Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Nu har offentlighets- och sekretesslagen företräde över tryckfrihetsförordningen, vilket alla bör kunna inse är meningsfullt. Så Tryckfrihetsförordningen har inte med detta att göra.

När det gäller Offentlighets- och sekretesslagen (tidigare Sekretesslagen) är det "kan antas" som är det operativa ordet i bestämmelsen, så ingenting behöver visas från åklagarens sida utan det räcker att "man antar" att uppgiften kan skada om den röjs. Så brukar väl också vara fallet i de flesta situationer.

Alltså; varken Bergakungen eller Bustopher kan få ut en inkommen handling om den sekretessbeläggs. Åklagaren har inget krav att visa skäl för detta, utan "kan anta" att det kommer att skada utredningen och så hänvisar man till 18:2. Tidigare hänvisade man lika glatt till Sekretesslagen 5:1 som har samma lydelse.

(Jag nämner den tidigare lagen eftersom en stor del av förundersökningen genomförts med den lagen som sekretessregel).

Nej, stopp och belägg!

Tryckfrihetsförordningen är en av våra grundlagar. Så Offentlighets- och sekretesslagen har definitivt inte företräde framför den!
Det framgår ju för övrigt också om man läser litet mer i Tryckfrihetsförordningen. Av 2 kap 1§ näst sista stycket framgår relationen mellan den och sekretesslagstiftningen helt klart. Så här står det:

"Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar skall angivas noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar." Det är alltså Tryckfrihetsförordningen som är överordnad.


I SOU 2003:74 (bl.a förarbete till den nya lagen) konstateras också beträffande den tidigare sekretesslagen att:

"Sekretess gäller enligt bestämmelsens första stycke för uppgift som hänför sig bl.a. till förundersökning i brottmål och till åklagarmyndighets, polismyndighets, (m.fl.) verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Det rör sig alltså om ett s.k. rakt skaderekvisit, där offentlighet är huvudregeln".

I de väsentliga delarna är texten i den nya sekretesslagen identisk med den ovan citerade.

Självklart räcker det inte med att någon bara hävdar att vederbörande "antar" att ett utlämnande av en viss uppgift skulle kunna få en viss effekt. Naturligtvis måste man, åtminstone vid prövning i domstol, kunna göra det troligt att så skulle vara fallet.

Bustopher, om tryckfrihetsförordningens generella regel sätts ur spel av en annan lags bestämmelse tycker jag att det är rimligt att påstå att den snävare, mer begränsade lagen är överordnad (styrande). Detta framgår tydligt av lagtexten, för övrigt:
Du får gärna tänka dig att principen är att förundersökningar är offentliga, men lagtexten ger allt behövligt stöd att hålla dem under sekretess tills dess att åtal väcks. Det är också bara handlingar som inkommit till förundersökningen (redan upprättade handlingar) som kan komma ifråga (t ex det här diskuterade protokollet), övrigt material upprättas inte som handling förrän förundersökningen är klar och åtal väcks och blir därför också oåtkomliga om inte åtal kommer att väckas.

Det här är en bra princip, som tyvärr åklagarna tummade på när de släppte materialet. Enda försvaret var möjligen en motivering till gripandet kändes nödvändigt när alltihopa kom i tidningen. Den delen av det hela sköttes inte bra, minst sagt. Men (vad man nu tycker om det) så ger sekretesslagen åklagaren ytterligt goda möjligheter att styra och ställa med sekretessen runt förundersökningen. Att polis och åklagarläckor ibland utnyttjar meddelarskyddet och skvallrar om det som passar dem är en annan sak.

Då är vi väl förmodligen överens i alla fall. Det jag har skrivit om och var intresserad av är det där "tilläggsprotokollet" från rättskemiska labbet och det är definitivt "upprättat" dvs allmän handling. Att förundersökningen är sekretessbelagd har jag aldrig ifrågasatt.

Med tanke på att åklagaren efter nästan 2 veckor inte har kunnat avfärda försvarets ifrågasättande av provtagningen undrar jag än mer hur läget är.

Inte minsta kommentar från myndigheten?

Kanske har åklageriet lärt sig och slutat med att bedriva rättegång i medierna. Det är inte i Aftonbladet eller TV4 som åklagaren skall vederlägga eventeulla invändningar - det är i rätten.

Det vore i så fall lovande.

Rent spekulativt rimmar det dock illa med en rad tillsynes mycket övertygade uttalanden även på senare tid om att man har detta som i en ask och egentligen inte behöver invänta försvarets invändningar. När försvaret granskat förundersökningen och svarat lyckas ändå inte åklagaren fatta sitt beslut inom 2 arbetsveckor.

Inte imponerar det på mig.

Å andra sidan är det viktigt att åklagaren noga överväger ett åtalsbeslut och inte hastar iväg ett åtal av bara farten.

Håller dock med om att det inte är imponerande, men det skall beaktas att detta inte är ett förtursmål och således inte handläggs med samma krav på snabbhet som dessa, varken hos polis, åklagare eller tingsrätt.

Det var tydligt sagt att detta skulle vara ett förtursmål och det rör ett barn.

Hasta??? Utredningen startade i februari. Proverna togs i mitten av oktober för mer än ett år sedan...

http://jheidbrink.wordpress.com/2009/12/15/nytt-gastinlagg-om-barnlakarmalet/#comments

Mycket bra. Jag rekommenderar alla att läsa rapporten.

Den strukturerar på ett tydligt sätt alla konstigheter som har diskuterats här i tråden samt lite till.

direktlänk
http://jheidbrink.files.wordpress.com/2009/12/darfor-kan-flickan-inte-ha-fatt-en-overdos-av-thiopental.pdf