Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Började just med Ergenyl. Någon här som provat den mot abstinens, akut eller postakut?

Ett par veckor efter detta var det dags att fira på jobbet igen. Då drack jag bara öl, och öl klarar jag inte att dricka i nämnvärda mängder så blir sällan berusad då. En tid senare var det utgång med två kusiner och det gick utmärkt, även om jag blev rätt så full frampå slutet av kvällen.

Igår var jag på bröllop, och tillbaka i gamla hjulspår. Kastade glas, föreslog en fysisk uppgörelse och tog en tjej på röven (även om hon gillade det så var det nog tur att hennes man inte såg). Inte så att jag ställde till med stor uppståndelse med mitt beteende och jag förstod själv vid ett-snåret att jag gjorde bäst i att vingla iväg, för roligare skulle det inte bli. Idag har jag jordens bakfylla och ångest över mitt jävla beteende. Det blir så varje gång. Varje gång. Sedan är det enstaka gånger som går bra men alltid skall jag bli tonåring igen på fyllan. Så jävla less på det... Mycket av det sitter nog i mitt egna huvud också, men det är illa nog.

Det får räcka så, känns det som. Jag vill dock kunna gå på krogen och sådant, men hålla mig till vatten och alkoholfritt. Hur skall jag bära mig åt? Någon som gjort liknande transformeringar? Speciella tankemönster man kan följa (tänker lite i stil Allen Carr's "Äntligen icke-rökare", även om jag inte nödvändigtvis behöver en bok i detta ämnet) eller dylikt?

Hjälp. Jag vill slippa skammen.

Hur långt är du villig att gå för att bli nykter? Jag själv var inte speciellt villig till någonting egentligen, inte föräns det var så illa med mig så att det var liv eller död jag stod inför.

Jag läste AA:s bok och började känna igen mig. Allt för att sedan tillämpa en del av det som stod i boken på mitt eget sätt att tänka och vara.(ang. de speciella tankemönster du efterfrågade) Att bli nykter var så mycket mer än att bara sätta korken i flaskan.

Mitt liv har inte varit detsamma sedan dess och sakta men säkert, en dag i taget blev jag befriad från galenskapen och besattheten att dricka och droga.

Det var min väg till nykterheten i väldigt korta drag men självklart finns det många andra vägar. Ingen är väl egentligen sämre än någon annan så börja någonstans och misslyckats du så pröva igen, kanske med ett annat sätt och en annan metod. Ge inte upp bara.

Oj vad jag känner igen mej, även fram till den sista fyllan (snart ett år sedan) så kunde jag dricka "socialt" någon gång ibland, men det var mer ett lidande att inte få supa till ordentligt och släppa kontrollen. Jag har ställt till med så mycket skit på fyllan så en promille vore nog. Dock tog det mej över 20 år med återfall, himla massa olika sätt att försöka kontrollera mitt drickande, ändra alkoholtyp, ändra "sättet" att dricka på osv osv. Slutade bara med värre och värre fyllor och konsekvenser. Till slut hade jag dragit på mej psykiska och fysiska konsekvenser som inte gick att blunda för.

Det går inte att lära sej att dricka socialt och kontrollerat om det väl gått överstyr, tyvärr, vissa (som jag) får helt enkelt välja, bårhus, dårhus, fängelse eller nykterhet.
Jag bad om hjälp, behandlingshem, psykoterapi, efterbehandling osv. Och jag har gett fan i att gå på krogen där det sups hej vilt, jag går bara på väldigt lugna restauranger där det dricks lika mycket vatten och alternativ till alkohol som det konsumeras vin och öl. Jag har även valt bort alla mina gamla suparbröder, känns j-ligt tomt ibland men sakta bygger jag upp hälsosamma relationer.

Det är bara att acceptera faktum, jag tål inte alkohol, alkohol för mej är lika farligt som nötter för en nötallergiker. Kanske inte lika omeddelbart men lika farligt.
Om du inte tålde nötter utan skulle dra på dej ångest och andra konsekvenser, skulle du försöka äta nötter ändå?
Skulle du vistas i miljöer där du visste att folk hävde i sej nötter?

Jag tror du har en lång väg att vandra, du måste verkligen vilja vara nykter, när konsekvenserna blir så allvarliga att det inte finns något alternativ så får du välja.

Viktigast för mej var att våga be om hjälp och acceptera att jag och alkohol är ett stort NO NO!

Tack för era svar.

