Citat:
Ursprungligen postat av nono2
Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
...
Läsarna får väl själva bedöma om det verkar som om Mörland tyckte att det provmaterial som fanns inte räckte för att fastställa att det rörde sig om ungefär 2000 mikrogram/gram:
...
Nu tänkte jag inte lägga upp några delar av ljudupptagningen utan får nöja mig med att hänvisa till domen. (Sid 13/14 enl min PDF)
Citat:
En annan omständighet som samtliga experter i stort sett har varit eniga om är att en så hög koncentration som 2000μg/g blod är så exceptionell och extrem att den i sig ger skäl till ett ifrågasättande av analysresultatet.
[- - -]
Tja, alltså det är riktigt att både Krister Nilsson och rättens oberoende expert Mörland ansåg att det var en vettig utgångspunkt att fråga sig om det var något fel när man fick ett så pass extremt mätvärde. Mörland, som studerat saken närmare, anser dock att det finns förklaringar till det extrema mätvärdet. Att döma av TV4:s dokumentär om fallet, som diskuterats tidigare i tråden, så verkar också Krister Nilsson tydligt ta ställning för ståndpunkten att det extrema mätvärdet inte kan ha orsakats av normala injektioner. Sedan är det dock riktigt att försvarets inhyrde expert Olof Beck på formella grunder totalsågade i stort sett allt svenska RMV kom fram till samt deras metoder och procedurer. Och det var väl så att säga också hans uppgift. Finska RMV:s resultat (de kom fram till samma tiopentalhalt som svenska RMV) verkar han i princip inte kommentera. Och det hade ju varit knepigt för Beck att göra detta med tanke på att finska RMV var ackrediterat för att fastställa tiopentalhalter.
Jag citerar ett längre stycke ur domen där bl a ditt citat finns med:
Önskad minsta mängd för analys är normalt 10 ml och i förevarande fall tillvaratogs alltså endast 3 ml. Den större mängden gäller emellertid främst för vuxna kroppar och en mängd om endast 3 ml är inte anmärkningsvärt liten vid provtagning från barnkroppar. Det togs inte några vävnadsprover för att användas för analys och inte heller tillvaratogs det blod som påträffades i hjärtsäcken. Förfarandet synes ha skett helt enligt gällande rutiner. Det finns i sammanhanget anledning att påtala att det vid tiden för obduktionen inte förelåg några misstankar om att Linnéa hade förgiftats. Enligt Petra Råsten Almqvist hade hon – om det varit fråga om ett misstänkt
förgiftningsfall – möjligen försökt att samla mer blod från resten av kroppen samt begärt en del kompletterande undersökningar.
De tillvaratagna proverna skickades därefter till Rättsmedicinalverket, avdelningen för rättskemi och rättsgenetik i Linköping, där de analyserades av kemisten Gunilla Thelander.
Det kan till en början konstateras att det råder enighet mellan de experter som har hörts i målet om att tiopental i och för sig har påträffats i det prov som togs från Linnéas lårven vid den rättsmedicinska obduktionen. Det råder inte heller någon direkt oenighet om att det har varit fråga om en mycket hög koncentration. Däremot är oenigheten betydligt större när det gäller hur hög koncentrationen har varit. En annan omständighet som samtliga experter i stort sett har varit eniga om är att en så hög koncentration som 2000µg/g blod är så exceptionell och extrem att den i sig ger skäl till ett ifrågasättande av analysresultatet. Flera av dem har också uttalat att de, om möjligheten hade funnits, hade begärt ett nytt prov. Det bör redan här anmärkas att det senare inte har funnits någon möjlighet att få fram ett nytt prov eftersom Linnéas kropp, efter obduktionen, lämnades vidare för kremering. Såvitt framkommit i målet undersöktes emellertid inte möjligheten att få fram ett nytt prov från Linnéas kropp närmare i samband med de första analysresultaten. Det bör också redan här anmärkas att den mängd blod, dvs. 3 ml, som tillvaratogs vid obduktionen i princip förbrukades närmast i sin helhet vid de analyser som genomfördes under tiden från den 22 till den 24 oktober 2008.
Gunilla Thelander har uppgett att analysen av de prover som togs från Linnéa har skett enligt vedertagna metoder och rutiner och att resultatet i huvudsak är tillförlitligt. Hon har dock bekräftat att det, som alltid, finns en viss mätosäkerhet men att koncentrationen av tiopental i Linnéas blod som lägst uppgått till i vart fall 1500 µg/g blod och som högst till 2500 µg/g blod. Hennes uppgift om att analysen genomförts på ett tillförlitligt sätt och att resultatet följaktligen är tillförlitligt stöds av Johan Ahlner som är chef på avdelningen i fråga. Det förtjänas dock att påpekas att Johan Ahlner inte för egen del har deltagit i eller på annat sätt medverkat vid de analyser som har gjorts och som har bäring på detta mål.
V***** L***** har för sin del starkt ifrågasatt tillförlitligheten av de av Gunilla Thelander gjorda analyserna. Hon har i det avseende framförallt hänvisat till den granskning av laboratoriet och av de aktuella analyserna som har gjorts av Olof Beck.
