Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Vad var det som inte skulle ha belagts med sekretess och varifrån skulle åklagaren då fått mer konstruktiv kritik från början?

Nej som en Asperger läser bibeln, ordagrant utan reflektion, utan att anpassa lagtexten till det specifika fall man faktiskt har för handen, och utan att förstå att människor är varelser med känslor samt att "det rätta" inte alltid är rätt.
Och att det rätta ibland kan vara så fel att man är ond om man gör "det rätta"!

Jag är ingen Einstein, men dina inlägg vittnar enligt mig om en närmast manisk acceptans av åklageriets (möjliga?) brister då det gäller slutsatser av den medicinska analysen och dess komplexitet, samtidigt som du vid ordning av "hack i CD-skivan" går i försvar då det gäller inlägg adresserade från de med uppenbar medicinsk kompetens (troligtvis nödvändig för att kunna dra relevanta slutsatser i ämnet - eller möjligtvis - också för ev. slutsatsers ickevärde) som visar på åklageriets uppenbara brist i kunskap av detsamma. Här är åklagaren ute på vatten som vi ännu inte sett djupet av.

Bara faktumet att (uppmätt) morfinhalt i sig, ansetts som dödlig visar på avsaknad av logiskt motiv att också tillföra pentothal. Av de tre; tillfälle, motiv och möjlighet fallerar motivet därmed enligt mitt synsätt. Detta oavsett de två substansernas ev. givande i anslutning till dödsögonblicket eller dess närhet. Om man som jag gör bedömningen att hela åtalets grund vilar på ett eller flera mätfel (i kombination med bristfällig journalföring) faller också till viss del tillfälle. Detta med utgångspunkt från att den monsterdos som krävts för att uppnå de aktuella nivåerna sannolikt skulle gett en annan typ av vittnesmål.

Åtalets kärna vilar på en hypotes som inte går att bevisa, än mindre att finna en logisk förklaring till. Avsaknad av motiv i kombination med ett synnerligen ologiskt tillvägagångssätt (läs tillfälle och/eller möjlighet) för misstänkt GM att fullgöra sin gärning, vittnar om åtalets uppenbara svagheter. Men jag är ingen Eistein, icke heller jurist eller medicinare. Bara en nyfiken en.

Hmmm. Men har inte lagstiftaren gett uttryck för sin vilja 2005, dvs efter att HD kommit till en slutsats av hur lagstiftarens vilja skall tolkas (i förhållande till det rätt specifika HIV-mannen fallet) år 2004?

Jag trodde du menade att det var lagstiftarens senast uttryckta vilja som räknades?

Och som jag fattat det ska en åklagare inte driva ett fall vidare om det omöjligt går att vinna?
Menar man kan väl inte köra rättegångar à la Quick allt för ofta, då måste vi ju avveckla det gamla och skaffa oss ett helt nytt och fungerande rättsväsen!

När Socialstyrelsen skulle lämna rapport så fick de inte all information om jag minns rätt. Någon rapport var sekretessbelagd och någon person belagd med yppandeförbud. Om de hade fått all information kanske deras rapport hade varit tydligare och åklagaren hade insett att det inte var befogat att åtala.

Jag får nog säga att en av de viktigaste egenskaperna en ledare har är omdöme att avgöra hur tillförlitliga uppgifter man får.

Det är givetvis mycket svårt när man upptäcker att de resurser man tilldelats inte är goda. Då ser man till att skaffa bättre.

"Tyvärr är jag (så vitt går att bedöma) den enda som har någon erfarenhet av det vi diskuterar (dvs förundersökningar)"

Antagligen all lagtext. Ett antagande från min sida baserat på dina inlägg i denna tråd.
Du är inte den enda i tråden som kan och får göra fria antaganden

Problemet här är nog att RMV är den opartiska experten som är tillgänglig i de här frågorna. Väljer man sedan att höra (eller åtminstone ta in) också SoS för att få ledning kan det ju vara svårt att gå längre på den vägen. Att tillföra en läkare som ämnesspecialist i utredningen är en möjlighet, men det finns problem med den saken också. Vem ställer upp för att hjälpa polisen/åklagaren att bevisa brott, och därmed smetas ner som en "dålig kollega" (om man "fäller"), och/eller misstänks för överdriven kollegialitet och mörkande (om man "friar")?

Det är ju heller inte så (i detta fall) att det enbart är den tekniska bevisningen som åtalet bygger på. Spekulationer runt bevisningens värde får vänta till rättegången genomförs, tycker jag. Det finns gott om invändningar och en del intressanta tekniska diskussioner att vänta sig. Vi får helt enkelt se hur åklagaren hanterar de invändningarna och vad de sekretessbelagda delarna innehåller.

Nej, varför skulle åklagaren vända sig till utländsk expertis?
Vi får helt enkelt lita på juristers, polisers och nämdemäns medicinska kunskaper.

Det känns verkligen som vi lever i en rättstat.

Da Costa någon?

Du har tidigare uttryckt oro för detta, men den är obefogad. Läkare är inte poliser.
SoS har såklart många läkare i sin kader och de drar sig inte ett smack för att sätta dit dem de tycker bör sättas dit. Ett av massvis av exempel var det jag nyss refererade till, då SoS gick till åklagare för tre fall av misstänkt vållande.

@ Bananchoklad: varför är det så svårt för dig att acceptera åklagarnas skuld i den usla utredningen? De hade informerats om bevisningens svagheter och ändå gick de på i ullstrumporna.

Det verkar ju som att teknisk expertis genomgående framhåller att här finns ingen expertis, eftersom så litet är känt om frågan det gäller? Hur vill du hantera det problemet?

Du inser problematiken: om man misstänks ha använt en en ovanlig, ologisk och odokumenterad metod för att mörda någon, så bör det vara rimligt att även ett rättssamhälle får pröva den saken utifrån andra bevis än enbart de tekniska. Att visa att det injicerats stora (tillräckliga) mängder pentotal är nödvändigt, men kan man trovärdigt visa att läkaren gjort just detta kommer väl diskussioner om medicinska spetsfundigheter vid utredningen att bli liksom... onödiga?

Därför menar jag att vi nu får vänta och se.