Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

En annan debattör, Bergakungen, har ju å andra sidan anfört att vad som sägs i förhören är av underordnad betydelse. För utgången i fallet räknas bara vad som sägs under förhandlingen . . .

Alldeles riktigt. Om en ssk P. inte minns alls i första förhöret, men minns alldeles märkvärdigt bra i ytterligare förhör kommer detta att skapa frågor under förhandlingen. Det kan finnas utmärkta svar, till exempel att ssk P har varit på återbesök i journalerna och minns bättre därefter (anteckningar är bra!).

Däremot är ju vad som sägs i förhören och i FU av mer betydelse när det gäller att besluta om åtal eller inte. Här kan det ibland finnas en gråzon där man räknar med att det blir tydligare eller säkrare svar från de inblandade när det blir förhandling och sanningsplikten blir aktuell.

Ett exempel är påståendet om sprutan som innehåller kramplösande medel och som barnet kanske inte kommer att överleva. Vidhålls detta påstående, eller t o m bekräftas av ytterligare vittnesmål är det ju något helt annat än om vittnet inte är lika säker i förhandlingen, och andra inte har sett eller hört något i den stilen.

Men detta kan man med fördel lämna till åklagare, ombud och rätten att hantera. Är bevisen så dåliga som några här tror, så smular naturligtvis Hurtig dem i bitar.

Jag har inte tillgång till förhören eller FUP längre.
När är detta vittnesmål om brickan och sprutan gjort? Före eller efter offentliggörandet av
vad läkaren var misstänkt för? Har bara sett ett vittnesmål som så tydligt beskriver
ett överlagt mord som detta. Det implikerar ju också föräldrarna i det hela. Kan det vara
därför som dom inte vittnar om att ha sett samma sak? Eller åtminstone har en annan bild.

OM det är så att man ska gå på detta vittnesmål som en del i det hela så undrar jag
fortfarande varför man valt att inte delge föräldrar eller släkt misstanke om medhjälp
till mord/dråp/whatever man nu valt att slänga in som åtal?

Naturligtvis kan inte DU svara på varför åklagaren gör exakt som han gör, men du kanske
har en tanke om anledningen?

Och noteras ska som vanligt att jag fortfarande inte tror att läkaren har begått något
brott alls. Å andra sidan tycker jag inte att det spelar någon roll om hon HAR begått
ett barmhärtighetsmord. I det här fallet hade det varit bäst för alla parter om det verkligen
var så att hon påskyndat det hela.

För att skilja de som är genuint bekymrade över mätvärdet och de som ser det som ett medel att fria läkaren till varje pris kan vi prova något som vi kan kalla "den modifierade fetthypotesen". Den är mycket enkel att ta till sig.

Vi tar bara försvarets* gamla fetthypotes rakt av men istället för att använda det märkliga jämviktsförhållandet mellan vatten och fett på 580 som försvaret gör så sätter vi in Mörlands välrefererade värde på jämviktsförhållandet mellan blod och fett i vivo, avseende tiopental, på 10-20.

*Lönnqvist
Räknat på samma sätt ger jämviktsfaktorn 10 en blodkoncentration på 500 mikrogram/ml. Två ml blod ger 1000 mikrogram och en ml vävnadsvätska ger 5000 mikrogram. Sammantaget 6000 mikrogram i 3 ml, alltså 2000 mikrogram/ml i provet. Jämviktsfaktorn 20 ger ca 270 mikrogram/ml i det verkliga blodet.

Då är vi nere i nivåer som fortfarande indikerar en dödlig förgiftning men som mer är och nosar på eller putsar världsrekordet.

Så, Sikhander och andra, vad säger ni...

Såvitt jag förstår är detta känt efter blodprovet men före häktningen. Men lita inte på det, utan låt de med tillgång till FU rätta mig om det är fel.

Ja, det är nog rimligt att föräldrarna inte direkt vidgår en sådan sak. De vet kanske inte bättre, eller så vet de och inser att de är "trygga" men inte läkaren. De kan känna sig skyldiga genom samtycke, som visserligen inte är straffbart, men heller inte acceptabelt beroende på vilken åskådning man anser sig ha på sådant. Vem vet vad som rör sig i deras sinnen? Säg inget ont, hör inget ont, se inget ont...

