Del 1
Citat:
Ursprungligen postat av NurseRatched
Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Låt oss rekapitulera för femtioelfte gången:
1. Det mätvärde man fick indikerade en dos som låg något typ 50 % över den högsta dos per kg kroppsvikt som man brukade ge amerikanska fångar som avrättades med tiopental. Dessa fångar brukade få 2-5 gram. De som bara avrättades med tiopental fick 5 gram. Babyn verkar mellan tummen och pekfingret ha fått runt 50 % mer. Detta verkar stämma med uppgifterna i polisförhören att babyn dog under någon slags injektion och den slutsats rättens oberoende expert Mörland kom fram till, nämligen att babyn dött ungefär i samma veva som injektionen. Amerikanska fångar verkar leva länge nog för att klara att få i sig 5 g. Men höjer man dosen litet så når man väl till slut gränsen för när patienten dör under pågående injektion. Ingen verkar veta om den gränsen ligger kring 7-8 g för en vuxen man eller högre. Men det är väl i alla fall rimligt att man skall upp en bit ovanför 5 g för att individen i fråga skall dö under pågående injektion. I det här sammanhanget bör vi kanske också ta med det faktum att babyn även fått en massiv överdos av morfin. Mörland ansåg att även morfinet, teoretiskt sett kunde vara dödsorsak (därför justerades åtalet till att även gälla försök till dråp - att koppla någon speciell individ till morfinet var svårare än när det gällde tiopentalet som läkaren påstod sig ha destruerat). Mörlands absoluta undre gräns för hur liten dos babyn kan ha fått efter alla avdrag och möjliga felkällor var motsvarande 2,857 g för en vuxen man på 80 kg. Det som kan ha funnits kvar i babyn efter de påstådda, icke journalförda tiopentalinjektioner man i efterhand, efter polisförhören, kommit på att babyn fått, skulle ha gett en tiopentalhalt av storleksordningen 0,1 g eller mindre (ni får gärna kommentera detta värde om ni vill). Den tiopentalinjektion som det verkar ha kunnat finnas några påtagliga rester kvar av skulle i princip bara vara den sista. Vilka krumbukter och saltomortaler man än gör så förefaller det omöjligt att pruta ner uppmätt värde till de nivåer som kan ha orsakats av möjliga, icke journalförda doser med "lagliga" dosnivåer dagarna innan dödsfallet. "Laglig", maximal dosnivå för en vuxen man är 0,5 g (500 mg).
2. Vi har en provtagningskedja med möjliga felkällor även i andra rättsfall. Jag har dock aldrig sett maken till försök att tänja på möjligheterna till olika alternativa förklaringsmodeller som kontaminering med hästblod, den fantastiska fett-teorin (jag har kommenterat denna flera gånger ovan) och påståendet att det faktum att fenobarbitalet hamnade under utskriftsgränsen hos finska RMV skulle peka åt "ett annat håll" än att det inte skulle ha förekommit något spädningsfel (har även kommenterat detta femtioelva gånger ovan). Det tingsrätten använde i sin formella motivering för att fria den åtalade läkaren var som sagt fett-teorin och att fenobarbitalet hamnade under utskriftsgränsen. Jag föreslår att den som läser detta sätter sig in i mina tidigare kommentarer till detta och gärna också läser domen.
3. Syftet med NurseRatcheds, Sikhanders med flera i läkargängets kommentarer i denna tråd är egentligen inte att bedriva någon egentlig argumentation. Man postar varje dag några inlägg som ger ett vederhäftigt intryck och som, för de som tror att inläggen har ett uppriktigt syfte, sår något slags tvivel om att uppgifterna i Kalla faktas program om den här skandalen (där överläkaren Krister Nilsson vid Drottning Silvias Barnsjukhus kommenterade frågan om tiopentalvärdena kunde ha uppkommit utan något fuffens, typ, med orden "inte i min värld"). Det spelar egentligen inte så stor roll vad de skriver i de här inläggen bara det låter vederhäftigt för den som surfar in och spenderar några ögonblick i denna tråd efter att ha sett Kalla fakta-reportaget. Det här påminner litet om det tidigare snömoset med fett-teorier och diagram och formler som såg avancerade ut. Det impade på en bredare krets människor ungefär som när Åsa-Nisse för en tekniskt okunnig allmänhet förklarar fördelarna med sin utombordsmotor med "centripetalförgasare och filifjomskatoder med proselytisk anodverkan" och liknande. Och man lyckades ju faktiskt få in det här i domskälen också. Jag hoppas att det någon gång kommer något nytt Kalla fakta-program, eller ett Uppdrag Granskning-program, där man låter en bunt utländska experter kommentera de domskäl tingsrätten anförde i detta fall. Jag tror att den här domen är nästa Thomas Quick-fall i svensk rättshistoria när det gäller kvaliteten på resonemangen