Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Gå på möte!

Visst, att vara nykter för någon annans skull (sambo, jobb eller frivård) fungerar säkert under en period men det är för din egen skull du behöver vara nykter, då blir du det per automatik för din omgivning med.

Utifrån min egen erfarenhet så måste man/du vara och VILJA vara nykter för din egen skull för att det ska fungera i längden och för att du ska få ett dräglig liv i nykterheten. Jag försökte länge att bli nykter för andras skull men det var inte förrän jag kom till full insikt om att jag måste göra detta för min egen skull och ingen annan. Fullt ut intellektuellt och FRAMFÖRALLT i känslan.

Såg att du skrev i en annan tråd att du har gjort behandling för ditt missbruk/beroende så det tänket och en hel del sk. verktyg borde du fått med dig på resans gång kan jag tycka. Du hällde väl ut spriten igår förresten?

Edit: Du skrev i tidigare inlägg att du FICK ett återfall med sambons släkt. Då var det dom som hällde ner spriten i halsen på dig eller? En gång för alla, ÅTERFALL ÄR NÅGOT DU TAR! Allt annat är bara bortförklaringar och att skylla på omständigheter. Att föra glaset eller flaskan till din mun var ditt eget beslut och din egen handling, ingen annans.

Du har säkert rätt i att jag måste bestämma mig själv men det är inte så lätt. För tillfället är min nykterhet som varit i snart tre dagar motiverad pga. att jag inte bor själv och har en annan människa att tänka på. Man har ju fortfarande tänket att man ska kunna dricka utan att göra bort sig i framtiden. Även fast det mesta just nu iaf talar för motsatsen.

Själva behandlingen eller vad man ska kalla det gav inte så mycket. Alla som var med på mötena var där mot sin egen vilja. Alternativet var fängelsestraff ...Så de var ju dålig stämning kan man ju lugnt säga eller motivationen fanns verkligen inte där hos någon.

Jo de var jag som gjorde återfallet men just i den situationen kändes verkligen som att jag inte kunde tacka nej. Låter säkert jätte konstigt

Hur som helst har jag inte hällt ut spritflaskan än. Känner mig inte alls sugen att dricka. Men ska försöka fortsätta fundera på detta problem och kanske gå på något AA-möte. Det som är jobbigt är att man inte är nöjd med livet på andra plan också, som jobbsituationen och det känns som såna saker förvärrar allt och gör det svårare.

Har sänkt mitt mål till att vara nykter till 1 Juni. För att få ett snabbare delmål. Vet inte om det är rätt väg att tänka så...

Faran med ett mål att vara nykter till ett visst datum är ju att det ska firas med en jävla massa alkohol direkt efter...

Enklast om man har problem att hantera sakerna att "sluta för gott". Dvs du slutar och sen tar du en dag i taget och kämpar dig igenom den. Sen tar du nästa dag. Du har alltså ingen speciell dag du bara "längtar" till. Såg du Mästarnas Mästare senast så är det ungefär samma taktik som när Patrik Andersson kämpade i "stolen" mot mjölksyran i låren - de räknade ned från 5 sekunder och sen började de om på fem sekunder så kan klarade x antal sekunder. De fem sekunderna kan du symbolisera likt en dag i ditt nyktra liv. En dag är enkelt. Sen tar du nästa... sen nästa... Då har du heller ingen speciell dag att se fram mot... för att supa skallen i bitar.

Du fick en del att fundera över av Moparornocar.
Du får en tankenöt av mig också:

Häll ut spriten tillsammans med din sambo och förklara sedan för henne varför du gör det.
Säger du rätt sak har du tagit ett viktigt steg.
Allt handlar om att ta små steg, inte att starta ett maraton.

Jo absolut har jag fått mycket att fundera på och tackar ödmjukast för alla svar. Ska uppdatera nästa vecka hur det har gått, när lite mer tid runnit iväg. Är inne på tredje dagen och i mitt fall är det inte så mycket då jag har druckit kanske en gång i veckan i snitt senaste halvåret. Så får se om jag klarar hålla mig ett tag och det ska bli intressant att skriva då hur det känns.

Första svåra testet kommer på fredag. Har redan tackat nej till en polare som ville supa, men de är alltid lite extra svårt när man vet att halva Sverige är ute och dricker...klarar jag den dagen ser jag det som en bra milstolpe till att börja med.

Angående att hälla ut flaskan kan jag inte riktigt bestämma mig än. Har gjort det förut utan att lyckas och vill inte göra det om jag inte menar allvar

Förövrigt förbannat skön låt du hade i länken där

Skitsnack. Man kan skippa mötena om man är tillräckligt motiverad. Mötena är bara ett jävla jippo.

Det är bara att gratulera. Starkt!


Du känner dig vinglig och vobblig efter några dagar utan alkohol. Du vill (?) inte dricka, för sambons skull, men ser till att ha sprit hemma.

Dvs

Du kommer att bli full igen, mycket snart. Om du inte häller ut spriten och inte skaffar mer, då minskar risken för att det ska hända avsevärt. Det är som bekant för många ingen mirakelkur mot alkoholism att inte ha sprit hemma men det är en självklarhet om du vill ta ett steg i rätt riktning.

Jag menar, om du ska sluta med napp så ser du väl för fasen till
att inte ha någon napp hemma.

Fortsätt supa tills du verkligen säker . Om du velar med flaskan så pass så tror jag inte att du har bestämt dig för att sluta. Mvh

Dricker "tyvärr" inte heller varje dag, vilket nästan känns som det gör det svårare att motivera och erkänna att man har problem. Tillhör ju också den där sorten som inte vet när det är nog, utan dricker tills det är slut (oftast med resultatet att sista timmarna på kvällen är antingen otroligt blurriga heller helt svarta).

Nu vet jag att Antabus funkar. Har börjat köpa hem alkoholfria öl (0,0%) som måltidsdryck och något trevligare än vatten att smutta på framför teven och det har förstås gått bra. Idag tänkte jag prova lite andra sorter, så jag köpte några andra alkoholfria öl. Trodde jag. Efter EN TREDJEDELS liten flaska känner jag att det är något lurt. Blir varm i ansiktet och hjärtat klappar lite hårdare än vanligt. Mår inte direkt dåligt, men det känns inte bra.

Det visade sig att "alkoholfri" kan innebär 0,5% och det räcker tydligen för att Antabus ska göra verkan. Bra det, men lite trist att man verkligen måste akta sig för vad man häller i sig. Det finns ju nästan inget gott att dricka som inte är antingen sött eller med alkohol.

Lesson learned. Ska faktiskt prova att sluta med Antabus, för jag känner inget behov av alkohol längre. Om det skulle skita sig så har jag mer att peta i mig.

*går och häller ut den "alkoholfria" ölen*

Alkoholisten är ofta (inte alltid). Det ultimata EGO-barnet. (Jag är "halv-alkad"/på god väg själv)

"Hur ska det gå för MIG"
"JAG har sån ångest"
"MITT liv är piss"
"Ingen älskar MIG"
"JAG har dille"
"JAG tar livet av mig"
osv osv.

Samtidigt som "alkot" sårar och sänker alla i sin omgivning.

Sup och håll käften.
Eller ta hjälp.

Men håll fan inte på och sup OCH självömka.
Det är fullkomligt vidrigt.