginala blödningar på?

Hamilkar, jag försöker verkligen delta i den här tråden av eget intresse. Jag tycker att dina inlägg är snorkiga men också rätt ointressanta. Vi talar antagligen inte samma språk/ser det ur helt olika horisonter. Du tycker antagligen något liknade om mina inlägg. Det får väl vara så helt enkelt men en skillnad tycker jag är att du är moderator.

Svarade bara på en fråga eftersom jag hittade den där artikeln...som jag förstår det ska det nu ha framkommit att modern hade vaginala blödningar - jag antar att det är hon själv som sagt detta och det skulle ju kunna visa på att hon försöker påtala att man trots tydliga tecken på att något var riktigt fel underlät att undersöka henne...och frågan då är ju..är det sant eller är det en efterkonstruktion?

Hittade också följande i en annan artikeln där läkaren beskriver det slutliga förloppet så här:

”Då satt hon i famnen hos pappan och då sa han att ´jag vill att du ska ge henne mediciner, ge henne nånting´. Vi hade tidigare talat om att ibland kan man ge sådana här barn som får väldigt ont och som får väldig ångest, kan man ge dem en liten dos morfin. Men jag bedömde att flickan behövde inte det, hon hade varken någon ångest eller ont, vad jag kunde bedöma.”Tiden går. Föräldrarna vill att dottern får mat. Läkaren avråder. Senare ger hon dock med sig.

”Hon fick mat och i samband med det så kunde jag se på övervakningsskåpet att hon började få en konstig hjärtrytm som hon inte hade haft under hela dagen innan. Och sedan så slutade eller gick hjärtat långsammare och sedan så slutade det att slå. Och så konstaterade jag att hon var död.”

Senare under förhöret frågar förhörsledaren: ”Hade du någon kontakt med familjen efter den här dagen?”

”Ja, föräldrarna kom på ett återbesök som jag inte kommer ihåg om det var de eller jag som föranstaltade, men de kom på ett återbesök och jag blev väldigt, väldigt förvånad för de var väldigt glada. Jag hade trott att jag skulle möta två bittra föräldrar som fortfarande inte hade kunnat acceptera att hon var så sjuk.”

Det kan ju tolkas på olika vis men vad är det för "mat" barnet får? Och...även om det inte skulle vara preparerad föda...är det påfrestningen att äta som till slut blir för mycket för det svaga barnet?

Och...vill läkaren säga något med sin beskrivning av de "glada föräldrarna" efteråt? Att de inte visar bitterhet utan kanske mer av lättnad?

En helt hypotetisk fråga - föräldrarna tycks ju vara religiösa...jag vet inte om de tillhör något särskilt samfund men...ponera att man inom den närmsta kretsen av anhöriga gett barnet dödshjälp...och det sedan framkommer att någon förgiftat barnet...kan det inte då bli ganska viktigt för föräldrarna att INTE bli utpekade som "mördare" av sin församling eller liknande...toleransen brukar ju inte vara så överväldigande inom sådana kulturer? (Spånar bara vidare i mina försök att förstå någonting av allt detta så häng inte upp er på om det låter konspiratoriskt)

Edit...tillägg:

Så svagt som barnet är så kan det väl knappast ha handlat om annan föda än sockerlösning via dropp eller via sondmatning?

Men det har vi ju visst. Du kan uppenbarligen lagboken. Om jag som lekman (men medveten om riskerna för dig) ger dig en tablett (för jag tror den kan vara bra) och säger att den är bra för dig, och du sväljer den och sedan dör eller blir svårt skadad av t.ex. inre blödningar döms jag åtminstone för vållande av annans död eller kroppskada i domstol.

Om jag som läkare utför samma handling i sjukvården -- och det rör sig om en försumlighet, t.ex. att jag inte beaktat en interaktion med tabletten och en annan medicin som du redan äter -- döms jag inte i domstol, men får däremot en varning i HSAN.

