Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Vi vet inte hur mkt vatten som dunstat ur bebisens kropp.

Att jämföra en kärnfrisk 90 kg vuxen person med en bebis, det är som att jämföra en risig moped i nedförsbacke med en Audi A6 ..... nej jag orkar inte mera.....

Håller ni på ännu?

Tänk nu på att vi talar om rättens bedömning av saken, inte det lilla som framkommit genom alldeles för svåra och osäkra undersökningar. Det finns också felkällor i undersökningarna vars magnitud är, om inte okänd, så i alla fall gör bevisningen mycket osäker.

Men... det finns förhörsutsagor (men inte domstolsförhör) som påtalar injektioner i samband med döden, det finns tiopental och morfin i mängder och omfattning som, även med all tänkbar prutning förefaller svårförklarlig. Det är material som kan bygga myter och legender.

Det finns också flera rimliga förklaringar, varvid åtminstone en är att alla inblandade (som kunde förstå) var införstådda med vad som hände och ingen vill skvallra eller klandra. Det finns också flera andra förklaringar, till exempel att tiopental bär sig oförklarligt åt i döende spädbarn eller att att många aktörer har gjort misstag, typ journal-, handhavande och analysmisstag.

Ytterst, viktigt för rättssamhället, finns efter rättegången heller inga hållbara bevis om någonting, bara vaga indicier som mycket väl kan kan peka i litet olika riktningar. Det kan man inte fälla någon på.

Men skulle det vara så att det finns en kultur i vårdens utkant (mot döden) där man snabbar på den processen, så räcker den här processen för att visa att det i så fall inte är acceptabelt.

Du får gärna rätta mig men så vitt jag minns finns det bara ett vitnessmål och det talar om en spruta i närheten av döden, inte flera.

Det är en av de stora bristerna i åklagarens (och PCUri:s) valser. Man har inte på något som helst sätt lyckas visa att det är ens fysiskt möjligt att få in de upp mot 500mg som skulle krävas i den injektion som gavs (går det ens att lösa i 2-3 ml vätska?) än mindre i klar vätska (vitnessmålet säger klar dvs ofärgad medans tiopental är kraftig gul). Dessutom saknas en exakt angivelse på hur snabbt efter den påståda injektionen barnet dog. Det rimmar väldigt illa med starka narkosmedel (normalt när man söver människor ber man dem räkna ned från 10 - väldigt få når 5 ....)

Försöker man efter det hävda sprutor så finns det alltså inga vitnessmål på vem som skulle ha gett dem vilket leder till att gärningsman saknas, även det är direkt skäl för att avvisa åtalet.

Rätten valde ju att gå den andra vägen och först kvalitetsbedömma labarbetet. Det innhöll ju i sin tur sådanna brister att det bara var att skicka ut det också.

Sen måste man komma ihåg att det enbart finns två möjligheter till en överdos (juridiskt alltså). Antingen att patienten själv tar betydligt mer av ett läkemedel än vad läkare har ordinerat. Det andra fallet är när sjukvårdspersonal ger mer än vad läkaren har gett order om.
Däremot finns det aldrig några absoluta gränser utan det är läkarens bedömning om vad det är som är motiverat som gäller. För morfin gäller tex att man sätter in vad som krävs för att slå ut smärtan.
Själv har jag behandlats med doser som var rätt långt över vad som står i fass men det behövdes kan jag säga

Alltså:
1) Provtagningen är tvivelaktig
2) Anlysen är någorlunda trovärdig (Däremot är inte resultatet helt tillförlitlig men storleksordningen på halten tiopental är kanske rimligt analyserad. På sin höjd).
3) (Kanske viktigast av allt) Inget vittnesmål finns under huvudförhandlingen om att läkaren gett någon injektion i samband med att flickan avlider. Det är riktigt att det finns förundersökningsuppgifter som felaktigt kan tolkas som injektioner (men som troligen är ett kurrprov). Vittnet eller vittnena har inte kunnat eller velat vidgå dessa uppgifter under huvudförhandlingen.


Alltsammans är, som Bergakungen skriver, ägnat att generera mytiska och legendariska beskrivningar av händelserna i rummet där flickan dog.

Jag vill inte skapa myter men konstaterar att läkemedlet kan ha sprutats in i kroppen långt efter det att personalen lämnade rummet. Det finns åtminstone gott om marginal för att skapa rimligt tvivel på åklagarens historia.