Här är det väl också på sin plats att jag återupprepar ett citat från domen om vad rätten anser att dess oberoende expert Mörland sagt:
”Han anser RMV:s resultat till stora delar vara acceptabla. De ämnen som man fann i blodprovet fanns i Linnéas kropp. Kvantiteten är något (min kursivering) mer osäker än vanligt, då analysmaterialet har varit litet och eftersom koncentrationsbedömningarna är behäftade med osäkerhet. Substanserna är dock konfirmerade av ett finskt laboratorium, som använder andra metoder.”
Och RMV:s generaldirektör skrev som sagt så här på SvD Brännpunkt 11 november 2011:
”Efter Astrid Lindgren-domen har Rättsmedicinalverket kraftigt ifrågasatts. Men kritiken är felaktig. Domstolen har inte uttalat att RMV gjort fel och vår egen genomgång visar att det omstridda analyssvaret var riktigt, skriver RMV:s generaldirektör Erna Zelmin-Ekenhem.
[- - -]
En analys av provet utfördes även på ett laboratorium i Helsingfors som påvisade samma resultat. En av Rättsliga rådet tillsatt expert från Norge (Mörland, min anm) som granskat allt underlag, inklusive försvarets invändningar, har kommit till samma slutsats.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kritiken-mot-rmv-ar-felaktig_6626538.svd
De här sista citaten saxade jag från mitt inlägg här:
https://www.flashback.org/sp41698668
Där länkade jag också till artikeln om Salme,93, som man försökte törsta ihjäl.
Mitt intryck är att du och dina kompisar i läkargänget i den här tråden mycket väl vet vad som står i domen och vilken motivering man använt sig av för att fria läkaren (d v s fräckisen med mätvärdet finska RMV kom fram till). Ni har heller inte i sak bemött de inlägg där jag förklarar den här fräckisen, senast här:
https://www.flashback.org/sp41698641
I stället bombar ni på med en massa nya snömos-inlägg där ni försöker styra bort uppmärksamhet ifrån den motivering tingsrätten hade för att fria den åtalade läkaren. I ditt inlägg ovan genom låtsas som rättens oberoende expert Mörland och RMV var väldigt osäkra när det gällde storleksordningen på mätvärdet.
Jag vill dock tillägga att det är en sund attityd att ha som utgångspunkt att ifrågasätta provtagningen och mätproceduren om man får ett mätvärde som är fem gånger så högt som hittills uppmätta värden. Men om man kan presentera väldigt sannolika förklaringar till det värde man fått så kan man inte avfärda ett mätvärde enbart på denna grund. (Och detta verkar ju heller inte tingsrätten ha gjort. Det man gjorde var som sagt att använda sig av fräckisen avseende finska RMV:s mätresultat.) Eftersom Mörland säger att de höga halterna innebär att tiopentalet måste ha getts i samband med döden, varav en del teoretiskt sett kan ha getts efter döden, och därför koncentrerats till det venösa systemet i undre delen av kroppen (där provtagningsställena låg) vilket gett överdrift av mätvärdet om maximalt 4 ggr så har vi en väldigt naturlig förklaring till de mer extrema avvikelserna från andra toppvärden. En annan möjlig delförklaring är att man vid andra, uppmätta extremvärden inte sprutat in ungefär så mycket som går fram tills dess individen dör. Även de amerikanska fångar som fick 5 g verkar inte ha dött under pågående injektion (inga mätvärden på tiopental verkar heller finnas på sådana fångar, de mätvärden som finns verkar komma från fångar som fått 2-3 g). Generellt verkar också Mörland ha varit väldigt generös med att föreslå tolkningar av mätvärdena som skulle kunna tala till den f d åtalade läkarens fördel. Att Mörland påpekade att majoriteten av tiopentalet teoretiskt sett kan ha getts efter döden (hjärtat kan fortsätta slå enstaka, sporadiska slag på amerikanska fångar i 30 min efter att de avrättats med tiopental) varför åtalet fick justeras med den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp vittnar om en tämligen generös attityd mot den åtalade läkaren.
Jag tycker i och för sig ganska klart framgår att det är fråga om en planerad avlivning med en jättedos tiopental man plockat in på sjuksalen i kombination med morfinöverdosen (som man dock inte åtalade för) varför den juridiskt mest korrekta domen hade varit mord. Men OK, bara sjukvårdspersonal ser att man kan bli av med sin legitimation och få skaka galler en kortare tid när man bryter mot svensk lagstiftning och avlivar patienter så tror jag att detta räcker för att ge en allmänpreventiv effekt i de flesta fall. Sedan tror jag väl heller inte att den här läkaren är en värre människa än de flesta andra läkare. Problemet är väl att läkare idag med de resurser som finns i praktiken förväntas göra olagliga saker och blunda för när sjuksköterskor fifflar med att t ex ge tillräckligt blodförtunnande. Tror det hade behövts en fällande dom i det här fallet för att sätta press på vårdfacken att kräva mer resurser till sjukvården. (Att slopa t ex jobbcoacherna och ge pengarna till sjukvården hade i alla fall gett några miljarder.)