Vill någon egentligen påstå att åtalet hade fortgått om RMV hade andats en stavelse om att "det hade nog behövts ett prov till för att vara säker", eller PRA hade sagt något i stil med "säker kan man inte vara, eftersom det trots allt är den största uppmätta dosen någonsin, litet skumt är det nog"?
Kan det beläggas att något i den stilen sagts, så är ju PC helt rökt. Men vad skall han göra annars?
Då är nog PC rätt välrökt!
Redan 2009-02-11 i samtal med PR-A så sade hon (enligt tjänsteanteckningen):
"Så här höga värden ser de aldrig på rättsmedicin. Petra säger att hon har arbetat på rättsmedicin i 15 år och aldrig varit med om sådana här höga halter. Det är likadant för Thelander, hon har inte heller varit med om liknande höga halter av Tiopental"
Fjorton dagar senare sade JA och GT (enligt tjänsteanteckningarna från mötet 2009-02-25):
"Johan säger att tittar man på Tiopental värdet så har han aldrig sett någon uppgift om att man har så här höga koncentrationer. Gunilla tillägger och säger att de har aldrig rent praktiskt, någon gång sett koncentrationer som varit så höga som det påträffade vid det aktuella obduktionsfallet. Det här är ett litet barn men rättskem har inte påträffat några liknande nivåer hos vuxna avlidna personer heller. Gunilla säger att det är ett extremt värde.
Johan säger att det finns inte beskrivet något liknande fall i litteraturen. Det finns suicidfall beskrivna i litteraturen där man har tagit en injektion men inte heller där har man kommit upp i de nivåerna som påträffats här."
De här bägge tjänsteanteckningarna får man väl anta att PC m.fl. på åklagarkammaren och de utredande poliserna har läst!
Hur mycket varningsklockor ska det behövas för att åklagare och polis ska vakna?
Dessutom så torde eller i vart fall borde RMV har riktlinjer för provtagning i stil med de som ges i TAIFT:s rekommendationer. Varken PC eller rätten bör heller vara okunninga om att man i en del andra sammanhang kräver minst två prover.
TIAFT Committee on Systematic Toxicological Analysis & Guidelines skriver på sin websida
"Recommendations on Sample Collection" under rubriken ”Postmortem Specimens: Blood” följande:
"In most postmortem cases, blood remains the single most important specimen to analyze. When possible, at least two blood specimens should be collected:
a) 30 ml of central blood (from the right atrium of the heart, inferior vena cava, or another convenient large vessel) for qualitative analysis
and
b) 10 ml peripheral blood (preferably from the left and right femoral veins) by direct vascular access (not "milking" the vessels once the abdominal cavity has been opened) for quantitative analysis."
Det har hävdats att RMV inte på något vis skulle vara skyldiga att följa eller observera TAIFT’s riktlinjer och att TAIFT inte skulle ha någon vedertagen status. Självklart är RMV fria att använda de procedurer man önskar för provtagning. Däremot ska de på samma sätt som de analysmetoder man användar kunna utsättas för vetenskaplig granskning och kritik. Flera av RMV´s medarbetare, bl.a. överläkaren vid laboratoriet i Linköping JA, är för övrigt medlemmar i organisationen och har också deltagit i och presenterat föredrag vid TAIFT´s årliga symposier. RMV refererar dessutom själva i flera av sina interna metodbeskrivningar [bl.a. aktbilagorna 101, 102 och 103 hos Solna tingsrätt] till dokument utgivna av TAIFT.
Förmodligen därför att han förordnats som sakkunnig (utredare) av SoS rättsliga råd och inte av rätten. Däremot kallades han som vittne av åklagaren.
JO klargör här skillnaden:
Citat:
Ursprungligen postat av JO:s ämbetsberättelsen 1982/83 sid. 21 f
Skillnaden mellan ett vittne och en sakkunnig kan i huvudsak sägas vara följande. Ett vittne skall uttala sig om de iakttagelser han har gjort rörande en tilldragelse eller ett händelseförlopp. Däremot behöver ett vittne inte uttala sig om vilka slutsatser som man enligt hans mening kan dra av iakttagelserna. En sakkunnig skall uttala sig om erfarenhetssatser och avge omdömen, som förutsätter särskild erfarenhet eller utbildning. Det kan i vissa fall vara svårt att avgöra var gränsen går mellan bevismedlen vittne och sakkunnig. En sakkunnig ger ofta upplysningar även om faktiska iakttagelser som han har gjort på grund av sin särskilda sakkunskap. Å andra sidan skulle vissa vittnen inte ha kunnat göra sina iakttagelser, om de inte haft särskild fackkunskap. Man brukar i det senare fallet tala om sakkunniga vittnen. Sådana vittnen skall i alla avseenden behandlas som vanliga vittnen.