Sanningen är att den inte kan hänga ihop med de fakta vi känner. De närmare omständigheterna för det har redogjorts för ett flertal gånger i tråden och jag rapar inte om samma argument en gång till.

Mönstret att inte ta till sig argument samtidigt som man förfäktar sina egna, konträra argument känner jag igen från min arbetsplats. Jag arbetar på en psykiatrisk klinik på en avdelning för grava parnoiker. Paranoida patienter brukar bära sig åt på det sätt som jag beskrev. Vad det har för bäring på debatten får var och en som läser detta avgöra.

Har inte läst riktigt allt men e det någon som har koll på om man skärpt till verksamheten på amatörlabbet som kallas SKL? eller skall man förstå SKL som Sveriges Komuner o landsting.. man får onekligen det intrycket efter det amatörmässiga arbetet i detta fallet och frågan är i hur många andra fall.

SKL är inte på något sätt involverade i det här fallet. Det är Rättsmedicinalverkets avdelning för rättsgenetik och rättskemi som utfört de analyser som legat till grund för åtalet. Man kan bara hoppas att de har tagit åt sig av den kritik som riktats emot dem.

Samma RMV som radikalt misslyckades med att analysera DNA spår.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/bioteknik/article3293377.ece
Även den gången var det brist på rutiner och akreditering.

Sen kan vi ju också konstatera att RMV inlede ett kraftigt uppstädningsarbete runt processer och rutiner efteråt. Det kanske inte låter som så mycket men det är just de processerna och rutinerna man godkänns på som ett trovärdigt labb.

Har man inte haft dem på plats eller brutit mot dem, ja då har man noll trovärdighet.
RMV har inte kunnat visa några ordentliga processbeskrivningar eller protokoll på hur man har följt en kvalitetssäkrad process överhuvudtaget.

Sen var det ju det där med att man inte hade kalibrerat sina instrument eller ens hade rätt förutsättningar för att kunna göra det.

Sammanfattat tyder det på ett rejält slarvigt labb där ordning och reda har blivit ordentlig eftersatt.
Därmed kan man ju återigen fråga sig om ett resultat på 5 gånger världsrekord är säkert eller om det finns en minsta lilla misstanke om att labbet har slarvat igen

Hmm, är fallet Salme, 93, som man ville avliva genom att sluta ge vätska, det enda i sitt slag? Länk:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704388.ab

Vill också påminna om vad signaturen Pentyl, som själv jobbat i vården, skrev i denna tråd 2011-06-27:



Pentyls inlägg i sin helhet (stycket jag citerar återfinns i slutet):

https://www.flashback.org/sp31379889









Pust, tingsrätten verkar inte ha använt sig av dina sprut-argument. När det gäller dina återkommande invändningar om sprutan i dina lätt förvirrade och surriga inlägg har jag väl f ö svarat dig tidigare bl a här:

https://www.flashback.org/sp41081930

https://www.flashback.org/sp40127045

Signaturen letsdoit har också kommenterat det här med sprutstorlek och färg. När det gäller det här med den illgula färgen ironiserar h*n över att den närvarande undersköterskan inte sett någon illgul spruta trots att den åtalade läkaren VL i polisförhör sagt att hon dragit upp två sprutor som låg inne på sjuksalen:

https://www.flashback.org/sp33457369

När det gäller storleken på sprutan så verkar det ha varit fråga 10 eller 20 ml (0,1 eller 0,2 dl alltså):

https://www.flashback.org/sp31601859

Att det skulle ha varit fråga om någon slags omöjlig sprutstorlek verkar man inte ha anfört som argument i domen för att fria läkaren. Inte heller det där med färgen. Inte heller blodpuddingsargumentet som t o m Bustopher avfärdat i den här tråden. Inte heller någon slags fett-teori som skulle gå ut på att någon slags fantastisk anrikning i fettet skulle kunna förklara de injektionsstorlekar rättens oberoende expert Mörland talar om. (Förväxla inte det faktum att tiopentalhalten i fettet efter ett tag kan bli mångdubbelt högre än i blodet eftersom i princip allt tiopental försvinner ganska snabbt från blodet med att tiopentalhalten skulle kunna bli högre i fettet än ursprungligen i blodet. Eftersom babyn innehöll klart mer fett än blod så fördelas ju tiopentalet i fettet på en klart större volym, och får därför lägre koncentration i fettet än ursprungligen i blodet. Och detta även om – otroligt nog – inget tiopental skulle utsöndras eller brytas ner.)