Din ståndpunkt i frågan är också vad som gör saken trovärdig och förklarlig. Min egen ståndpunkt är då att en kunnig anestesiläkare i så fall borde vara den som kan sköta saken helt korrekt och ändå på bästa sätt, utan att bryta mot principen att inte döda.

Men har det hänt sm åklagaren tror, vem vet vad som rört sig i läkarens sinne, och vem hon tänkt mera på?

Ang medhjälp: Att passivt se på utan att ingripa är inte straffbart. Man kan tigga och be hur mycket som helst (det skulle kunna vara anstiftan, i en värld som inte känner till förtvivlan och ångest, men det krävs nog mer än en önskan i så fall) men medhjälp kan det inte vara om man inte verkligen bidrar.

Förhöret var 2009-03-10. Det är alltså en knapp vecka yngre än denna tråd. Man kan se på detta på olika sätt. En del tror tydligen att allt som är sagt efter "mediacirkusen" saknar värde, men de lär få tänka om. Man kan konstatera att redan innan denna uppgift fanns så fann tingsrätten sannolika skäl att misstänka läkaren för dråp. Något som är ännu intressantare är att åklagaren släppte läkaren ur häktet innan denna förhörsuppgift kom fram.

Man kan spekulera i vad som skulle ha hänt om denna uppgift kommit fram medan fortfarande läkaren varit häktad? Jag tror att då hade hon fått förbli i häktet och allting tagit en helt annorlunda vändning. Rättegången hade kommit rätt snabbt och hade hon blivit fälld så hade straffet i praktiken varit avtjänat nu. Vi hade sedan länge lagt detta bakom oss och jag hade varit ute i solen nu.

Det kan ske änn mer komplicerade saker. Thiopentalet kan kristalliesera under det att fetvävnad bryts ner, och fettsyror som bildas under denna nedbrytning kan "bära" thiopentalkristaller i lösning. Detta skulle möjöigen kunna förklara de höga thiopentalvärdena. Det skulle krävas djurförsök för att få någon rätsida på detta, ocj fortfarande har vi bara ett Aprov. Nej, skall läkaren fällas så måste det vara pga vittnesmål. Om vi litar på rättstaten vill säga, vilken jag tvivlar på.

Nja.. värde saknar det inte. Men lite sådär lagom konspiratorisk kan man ju vara ändå.

Men där har du en poäng. Vad baserade tingsrätten häktandet på? Någon som kommer ihåg?
Om jag nte minns helt fel så handlade det om att läkaren var ansvarig för det som hände
på salen och därigenom mest misstänkt. Man gick alltså på provet som fanns från RMV och
inget annat. Typ på Petras och de andras kafferepande kort sagt.

Om vittnesmålet är av sådan vikt som du tillmäter det så tror jag inte att åklagaren
hade tvekat en sekund att åter häkta läkaren. Det är väl trots allt något man kan göra?
Istället tog man det MYCKET ovanliga beslutet att släppa en mordmisstänkt ur häktet.
Det är OCKSÅ något av ett mysterium. Kan någon säga att det har hänt förut? Någonsin?

Eloge... Du vet att man kan gå ut i solen TROTS att denna tråd existerar?

Det första fetade håller jag med om, förutom just delen "säg inget ont". I dom förhör jag faktiskt
har tagit del av så är just den frasen missvisande när det gäller de anhöriga.

Den kursiverade delen skulle jag vilja besvara med att vi är överens, dock med en undran.
Du säger att läkaren borde kunna bidra med lindring utan att påskynda döden. Nu är ju
praxis så att man i dessa fall ibland "skiter i" om döden kommer snabbare så länge man
kan säkerställa att patienten är smärt och ångestlindrad. Men tycker inte du även att
en kunnig anestesiläkare borde veta bättre än att använda sig av dessa för henne
så bekanta medel om hon verkligen obemärkt ville ta den lilla flickan av daga?

Beträffande det fetade andra stycket: Vad har förtvivlan och ångest att göra med det
juridiska? Rent mänskligt, ja, men juridiskt. Exempel: min mamma är gammal och sjuk
och är på upphällningen, cancer och KOL och allt möjligt. Jag ber därför doktorn om att
ge henne mer morfin.. mer nånting, bara det går fortare och hon slipper lida. Doktorn,
förutsatt att han/hon går med på det, begår naturligtvis ett brott. Men du menar alltså
att jag slipper undan för att jag kan skylla på förtvivlan och ångest?