Redan 2009-02-11 i samtal med PR-A så sade hon (enligt tjänsteanteckningen):
"Så här höga värden ser de aldrig på rättsmedicin. Petra säger att hon har arbetat på rättsmedicin i 15 år och aldrig varit med om sådana här höga halter. Det är likadant för Thelander, hon har inte heller varit med om liknande höga halter av Tiopental"
Fjorton dagar senare sade JA och GT (enligt tjänsteanteckningarna från mötet 2009-02-25):
"Johan säger att tittar man på Tiopental värdet så har han aldrig sett någon uppgift om att man har så här höga koncentrationer. Gunilla tillägger och säger att de har aldrig rent praktiskt, någon gång sett koncentrationer som varit så höga som det påträffade vid det aktuella obduktionsfallet. Det här är ett litet barn men rättskem har inte påträffat några liknande nivåer hos vuxna avlidna personer heller. Gunilla säger att det är ett extremt värde.
Johan säger att det finns inte beskrivet något liknande fall i litteraturen. Det finns suicidfall beskrivna i litteraturen där man har tagit en injektion men inte heller där har man kommit upp i de nivåerna som påträffats här."
De här bägge tjänsteanteckningarna får man väl anta att PC m.fl. på åklagarkammaren och de utredande poliserna har läst!
Hur mycket varningsklockor ska det behövas för att åklagare och polis ska vakna?
Dessutom så torde eller i vart fall borde RMV har riktlinjer för provtagning i stil med de som ges i TAIFT:s rekommendationer. Varken PC eller rätten bör heller vara okunninga om att man i en del andra sammanhang kräver minst två prover.
TIAFT Committee on Systematic Toxicological Analysis & Guidelines skriver på sin websida
"Recommendations on Sample Collection" under rubriken ”Postmortem Specimens: Blood” följande:
"In most postmortem cases, blood remains the single most important specimen to analyze. When possible, at least two blood specimens should be collected:
a) 30 ml of central blood (from the right atrium of the heart, inferior vena cava, or another convenient large vessel) for qualitative analysis
and
b) 10 ml peripheral blood (preferably from the left and right femoral veins) by direct vascular access (not "milking" the vessels once the abdominal cavity has been opened) for quantitative analysis."
Det har hävdats att RMV inte på något vis skulle vara skyldiga att följa eller observera TAIFT’s riktlinjer och att TAIFT inte skulle ha någon vedertagen status. Självklart är RMV fria att använda de procedurer man önskar för provtagning. Däremot ska de på samma sätt som de analysmetoder man användar kunna utsättas för vetenskaplig granskning och kritik. Flera av RMV´s medarbetare, bl.a. överläkaren vid laboratoriet i Linköping JA, är för övrigt medlemmar i organisationen och har också deltagit i och presenterat föredrag vid TAIFT´s årliga symposier. RMV refererar dessutom själva i flera av sina interna metodbeskrivningar [bl.a. aktbilagorna 101, 102 och 103 hos Solna tingsrätt] till dokument utgivna av TAIFT.
Man verkar försöka bygga upp trycket nu mot Claesson så att han inte skall tordas överklaga.
Det finns dock några problem med att anklaga Claesson för att gå vidare med ett åtal som vilar på för lös grund:
1. RMV har tydligen inga krav på att mer än ett blodprov skall tas.
2. I USA har man eventuellt detta. Notera dock att man i USA även kräver bättre säkerhet när det gäller DNA-tester. Vill minnas att den svenska metoden ger en säkerhet vid utpekande om 1:1000 000 medan den amerikanska metoden ger en säkerhet på 1:100 000 000. Det man verkar kräva är alltså att man i det här fallet skulle ha frångått traditionella svenska mätmetoder och tillämpat en amerikansk procedur eller en dopingprov-procedur där också två blodprov tas. Jag har tidigare i tråden påpekat att man vid Huddinge Sjukhus för några år sedan dittills hade haft en felfrekvens på upp mot 1:40 000 på A-proven vid dopingprov. Och det enda fel man vid det laget upptäckt var ett fel som berodde på ett skrivfel och inte ett mätfel.
3. RMV stod på sig även i rättssalen om att provet visade att en olagligt hög dos getts.
4. Det finska, ackrediterade labbet bekräftade samma sak som RMV.
5. Rättens oberoende expert Mörland kom fram till ungefär samma slutsats som RMV.
Det torde vara tämligen unikt att man blandar in rättsliga rådet och en av rätten utsedd oberoende expert för att uppnå extra rättssäkerhet. Allt detta har åklagaren gått med på. Men det räcker tydligen inte att man vidtar åtgärder som bara 1 åtalad på 100 eller 1 åtalad på 1000 får förmånen att åtnjuta. Trots detta är det alltså enligt landets största dagstidning fråga om "olaga åtal" (heter egentligen obefogat åtal, och detta indikerar väl hur väl DN:s Hanne Kjöller satt sig in i frågan). Inte konstigt om domstolen viker sig från trycket från landets största tidning och en till synes enad läkarkår.
