Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
När det gäller "blodpuddingen", d v s att det skulle ha hängt med tiopental i det slaktblod som provet spätts med, så verkar inte tingsrätten anföra detta argument. Antagligen p g a att RMV hade testat slaktblodet för diverse föroreningar (även om del i tråden verkar tycka att det var otillräckligt).
Sedan har det väl framkommit tidigare i tråden att tiopental i slaktdjur skulle vara extremt ovanligt. Om jag inte minns fel hände det att man använde detta till hästar ibland. Men i alla fall var det väldigt ovanligt. Tror den här diskussionen i tråden ägde rum i höstas.
Att det BÅDE skulle vara så att RMV:s test inte förmått detektera tiopentalkontaminering i slaktblodet och att slaktblodet för ovanlighetens skull skulle innehålla tiopental tycker jag verkar väldigt osannolikt. Och skulle det ha blivit kontamination borde kontaminationen ha blivit väldigt liten eftersom man verkar röra ihop blod i slaktblod som säljs från många olika djur.
Och om det nu var hästar som tiopental användes till så vill jag påpeka att det i butikerna brukar stå från vilken sorts djur blodet kommer ifrån. Om det står "nötblod" på förpackningen så bör inte förpackningen innehålla hästblod efter hästdjur inte är nötdjur utan hovdjur. En del butiker säljer också renblod. Och på de förpackningarna står det renblod.
Jag vill också påpeka att spädning med slaktblod verkar vara en rätt vanlig metod hos RMV. Skall man underkänna denna metod i just detta fall men godkänna den i andra fall?
När det gäller det misslyckade DNA-prov du nämner (frimärken med Ingmar Bergman-relaterat DNA) så var det tydligen så att en laboratorietekniker slarvat och kontaminerat provet med sitt eget DNA. Detta tycker jag är det hittills bästa argumentet för att RMV kanske inte alltid sköter sig. Jag vill dock påpeka att mikroskopiska kontaminationer inte är något problem i ett test av denna typ där man mätte halt och inte DNA-sekvenser. Resulteten av traditionell provtagning är väl i regel mindre känsliga för kontamination än DNA-prov. Jag tycker också att de möjliga kontaminationskällor man anfört hittills (fett-teorin och slaktblodsteorin) förefaller väldigt osannolika. Speciellt med tanke på den jättedos som indikerats. Det är inte heller dylika argument tingsrätten siktar in sig på i sin dom.
Sedan har det väl framkommit tidigare i tråden att tiopental i slaktdjur skulle vara extremt ovanligt. Om jag inte minns fel hände det att man använde detta till hästar ibland. Men i alla fall var det väldigt ovanligt. Tror den här diskussionen i tråden ägde rum i höstas.
Att det BÅDE skulle vara så att RMV:s test inte förmått detektera tiopentalkontaminering i slaktblodet och att slaktblodet för ovanlighetens skull skulle innehålla tiopental tycker jag verkar väldigt osannolikt. Och skulle det ha blivit kontamination borde kontaminationen ha blivit väldigt liten eftersom man verkar röra ihop blod i slaktblod som säljs från många olika djur.
Och om det nu var hästar som tiopental användes till så vill jag påpeka att det i butikerna brukar stå från vilken sorts djur blodet kommer ifrån. Om det står "nötblod" på förpackningen så bör inte förpackningen innehålla hästblod efter hästdjur inte är nötdjur utan hovdjur. En del butiker säljer också renblod. Och på de förpackningarna står det renblod.
Jag vill också påpeka att spädning med slaktblod verkar vara en rätt vanlig metod hos RMV. Skall man underkänna denna metod i just detta fall men godkänna den i andra fall?
När det gäller det misslyckade DNA-prov du nämner (frimärken med Ingmar Bergman-relaterat DNA) så var det tydligen så att en laboratorietekniker slarvat och kontaminerat provet med sitt eget DNA. Detta tycker jag är det hittills bästa argumentet för att RMV kanske inte alltid sköter sig. Jag vill dock påpeka att mikroskopiska kontaminationer inte är något problem i ett test av denna typ där man mätte halt och inte DNA-sekvenser. Resulteten av traditionell provtagning är väl i regel mindre känsliga för kontamination än DNA-prov. Jag tycker också att de möjliga kontaminationskällor man anfört hittills (fett-teorin och slaktblodsteorin) förefaller väldigt osannolika. Speciellt med tanke på den jättedos som indikerats. Det är inte heller dylika argument tingsrätten siktar in sig på i sin dom.
"Osannolikt" är inte detsamma som "uteslutet". Lägg därtill hela kedjan av provtagning och de tidigare analyserna (med ospätt blod) som var underligt genomförda.
Även om detta skulle kunna läggas tillrätta vet man ju inte hur mycket tiopental kroppen innehöll, efter de injektioner som hade getts dagarna innan flickan avled.
Det finns inga som helst bevis för att det vara den tidigare misstänkta läkaren som gett något tiopental överhuvudtaget.
Ordinerad koncentration var 0,54 M och given dos var 4 M. Två tiopotenser fel, alltså och NaCl är faktiskt samma sak som koksalt.)
Och denna ironiska omständighet är 100 % sann.