Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Visst fick du lite tips och råd i början men det är du som har gjort det stora jobbet och fotarbetet. Det kunde ingen annan ha gjort åt dig. En stående ovation är du värd, en rungande lång sådan.

Tänker precis som andra, men antagligen mer med den här "alltid jag, varför jag" känslan, varför jag skriver här? Vill väl ha uppmärksamhet som alla andra trasiga jävlar, inget ont mot de som tar tag i sina problem, jag avundas och ser upp till det, jag klarar inte av det själv. Den enda jävla person jag träffat i person som förstått den vidriga skit och självhat i min skalle var också den enda person som aktivt hjälpt mig ur mitt missbruk (för stunden) höll mig i någon månad, trillade tillbaks gång på gång, grät, söp, betedde mig exakt som en trasig missbrukare, vilket jag är, samma person, någon jag aldrig känt samma band till, som självklart vart igenom samma skit som mig, bara några år äldre, visade sig också vara en ynklig jävla ursäkt till människa, när jag nästan (långt ifrån) återhämtat mig och han gick ner sig igen blev det för mycket för honom, totalt spel en kväll, inte hörts av sen dess, och lita på att det gör mer ont att bli backstabbad på det här viset av någon som faktiskt förstått mig och dragit mig upp, inte fAn har han eller någon annan brytt sig mer än mina föräldrar som slösat mer än 18 År med något jävla skit som inte borde funnits om det inte vore för att vi rubbat det naturliga urvalet så hårt som vi gjort.

Med en farsa som slitit sig genom livet och förtjänat att tjäna mer på en vecka än jag kan supa upp på ett år, trots Samma diagnos, en morsa som alltid funnits där trots att jag aldrig skulle dömt någon förälder för att ha gett upp ett sådant jävla skitfall som jag, är de för blödiga? Jag skyller min existens på andra, detta självhat är vidrigt, enda person jag kan relatera till är den tidigare nämnda, han spöade mer än skiten ur sin fru, söp och rökte framför sina barn, ändå såg jag kräket som den bordet jag aldrig haft, som förstår det jag känner ingen någonsin kan, antagligen därför jag skriver här, någon här som inte lessnat på mitt självömkande kanske ägnar en jävla tanke åt mig, jag har ett vidrigt bekräftelsebehov, men jag låter det inte gå ut, inte på annat sätt än fylleslagamåls och miniromaner på internet som jag skäms för mycket över för att ens läsa svaren till förrän jag är dragen nästa gång. När jag det filmer och skit där folk går till AA, NA osv blir jag fan trasig, orkar folk med sådant skit som mig? Jag behöver inte dra tjack eller var vaken dygn för att vara paranoid, jag har aldrig trivts med mig själv, alltid osäker och spriten och knarket var, och är som det största sk "life hack" någonsin, Perfekt. Denna skit snurrar i skallen varje dag, men jag vågar inte ens uttrycka det på internet förrän jag är full eller onykter på något sätt, jag föredrar starkt 3 dygn utan sömn framför att vara nykter och klar i huvudet, för med sömnbristen så står det nästan still i skallen, jävlA lättnad. Inbillar mig att jag mår bättre i detta tillstånd som är en sorglig blandning av självömkan och självhat än nyktert, det här jag inte,men tiden paserR snabbare, mer uthärdlig, kuksugande dagbok, var hittar jag vändningen? Ju mer som skiter sig ju mer vill jag supa och glömma, kan inte behålla jobb för jag inte klarar folk som ser ner på mig, att passa tider osv. Jag är inte, har inte ens innan mitt Missbruk varit gjord för detta liv, men ändå lever jag. Är folk på AA och na lika förstående som det verkar? Tar jag någonsin mig ur denna misär kommer jag vara det, men den här "varför jag" känslan släpper inte
, tänker precis som alla andra inlägg jag skrivit nykter som onykter att "vad fan spelar det för roll", men har slitit med denna jävel längre än jag trodde vAr möjligt för mig, /sova och skämmas när jag vaknar

Då har man gjort bort sig igen...Vaknade igår kl 18 och undrade vad fan jag gjort dagen innan

Känner nu att jag måste ta tag i detta. Tänker mig att jag ska vara nykter till 31 December. Som en första milstolpe.