i domen/domarna. Att det förvantade resultatet var att fenobarbitalet skulle hamna under utskriftsgränsen och att man inte får högre koncentration av tiopental i fettet än ursprungligen i blodet är grejer som påminner om att Quick fälldes för ett mord trots att han befann sig på annan ort vid mordtillfället. Jag tror också att domaren i babydråps-fallet inte var så pass korkad att hon inte insåg de här grejerna. Men ibland brukar man ju ändå rätt öppet visa att man vet hur det ligger till och visar detta i den argumentation och de formuleringar man använder sig av. När det gäller nämndemännen vet jag inte. De brukar ofta vara rätt spåniga och ha en rätt tänjbar etik. Civilisationens förnissa brukar vara rätt tunn. Det var inte länge sedan man hade ättestupor. Ännu på bronsåldern käkade man upp varandra i Skåne. De postningar läkargänget och vissa sjuksköterskor gör i den här tråden är också exempel på hur tunn civilisationens förnissa egentligen är. Man verkar se sjukhusen som spelplaner där normala rättsregler inte skall gälla, ungefär som i boxningsringar där man har laglig rätt att bokstavligen slå ihjäl folk utan att det får rättsliga konsekvenser. Mitt intryck är dock att även folk även utanför sjukvården mer och mer börjar acceptera sådana inofficiella spelregler. Själv tycker jag att detta är obehagligt. Jag föredrar de regler som gällde i svensk sjukvård före 90-talskrisen och de principer man fortfarande verkar tillämpa i Europas katolska länder. Det blir dyrare att göra så men det tycker jag är ett pris man får betala för att upprätthålla en någorlunda civiliserad ordning.
(Det här svaret får även utgöra svar på Sikhanders inlägg ovan som är det vanliga snömoset.)
Jag tror det är åttonde gången jag skriver det här: Kromatogrammet från den första körningen visade endast att man hed en topp av något. Så småningom antog man att det var tiopental.
Hur mycket tiopental det fanns i provet med den apparat man använde var ungefär lika tillförlitlig som att sticka ut fingret genom fönstret för att avgöra om det var 10.9 grader C eller 11 grader C . . .
Med den precisionen man hade på den där mojängen kunde man alltså (på sin höjd) ange om det fanns tiopental eller inte, i blodet.
Man kan med fingret känna om det är "varmt" eller "kallt" men man kan inte säga att det är si och så många grader.
(Sedan började man med att späda och kladda när man lika gärna kunde ha kalibrerat om apparaten. Men det orkade man inte göra, riktigt . . . . )
Det är det du inte tagit till dig. Bland annat . . .. .
Om du, PCuri, kla redogöra för hur en gaskromatograf fungerar (för vidare resonemang) ska jag svara dig. Annars var detta mitt sista svar till dig och du framstår därefter som en
stor bluff.
Det stämmer att den första körningen av provet bara visade en jättetopp av något med den kalibrering på mätutrustningen man hade. Sedan spädde man alltså ut provet med slaktblod, vilket verkar vara en ganska vanlig metod, för att få en lägre koncentration och därmed en lägre, mätbar topp. Man skulle tydligen också ha kunnat kalibrera om apparaten men det verkar vara betydligt vanligare att späda.
Svenska RMV fick genom spädning till ett värde på den stora toppen (som man till slut, något oväntat tydligen) identifierat som tiopental. Värdet var drygt 2000 mikrogram/gram, vilket man avrundade nedåt till 2000 mikrogram/gram jämnt.
Svenska RMV var dock inte ackrediterat för mätningar på just tiopental utan bara för generella detektioner av ämnen. Provet skickades därför till finska RMV för en till körning för att fastställa halten tiopental. Finska RMV kom också fram till en tiopentalhalt om 2000 mikrogram/gram i provet.
Eftersom läkaren hävdade att hon destruerat allt tiopental på sjuksalen, vilket inte alls stämde med mätvärdet, så beslutade åklagarna sig för att åtala läkaren. [Man åtalade dock inte för den massiva överdosen av morfin, sannolikt bland annat p g a att det var svårare att knyta den åtalade läkaren till morfindosen (även om jag tycker att det skulle vara märkligt om hon inte ens visste om att man pytsade i babyn en massa morfin).]
Försvaret invände dock att det kan ha varit fråga om spädningsfel när det gällde finska RMV:s bekräftelse av svenska RMV:s värde. Detta eftersom finska RMV inte redovisade någon fenobarbitalhalt och fenobarbitalhalten skulle ju kunna bekräfta att det var fråga om något spädningsfel. Man hade ju ett värde på fenobarbitalhalten i babyns blod relativt kort tid innan döden. Så genom att jämföra med fenobarbitalhalten innan babyn dog så skulle man enkelt kunna bekräfta hur stor spädningen var.
FORTS NEDAN