Sedan skall tydligen den här läkaren få åtnjuta privilegiet att åklagaren inte begär överprövning också. Undrar om det gäller även om man innan överklagan kan få fram uppgifter om provet från det finska labbet som tyder på tillräcklig mängd fenobarbital för att den springande punkten i den friande domen skall vara undanröjd?
Jag skulle tro att läkargänget i den här tråden, DN, Torbjörn Tännsjö och debattörerna i DN och SvD inte tycker att man bör följa upp det finska mätresultatet och kolla fenobarbitalhalten. Eller hur är det? Visst tycker ni att det vore "jättedumt" om man gjorde en ansträngning att kolla upp den biten?
Vem/vilka inom RMV är ansvariga för den ökända labbrapporten? Kan de ha någon personlig eller politisk koppling till de åklagare m. fl som drivit detta som en politisk kamp mot palliativ vård, dvs sådana som Christina Doctare, Peter Claeson, Erika Lejnefors, Henrik Söderman?
Man brukar hantera den frågeställningen med att den anklagade har allt att vinna på att saken framställs på ett för den anklagade gynnsamt sätt medan det motsatta inte gäller för polis och åklagare (och, väl, får man anta för RMV och i förekommande fall, SKL.
Jag tror ju som sagt att man hela tiden innan rättegången lyssnat, värderat och kommit fram till att invändningarna inte påverkat bedömningen av bevisningen. (Jag säger inte att man haft rätt!), Det vanliga, förutsägbara och förväntade är också att försvaret söker efter varje halmstrå som kan tolkas till den anklagades fördel.
Vill någon egentligen påstå att åtalet hade fortgått om RMV hade andats en stavelse om att "det hade nog behövts ett prov till för att vara säker", eller PRA hade sagt något i stil med "säker kan man inte vara, eftersom det trots allt är den största uppmätta dosen någonsin, litet skumt är det nog"?
Kan det beläggas att något i den stilen sagts, så är ju PC helt rökt. Men vad skall han göra annars?
Vi har fört den här diskussionen förut. Du ger aldrig med dig. Du lullar på i din idealvärld.
"Man brukar hantera den frågeställningen ...", "Jag tror ju som sagt att man hela tiden innan rättegången lyssnat, värderat ... " Nu sitter du faktiskt med facit i hand. Man var kanske inte så lyssnande, man var uppenbart inte så öppen för intryck från andra. Man lyssnade inte på de varningssignaler som 'de egna' experterna kom med.
Sluta idealisera polis/åklagare i det här ärendet. Inse att även de kan göra ett dåligt arbete eller tom rakt av fel.
Visa att de faktiskt, rent konkret, har arbetat objektivt.
Vi har fört den här diskussionen förut. Du ger aldrig med dig. Du lullar på i din idealvärld.
"Man brukar hantera den frågeställningen ...", "Jag tror ju som sagt att man hela tiden innan rättegången lyssnat, värderat ... " Nu sitter du faktiskt med facit i hand. Man var kanske inte så lyssnande, man var uppenbart inte så öppen för intryck från andra. Man lyssnade inte på de varningssignaler som 'de egna' experterna kom med.
Sluta idealisera polis/åklagare i det här ärendet. Inse att även de kan göra ett dåligt arbete eller tom rakt av fel.
Visa att de faktiskt, rent konkret, har arbetat objektivt.
Du talar för döva öron. Vatten fäster på en gås bättre än vad Bergakungen tar till sig argument, oavsett om de grundar sig på logiska slutsatser eller sunt förnuft. Och hans övertro till de rättsvårdande myndigheterna är omvittnad i fler trådar än denna. När du svarar på hans inlägg får du helt enkelt se det som att du skriver för övriga tråddeltagare.
Inte bara det, RMV:s generaldirektör, försöker nu göra en pudel:
Citat:
Erna Zelmin-Ekenhem säger att hon ser ”ytterst allvarligt” på det sätt på vilket RMV:s provsvar ifrågasätts.
– Självklart är det så att jag är lyhörd och har en diskussion med våra medarbetare, jag ställer precis samma frågor som du ställer till mig. Det arbetet pågår för fullt nu, säger hon till SvD.se.
Vem/vilka inom RMV är ansvariga för den ökända labbrapporten? Kan de ha någon personlig eller politisk koppling till de åklagare m. fl som drivit detta som en politisk kamp mot palliativ vård, dvs sådana som Christina Doctare, Peter Claeson, Erika Lejnefors, Henrik Söderman?
Jaha, och vilken personlig/politisk koppling finns till det finska labbet som kom fram till samma resultat som RMV?