Är ingen som dricker varje dag, men det kanske inte är så många som gör det?

Mitt problem är att när jag dricker kan jag inte sluta förens allt är slut och man har tappat kontrollen över sig själv totalt.

Någon som vet en bra dagbok eller liknade som man kan skriva på internet för att motivera sig själv?

Har haft problem med alkohol sen man gick i gymnasiet men det har bara blivit värre och värre. Problemet är att när man hållet upp någon vecka så har man glömt varför man ska sluta...Hur gör ni andra för att motivera er och inte glömma?

Ett annat problem är att man ibland kan ha svårt att koppla av och därför börjar dricka...

Starta en egen nykterhetstråd här i drogrehabforumet, det har visat sig vara ett vinnande koncept för vissa.

Vem är den där "man" som du gång på gång nämner i ditt inlägg förresten?

Ibland,oftare nu när det våras,känner jag en saknad efter några iskalla Xstarka öl

Då tänker jag tillbaka på den sista gången kompisen skjutsade mig till akutpsyk för avgiftning.Så dåligt som jag mådde då och under lång tid efteråt vill jag aldrig må igen

Jag har lurat mig själv åtskilliga ggr att nu har jag lärt mig dricka normalt igen.Det slutar alltid med en 10dagars dygnetruntfylla.

Jag säger inte att jag aldrig mer ska dricka igen men lovar mig själv varje morgon att idag kommer jag inte att dricka något.Det har fungerat bra i åtskilliga månader nu

Haha den där "man" är nog jag sorligt nog

Har tänkt hälla ut spritflaskan jag har hemma nu när tjejen kommer hem. En stor anledningen till varför jag vill sluta dricka nu är pga. att jag inte bor själv och det gör att man får så jävla dåligt samvete ...

Är det pga henne du vill sluta eller för din egen skull? Tänk efter.
Att hälla ut spriten är ett bra första steg och en självklarhet om du vill sluta. Lyckas du inte på egen hand så sök hjälp, vartsom egentligen, all hjälp är bra och fungerar inte just den du prövat så sök vidare.

Lycka till.

Just nu känns det som att de är för henne. Vill inte att mitt drickande ska förstöra för henne, får dåligt samvete för det. Eller extremt dåligt samvete rättar sagt...

Själv så är man väl lite deprimerad eller något och bryr mig inte så mycket om mig själv. Vet inte om de är dålig självkänsla eller vad de är...men att dricka som jag gjort senaste 6-7 åren har ju skadat mig framför allt ekonomiskt. fysiskt har de nog inte hunnit skada så mycket än ...

Hade en nykter period när jag träffa henne. Fick inte dricka pga frivården ... Men sen när jag åkte hem och skulle träffa hennes släktingar så blev jag bjuden på alkohol och fick mitt första återfall . Kunde inte tacka nej då jag kände mig nervös och nu ett år senare har jag gjort bort mig kanske 10-20 gånger på fyllan eller druckit tillräckligt för att tappa omdömet.

De värsta är minnesluckorna där man inte har en aning om vad man gjort eller sagt

324 dagar nykter, drogfri och spelfri med hjälp av gud och programmet

AA är bra. Många säger "AA funkar inte på mig"!
Det gör det visst. OM DU GÅR DIT!
Det funkar inte annars. "Jag var där säkert 10 gånger"!
Fortsätt att gå.
Det finns ingen som står emot trycket om MAN GÅR DIT!

Funkar för mig om man går in för det. Jag går på möte ca en dag i veckan. Tycker att det kan vara värt det för att bevara min nykterhet .