Det man anfört för att fria läkaren har alltså som sagt varit att finska RMV:s bekräftelse av svenska RMV:s mätvärde om 2000 mikrogram/gram inte varit säker eftersom fenobarbitalhalten, som skulle bekräfta att inget spädningsfel skett, hos finska RMV understeg utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram. Jag har dock upprepade gånger påpekat att detta var en riktig fräckis eftersom det förväntade resultatet just var att fenobarbitalhalten skulle understiga 10 mikrogram/gram eftersom man spätt provet 10 ggr hos finska RMV (19 mikrogram/gram / 10 = 1,9 mikrogram/gram).

Tingsrätten undviker också, som jag upprepat femtioelva gånger, att beröra det faktum att en fenobarbitalhalt om 1,9 mikrogram/gram ger ett maximalt, teoretiskt ”överdrivande” spädningsfel om 10 / 1,9 ≈ 5,26 mikrogram/gram.

Inte ens med Mörlands teoretiska minimidos av tiopental om 500 mg / 4 = 125 mg, vilket gör att man i motsvarande mån får reducera uppmätt halt från 2000 mikrogram/gram till 2000 / 4 = 500 mikrogram/gram, så går det att komma ner i närheten av de maximalt ca 15 mikrogram/gram som Mörland ansåg kunde finnas kvar i provmaterialet p g a tidigare, eventuella EJ JOURNALFÖRDA tiopentalinjektioner som man i efterhand plötsligt kommit på att man gett. 500 / 5,26 blir ju ca 95 mikrogram/gram, vilket är 6,33 ggr så mycket som 15 mikrogram/gram.

Så hur man än vände vred på det hela så gick det inte att komma ner till dem maximinivå som Mörland ansåg kunna förklaras av de tre tiopentalinjektioner som man i efterhand så lägligt kommit på att man ”glömt” journalföra.

Samtidigt var man också i princip helt hänvisad till att anföra eventuellt spädningsfel i det prov som skickades till finska RMV som skäl för en friande dom. Rent rättsligt skulle det ju vara VÄLDIGT svårt att avfärda ett mätvärde från ett utländsk rättsmedicinalverk som var ackrediterat för att fastställa tiopentalhalter. Försvarets inhyrde expert riktar heller ingen kritik mot finska RMV:s mätprocedurer. (Han ansåg sannolikt också att det skulle vara knepigt att gå iland med kritik mot ett utländskt labb som var ackrediterat för att fastställa tiopentalhalter. Speciellt då man använt en annan metod än svenska RMV men ändå kommit fram till samma mätvärde som svenska RMV.)

Men samtidigt gick det alltså inte att komma ner till de 15 mikrogram/gram för tiopentalet som man behövde komma ner till.

Så vad fick man då göra? Jo, man fick i stället uttala sig i mera allmänna ordalag om det eventuella spädningsfelet och göra denna motivering så otydlig som möjlig i framställningen och sedan hoppas att ingen reflekterade över att provet finska RMV fick faktiskt var spätt 10 ggr.

Det var också som sagt väldigt nära att ingen upptäckt detta. I de stora medierna som rapporterade om fallet upptäckte ingen detta. Och det var nära att ingen gjort det i denna tråd heller. Den som upptäckte att det prov finska RMV fick var spätt 10 ggr var signaturen eloge. Först tog jag ingen notis om detta eftersom jag tänkte något typ ”han kan väl inte upptäcka något viktigt eftersom han är så knäpp i andra trådar”. Men efter någon dag trillade polletten ner hos mig. Jag var alltså person nummer 2 i Sverige att inse det här. Min gissning är att tingsrättsdomaren antog att sannolikheten för att någon skulle upptäcka den här fräckisen var väldigt liten. Och det antagandet var väl rätt eftersom sannolikt inte ens jag själv tänkt på denna möjlighet om ingen satt det här på min dagordning. Alltså inte ens en så pass kritiskt granskande person som jag själv hade sannolikt upptäckt det här på egen hand. Hur stor är då sannolikheten att andra skulle upptäcka detta? Här har vi sannolikt svaret till varför tingsrätten gjorde denna fräckis.

Man tror heller inte att en svensk tingsrätt kan vara så j-a fräck. Sådant händer inte i Sverige. Det händer bara i korrumperade bananrepubliker, typ.

