Citat:
Ursprungligen postat av nono2
Jo, det kan ju hända att åklagaren insåg hur uppåt väggarna RMVs första resultat var.
Verkligen intressant om det som jag läser ut av Hurtigs uttalanden verkligen stämmer att man kan komma att åtala just läkaren endast med stöd av vittnen som är part i målet.
Det behöver inte vara så att åklagaren insett (eller ansett) att resultaten varit "uppåt väggarna", utan mycket pekar ju på att både verifieringen och rimlighetskontrollerna av provsvaren och socialstyrelsens utredning tagit den tid de tagit och att man väntat in dessa. Att socialstyrelsen inte ser något anmärkningsvärt eller fel i vården av barnet är inte (som man kanske tror) inget som pekar på att det gått rätt till - det betyder bara att det som (antas) ha hänt inte gärna kan förklaras med något nytt misstag.
Helt kortfattat skall åklagaren visa (på något sätt) att
a) att överdosen av pentotal är verklig och att den haft verkan, dvs orsakat barnets död.
Här blir RMV:s utredning viktig, liksom de experter som skall försöka förklara hur man kan få den typen av mätvärden utan att det är frågan om en avsiktlig överdos
b) överdosen verkligen är en avsiktlig överdos, och att det inte kan tänkas handla om något där normala friskrivningsgrunder från ansvar gäller (dvs, det finns inga rimliga medicinska grunder, typ lindra)
Här är det mycket besvärande att ingen tillstår att pentotal använts, även utan journalanteckningar.
och, om man lyckas med a och b)
c) vem som i så fall gjort det.
Här kan saken ta litet olika vändningar beroende på vad som påstås. Att vittnen är "part i målet" kan man hantera. Det är ju inte rimligt att den som ser något hända med sitt barn inte får berätta om det i en rättegång, därför att de är "part i målet".
Man kan också tänka sig att vittnen sett något som de i stunden inte förstått innebörden av, men som de rent faktiskt har beskrivit tydligt och klart.
Som sagt, vi får se.