Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Att staten, våra demokratiskt valda organ, har mage att bestämma att det inte är ok att döda folk...vart är världen på väg...

Ja, jag märker att Nilsson har skrivit snarlikt det expressen påstår att Dahlqvist har skrivit. Inte att Dalqvist utlåtande "finns med" i Nilssons utlåtande.

Bara för att försvåra för dig då du själv fortsätter att endast se i svart och vitt...att förkorta livet på någon om det primära syftet är att lindra smärta och kramper är ju ok även enligt kunnig juridisk expertis. Om nu Thiopentalet gavs minuten innan flickan gick in i dödskramper - hur ser det juridiska läget ut?

Mot den bakgrunden är det mycket märkliga snarare att ingen vet vem som gav det/ vill ge sig tillkänna än handlingen i sig.

Inlägget jag bemötte var mycket kategoriskt varför jag bemötte det kategoriskt.

Om du frågar mig så har jag en uppfattning, som jag trodde var okontroveriell bland straffrättare men där jag har upptäkt att så inte var fallet och vid ett flertal tillfällen påpekat detta.

Dock kan ingen sjukvård personal använda sig av den förklaringen i nuläget (med någon trovärdighet) iom att det inte finns med i journalerna/ingen har trätt fram och medgivit att de givit substansen (så vitt vi vet).

Du har rätt, det är visst tvärtom att Dahlqvist hänvisar till Nilssons utlåtande då han skriver "Sammanfattningsvis anser jag i likhet med vetenskapliga rådet, docent Krister Nilsson att den
mycket höga koncentrationen Thiopental i postmortalt lårblod hos den döda flickan rimligen
kan förklaras av att en mycket hög dos Thiopental injicerats nära före döden.

Och det är visst samma Nilsson som har utryckt sig på det sätt som jag hänvisade till från början.

Korrekt, jag hade fel - enligt artikeln i dn i första inlägget i denna tråd så skedde gripandet en måndag.

Vilket gör att Cordelias spekulation i att gripandet skedde för att man inte fick svar från sjukhuset dagen innan om vem uskan var och därför var tvungen att gripa läkarn faller. Såvida de inte hörde av sig till sjukhusets administration under söndagen och inte fick svar, och därför ansåg sig nödgade att gripa henne på måndag förmiddag?

Alltså, alla vettiga förklaringar till varför EB handlade som hon gjorde faller platt till marken.

Få se nu, det har funnits riktlinjer för hur läkare skall bete sig i vård i livets slutskede ganska länge nu - jag tror de är från svenska föreningen för anestesiläkare eller något sånt samt från Socialstyrelsen. Frågan har varit genomgången av sakkunnigt folk och Socialstyrelsens jurister.

Men plötsligt upptäcker EB och därfter hennes chef och du att alla som gått igenom detta tidigare har fel. Blott ni tre förstår hur det verkligen ligger till med svensk lagstiftning, och att alla andra haft fel hittills?

Du må ursäkta mig, men jag litar faktiskt mer på tidigare genomlysningar av frågan än av de som gjorts av EB, hennes chef och dig.

När jag läser Ericsons händelsebeskrivning igen blir jag mer och mer förbryllad.
Innan läkaren grips har polisen bara talat med föräldrarna? Hon är ändå skäligen misstänkt. Vad krävs i en förundersökning för att sådan misstanke skall uppstå?
Polisen kontaktar Karolinska först på torsdag för att få tag på ytterligare vittnen. Inför häktningen nöjer man sig sedan med att man inte kan få tag på den person som man är ute efter. (Enligt hörsägen erbjöds andra vittnen och även detta tidigare polisen.)

Även om sjukvårdspersonal i vissa skeden har agerat tveksamt i detta fall tycker jag inte det är så konstigt att motsättningar och misstroende uppstår. Särskilt efter åklagarens uttalanden.

Hur stora delar av polis och åklagares material kan man räkna med blir offentligt efter en eventuell första dom/åtal?

I mina ögon liknar det mer och mer att det är rättsväsendet kommer att förlora på offentlig granskning och dom har störst möjlighet att lägga locket på.

Frågan har redan diskuterats i tråden.

Som jag ser det så kompliceras frågan av att uppsåtsläran i Sverige byttes 2004 men detta ledde inte till någon förändring i riktlinjerna.

Så vitt jag kan förstå den linje som mina meningsmotståndare för så gäller det den särskilda/speciella ansvarsfrihetsgund som tillämpats i vården som gör att handlingar som normalt sett skulle vara brott inte är det när de begås av läkare i vårdande syfte (härleds ur rätten till liv), varför uppsåts frågan (om det ej rör sig om direkt uppsåt inte skulle vara relevant). Jag menar att den inte räcker till att omfatta dödande om än med indirekt uppsåt eller likgiltighetuppsåt.

Men som sagt, detta är nu helt irrelevant iom att ingen erkänt administrerandet av Thipentalet och då det inte framgår av journalerna. OM det går att styrka att X givit Thientalet, med insikt om konsekvenserna, så kommer denna någon inte med någon som helst torvärdighet kunna hävda att det var i legitimt syfte (i vart fall ingen av vårdpersonalen).

Den del av materialet som ingår i förundersökningsprotokollet blir offentligt. Resten den sk "slasken" blir inte offentlig, detta kan dock begäras av primärt försvaret (Hurtig brukar regelmässigt göra det).

Det skall också styrkas att X givit Tiopenthal under en relevant tidsperiod för att den nuvarande brottsrubriceringen skall hålla. (Ej långt före döden och ej efter i juridisk mening.) Vad jag förstår kan annars möjligen annan brottslighet eller fel i tjänsten föreligga.

Kanske kan detta bli svårast eftersom RMV verkar ha sitt långt från det torra.

Givetvis. Jepp. Vad som är bevisat och inte bevisat är ofta det svåraste i brottmål så det har du alldeles rätt i.