Men trovärdigt lät det. Speciellt med den inramning av allmän osäkerhet där man pratade om ”oenighet” om mätvärdet bland experterna (när det i själva verket bara var försvarets inhyrde expert Olof Beck som anförde kritik mot svenska RMV:s metoder och procedurer i form av dokumentation , tidsavstånd mellan kalibreringar etc samtidigt som han inte torde ge sig på finska RMV). Läser man domen är det väldigt lätt att få ett allmänt intryck av osäkerhet. Men kokar man ner argumentationen mot RMV:s och rättens oberoende expert Mörlands slutsatser så är det man i princip anför möjligt spädningsfel på provmaterialet finska RMV fick. Mer är det inte. Tala om vad det är i så fall. Och när det gällde detta möjliga spädningsfel fick man alltså använda sig av en riktig fräckis för att kunna ge sken av att detta spädningsfel skulle kunna förklara varför man inte fick ett mätvärde av storleksordningen 15 mikrogram/gram.

Som även andra påpekat är det "rättskem" som utfört dessa analyser men ja. Rättskem hävdar att man vidtagit en rad förbättringsåtgärder. Bland annat skaffat ny utrustning för analyser med bäring på detta fall. Vad jag förstår har man också förbättrat rutinerna för att uppfylla tidigare och eventuellt nya certifieringar (nya analyser?).

Vad jag förstår var samma "enhet" inblandad i "Bergman-spektaklet".

Du imponerar inte på någon med dina primitiva härskartekniker - som att skriva PUST när någon har ett argument mot dig, eller kallar andras argument för "hopsnickrade teorier". Det indikerar bara att du innerst inne vet att din egen argumentation är svag.

Vidare så är det inget giltigt argument att ett indicium inte tagits upp i domen, vilket du borde ha lärt dig vid det här laget. För att en fällande dom skall vara aktuell, så krävs det att varje länk i beviskedjan har visat sig vara hållbar. Domen konstaterar att labanalysen var undermålig, och därmed föll åtalet. Det hindrar inte att de andra länkarna i beviskedjan var ytterst svaga - inte minst det faktum att vittnesmålen i praktiken omöjliggör gärningsbeskrivningen. Men detta låtsas ju du inte om.

Vi kan ju börja med att PCuri inte svarar på en enda av frågorna.
Naturligtvis inte då han aldrig kan göra det utan att erkänna att han hade fel även denna gång.

Nej Pcuri har aldrig svart på hur han ska få in 500 mg tiopental i 2-3 ml klar ofärgad lösning.
Han försöker hävda att äppeljuice är ofärgad men det är den inte. Något mer faktabaserat än så har vi aldrig fått

I det inlägg han refererar till står det att det kan ha varit en 10 eller 20 ml spruta. Inte att det var det. Mot det talar då sådanna små saker som att 20 ml är gigantiskt om man betänker att flickan hade 200-250 ml blodvolym totalt.

Att det inte kom upp i dommen är pga att det räcker med att såga ett av åklagarens argument för att en frikänande dom ska vara självklar. I detta fall räkte det med att experterna anser att dosen är såpass osanolik att analysfel inte kan uteslutas.


Sen var det dags för PCuri att ta fram en gammal lögn igen.
Bustopper har inte på något sätt alls avfärdat risken för en felblandning hos RMV. Vad han har sagt är att RMV:s egna analyser visar att ingående slaktblod var rent. Sen kan man ju ifrågasätta på vad den analysen gjordes (RMV hade ju som bekant lite ont om bevisat korrekta instrument). Det säger ingenting om hur utgående blandning såg ut

För att bekräfta något så måste man göra om det under kontrollerade former. Finska RMV har inte och kommer aldrig någonsin att bekräfta svenska RMV:s arbete då man aldrig någonsin har fått något råblod från flickan. Det enda man kunde göra var att köra samma blodpudding som fortfarande inte duger som bevis pga bristerna hos RMV.


Sen är PCUri tydligen riktigt desperat nu, Först försöker han blanda in andra fall som inte på något sått har med detta att göra. Sen hävdar han att det enbart är Beck som har kritiserat RMV:s metoder trots att han själv är fullt medveten om det inte är sant. Tom Möreland kritiserade RMV och RMV själva har sen inlett åtgärdsprogram för att rätta till de brister man hittade.

Framöver kommer tolv särskilda åklagare att ta sig an misstänkta brott inom hälso- och sjukvården.

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19256