Jag tror att föräldrarna IOFS inte pekat ut läkaren.

När det gäller anstiftan så krävs det mer än en uttalad önskan, till exempel "måtte det få ta slut för den lilla någon gång". Det är där jag menar att det krävs en tydlig ansträngning att övertala eller påverka läkaren. Domstolen (och åklagaren) tar givetvis hänsyn till vilken situation som gäller. Det är ju skillnad på om någon önskar en fiende ur vägen och har något att säga till om eller om en (förtvivlad) förälder gråtande önskar och ber att barnets lidande måtte få ett slut. Typ.

Medhjälp tror jag inte alls på. Då hade man fått hjälpa till rent praktiskt.

Vad gäller den beklagliga bieffekten att döden kan komma snabbare vid tillräcklig smärtlindring så anses ju det vara inom lagens råmärken. Det har ju diskuterats en del, och det är inte särskilt många jurister som menar att det skulle vara brottsligt även om det finns någon eller några.

Nu såg jag ju inte min ömma moder som någon fiende heller.
Och medhjälp har jag redan förkastat enligt ditt förra inlägg. Men däremot anstiftan...

Menar du att du tror att rätten skulle fria mig om det framkom att jag bett
läkaren att ta min mor av daga för att hon led?

Det är helt rätt! Journalanteckningar är helt omistliga i vård och omvårdnad! I den delen kan man vara mycket kritisk mot ALB! Journalföringen verkar vara mycket styvmoderligt behandlad (troligtvis beroende på personalbrist) och det är en organisatorisk brist som aldrig kan underskattas! Utan notat i journaler kan man ju inte dra några som helst slutsatser om patientens utveckling.

Vad gäller ssk. Szpilman är det möjligen så att hon gjort anteckningar i omvårdnadsjournalen (alltså den journal som ssk. för över omvårdnaden, inte att förväxla med den medicinska journalen som läkarna för.) och har gått tillbaka till den efter det första förhöret. Omvårdnadsjournalen kan nog komma upp i försvarets bevisning, det har jag inte en susning om men aktar inte för otroligt.

Jag vill, återigen påminna om, att ett sådant här avslut inte är helt ovanligt på en neonatalavdelning (OK jag har inte egna erfarenheter men har flera kollegor som arbetat på sådana avdelningar) Då Szpilman var inblandad var det inte frågan om någon palliativ vård utan mer en rutinundersökning som man genomförde, det är inte säkert att man minns detaljer utan stöd för minnet, ett halvår senare. Dessutom kan ju Szpilman under mellantiden ha diskuterat situationen med andra personer, som var närvarande då undersökningen gjordes.

Det här är nog helt centralt för fallet, tillsammans med det sönderfall som fettvävnaden genomgick under den tid som den låg i kylrummet. (Nu tjatar jag igen; Det finns uppgifter om att den "luktade mycket illa").

Fetter sönderfaller i glycerin och fria fettsyror. Det tiopental som tidigare funnits löst i trigyceriderna kristalliseras och faller ut i den sönderfallande kroppens vätskor. Exakt hur detta går till, i en människokropp, vet ingen.

De referenser Mörland visar på gäller friska vuxna män. Veterinärmedicinska data finns men inte alls med de förutsättningar som finns i fallet. Även om det funnes det, kan man aldrig dra tvärsäkra slutsatser med ledning av data från experiment på försöksdjur (det är välkänt från farmakologiskt utvecklingsarbete) inte ens om man gör dessa tester på andra primater.

Eftersom vi inte med säkerhet vet hur provet togs (bara i vilket kärl, däremot, vena femoralis) kan man alls inte utesluta ett preanalytiskt fel om man väger in alla dessa osäkerhetsfaktorer. Då har vi bara vittnesmålen att hålla oss i.


Javisst men kramplösande läkemedel är ju helt normal terapi i palliativ vård av moribunda patienter, under de förutsättningar som förelåg! Det tror jag alla kliniker i tråden håller med om! (Även de som tror att läkaren är skyldig). Det kan man ju inte dra några slutsatser av.

Insulin kan också döda en patient, ändå ges det tusentals doser av insulin på våra äldreboenden, dagligen!


Nja Hurtig personligen kan nog inte göra det men de experter han kallar och Mörland lovar inte alls så mycket som en del debattörer i tråden tror att han gör.