Varje dag skadar läkare och annan vårdpersonal patienter i sjukvården pga. tidsbrist, resursindragningar, inkompetens, slarv eller andra orsaker. När patienter verkligen skadas eller dör av felbehandlingar går ju inte fallen till vanlig domstol, och det är jävligt bra det, annars skulle sjukvården bli ohållbart dyr (pga. onödiga juristkostnader). Klart att jurister skulle tycka att det vore en trevlig utveckling, men knappast resten av folket. USA är ett varnande exempel.


Ja men koncen är så bisarr så något slags redistribution torde vara den enda rimliga förklaringen. Men som Hamilkar påpekat, det finns ringa kunskap om vad som sker med ett fettlösligt läkemedel som thiopental efter döden. Barbituraten som bevisligen tillförts barnet och som inte kunde påvisas 3 veckor senare talar ju för att lårvensvätskan inte representerar barnets blod i dess dödsögonblick.

Varför har ingen bemött mitt belägg att Claesson ljuger. Det är ändå det elakaste jag någonsin sagt i denna tråd.

[quote] Ok, om de är av lägre socialgrupp och verkligen ger ett lågstatusintryck kan man väl tyvärr få en sämre vård. Det finns flera undersökningar som visar på det. Det gäller ju inte specifikt sjukvården utan många andra samhällsinstanser.

Hittade också följande i en annan artikeln där läkaren beskriver det slutliga förloppet så här:

I vilket skede skulle hon då ha gett koksalt? Efter maten?

Citat:

Senare under förhöret frågar förhörsledaren: ”Hade du någon kontakt med familjen efter den här dagen?”

”Ja, föräldrarna kom på ett återbesök som jag inte kommer ihåg om det var de eller jag som föranstaltade, men de kom på ett återbesök och jag blev väldigt, väldigt förvånad för de var väldigt glada. Jag hade trott att jag skulle möta två bittra föräldrar som fortfarande inte hade kunnat acceptera att hon var så sjuk.”

]

Ja, eller föräldrar som har sin "totala revanch" klara för sig? Mot detta talar dock att de väl tyckte om denna läkare?

Jo antagligen kan det vara så... Jag vet inte så mycket om olika religiösa samfund men var de kristna?

Alla vet innerst inne att läkaren måste fatta vissa beslut i livets slutskede. Ganska få patienter dör INTE av en hög dos smärtstillande. Jag hoppas att jag själv dör av en hög dos smärtstillande när det väl är dags.

Så felet som läkaren misstänkts ha gjort var att ge en 60 gånger högre dos än maxintaget i stället för en normaldos, vilket i och för sig kanske också hade dödat barnet.

Just detta ser jag som ett problem. Ponera att läkaren verkligen hade gett det preparat som hon misstänkts ha gett i normaldos. Patienten kanske ändå hade dött? Flickan hade ju bara timmar kvar att leva. Hur ska man i så fall veta att den onormalt höga dosen var mer dödande än normaldosen?

Cordelia skrev: ? Ok, om de är av lägre socialgrupp och verkligen ger ett lågstatusintryck kan man väl tyvärr få en sämre vård. Det finns flera undersökningar som visar på det. Det gäller ju inte specifikt sjukvården utan många andra samhällsinstanser.

Fast nu handlade ju det om huruvida hon verkligen haft vaginalblödningar eller om det är något hon påstår nu för att ytterligare bevisa den dåliga vård hon och barnet fått och det jag svarade på var en fråga om detta med blödningarna nämnts tidigare vilket inte verkar vara fallet. I brevet till aftonbladet som mamman skriver ett par dagar före Linneas död talar hon bara om buksmärtor (I alla fall är det det enda aftonbladet nämner).

Ja...precis som jag tänker...vad var dödsorsaken egentligen? Pentothalet eller döendet i sig?

Aha... men buksmärtor borde väl i och för sig också vara ett varningstecken. Ja det är ju svårt att veta, ab kan ju ha tyckt att det räckte att nämna buksmärtorna.