Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Exakt, därför blir man litet förvånad när man läser följande:

SvD 24/1 kl 16.17: "Bland annat har han begärt att professor Per-Arne Lönnqvist, överläkare i barnanestesi och intensivvård vid Astrid Lindgrens sjukhus, ska yttra sig i fallet. Han är expert på hur läkemedel omfördelas i kroppen hos barn. I Per-Arne Lönnqvist utesluter inte att flickan kan ha fått i sig medlet i samband med tidigare behandlingar. Flickan har till exempel blivit sövd vid ett par tillfällen. - Det är inte orimligt att den här typen av medel kan ligga kvar i kroppen under lång tid, särskilt hos barn, säger han."

Ger man sig in på diskussioner om postmortal omfördelning som (bort)förklaring till thiopental-halten så har man ju indirekt accepterat att flickan fått thiopental. Och barnläkaren har ju förnekat att hon överhuvudtaget gett flickan thiopental. Så varför då ge sig in i en diskussionen med syfte att förklara – varför inte istället ifrågasätta? Men… tidningsuppgifter ska man ju inte lita på.

Nja. Det går utmärkt att som försvarsadvokat argumentera efter principen för det första är det inte säkert att det har hänt nåt alls, men även om det skulle ha hänt nåt, behöver det inte alls ha hänt det som åklagaren tror, på grunda av bla, bla och bla.

Däremot är jag lite förvånad över att han kallar en expert från ALB. Jag tror att domstolen skulle lyssna mer uppmärksamt om han hade plockat den bästa barnanestesiologien i Sverige som inte hade med ALB att göra i stället.

Citat www.allabolag.se

" VERKSAMHET / ÄNDAMÅL
Handel och målning av möbler och hantverk. föreläsning och föredragsverksamhet."

Jag delar helt uppfattningen om taktiken. Men om en ny analysrunda fortfarande visar på en förgiftning blir ju inte saken bättre för den åtalade, utan försvaret måste då helt inrikta sig på att ta bort vad åklagaren nu har som visar på att läkaren har utfört det hela. Nu kvarstår möjligheten att kasta tvivel över provets värde.

(Jag menar, tänk om läkaren nu skulle ha givit en stor dos pentotal, i fullt samförstånd med de närvarande (Nu är det slut, Linnea får inte lida, HJÄLP OSS!), dessa ändrar sig i efterhand (ånger, ångest, projektion av skulden, olika åsikter bland de närvarande etc) och så får åklagaren en rätt klar bild av detta via vittnen i familjen. Detta är givetvis ett rent påhitt - men Hurtig har FU, vi har den inte! )

Nu är ju jag och säkert många med mig primärt intresserade av att veta vad som hänt "på riktigt" snarare än att vädra sympatier för den ena eller andra sidan. "Åklagarhatare" och "Läkarvänner" (grovt generaliserat) kan ju ju ha sina egna anledningar att ifrågasätta eller för den delen lyfta fram mer eller mindre verkliga underliggande agendor.

Det här med "sent", "undermåligt" och andra värdeomdömen när det gäller provet tror jag blir fel. Det är, när det gäller brottsutredningar, ofta "det möjligas konst" som gäller och man får gå efter det man har, inte det man skulle vilja kunna ta fram nästa gång man misstänker samma mord.

Om åklagaren bedömer att det man har är odugligt som bevisning blir det normalt inget åtal, lyckas Hurtig få rätten att se bevisen som otydliga eller otillförlitliga blir det ingen dom (eller om rätten själv gör den bedömningen). Blir det en dom kommer den att testas, sannolikt två gånger, då av jurister som noggrant stöder sig på lagstiftning och våra grundlagda kriterier för bevisprövning.

Apropå "naiv barnatro" på att läkare alltid gör det rätta respektive att Justitia är blind.

Din analogi med dopingprov har två viktiga skillnader mot det här fallet:

Den ena är att dopingbrottet bevisas enbart av blodprovet. Den andra är att mätmetoden är strikt, certifierad och bestämd.

Jag är övertygad om att man är intresserad av att testa kvarvarande blod och urin, men också att man vill låta rätten bestämma hur det skall göras, av vem och att man bestämmer vilka prover som bör göras som förhoppningsvis svarar på den eller de knäckfrågor som kan komma fram i en eventuell rättegång.

Precis, det var det jag försökte illustrera med mina små exempel.

Svt 27 januari 2010 - 11:25

Åtal mot dråpmisstänkt läkare dröjer
Den läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus som är misstänkt för dråp på ett spädbarn kommer inte att åtalas på torsdagen, som tidigare uppgifter har pekat mot.

-Jag väcker inte åtal i morgon (på torsdag), säger chefsåklagare Peter Claeson.
Han tillägger att han har för avsikt att väcka åtal, men vid en senare tidpunkt.

Håhå, jaja …

Var finns detta att läsa?

Det lutade ett tag, sen var det prognos och nu för avsikt.........

Vem är denne Claesson och hur länge ska denna katt och råtta lek fortgå!

I en artikel om den höga polischefen som är anklagad för sex med minderåriga så hittade jag ett intressant stycke. Åklagaren säger:

"– Justitiekanslern har faktiskt sagt att en åklagare inte har meddelarfrihet i egna ärenden, så då ska man akta sig för det. Det innebär i min värld att man ska hålla käften."

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6494445.ab

Har JK sagt så? I så fall blir det väl ännu tydligare att åklagarna i det här ärendet begick tjänstefel när de i början av utredningen gick ut med info (som dessutom var överdriven) till tidningarna?

Då har vi inte gafflat i onödan över alla dumma uttalanden från Bettan och Claesson.

Jag instämmer i att åklagarna gjorde fel å det grövsta i sina kontakter med media i detta ärende dock är det en vässentlig skillnad mellan att inte ha meddelarfrihet till att man är förbjuden att tala med media. Dock delar jag den generella uppfattningen som åklagaren i citerat ärende ger uttryck för - nämligen att åklagare i normalfallet bör hålla käften angående pågående utredningar.