Mitt största problem är att det egentligen inte är något problem, fast det faktiskt är det. Jag är ju knappast ensam om att bli full av sprit, så långt är vi överens tror jag? Knappast heller ensam om att omdömet sticker iväg, att ångesten kryper på och bultar i pallet dagen/dagarna efter, att minnesbilderna plågar en... och så vidare. Idag känner jag mer att det kunde ha varit värre och jag har i alla fall roliga historier att berätta efteråt, men det är det som är lurigt. Håller jag på att ikläda mig den rollen? Att vara den som har roliga historier att berätta efteråt? Det roliga är ju faktiskt på min bekostnad.

Vad som sedan skiljer mig från många andra är att jag har missbrukarföräldrar och därför säkerligen alla gener som finns i sammanhanget, jag har egna erfarenheter av narkotikaklassade preparat och hade också en lovande start på ett regelrätt missbruk. Jag har avtjänat ett fängelsestraff och blev för en tid sedan LOB:ad. Jag om någon borde tänka mig för, vilket jag uppenbarligen inte klarar av.

Jag hamnar alltså i en loop mellan att acceptera problemen till att konstatera att det inte är några problem, för det tycks vara så de flesta reagerar på att dricka sprit. Jag är inte ute och svirar för jämnan, jag jobbar och tränar mestadels och super till någon gång ibland. Alla fyllor går inte överstyr, men oroväckande många, och när jag väl drar igång så har jag sällan något slut, om jag inte känner att jag mår illa, då dricker jag vatten en stund och börjar om. Känner i nykter tillstånd inget sug efter alkohol...

Men jag är ändå, efter allt, smått övertygad om att jag för min egen skull borde avstå. Hur hårt jag är beredd att satsa på detta vet jag inte, för samtidigt vill jag ju följa med vännerna ut på krogen. Kanske kan komma dit någon dag dock, och bara dricka vatten. Någon som lyckats med det?

En del menar att definitionen av en alkoholist är att personen får negativa konsekvenser men ändå fortsätter att dricka. Jag håller inte med om det. Alla som krökar till ibland får negativa konsekvenser men dom är i dom flesta fall acceptabla negativa konsekvenser. Lite huvudvärk, illamående, en tom plånbok eller man kanske har betett sig lite pinsamt. Värt det säger dom flesta.
Det är när det roliga inte är värt dom negativa konsekvenserna man får som man är ute på riktigt tunn is. Hade tjejen du tog på röven gett dig en örfil och hennes pojkvän och du hamnat i slagsmål så hade det inte varit värt det eftersom du hade så roligt ändå. Eller hur?


Ja det finns några enstaka exemplar som lyckas med det. Du är förmodligen inte en av dom. Det kommer att kosta att lägga av.

Fetade: Det var faktiskt hon som började gnugga sig mot mig och jag kände varken henne eller pojkvännen, det var först när jag utforskat terrängen som hon rodnande sa till mig att hennes kille stod en bit bort, sen fortsatte hon att åla sig mot mig. Men jag förstår din poäng och nej, det hade inte varit värt det.

Vad kommer det att kosta? Jag har en utgång i bagaget från i somras då jag blev mätt på öl och gick över till vatten. Kände aldrig av någon berusning. Det var en trevlig kväll och jag var en av de sista som lämnade sällskapet. Så jag har ju klarat det en gång. Kanske borde göra ett nytt försök och vara konsekvent med att jag inte dricker och undrar folk så får jag väl rycka på axlarna och förklara att jag gillar att vidta förebyggande åtgärder när jag ser en olycka stå och lura runt knuten.

Tror du det kan gå? Det är ju inte beroendeproblematiken som är boven här, utan omdömeslösheten som säkerligen kommer ställa till det duktigt en dag. Kommer ju inte komma undan med att "jag var full" varje gång. Så att övergå till vatten är kanske bara en fråga om att vilja?

Det är olika för alla men för dom flesta som vill lägga av innebär det uppoffringar. Jag har exempelvis sagt upp kontakten med en del vänner och struntade i att gå på en konsert för en tid sedan.


Vet inte riktigt vad du menar med det. Det lyser en väldigt massa varningssignaler när jag läser dina inlägg (tidigare knarkmissbruk, generna, ditt nuvarande sätt att dricka). Efter det jag har läst så är det ju inte så att jag skulle försöka övertala dig att lägga in dig på b-hem och börja på AA/NA men det låter som du balanserar på knivseggen.
Man vill gärna se alla grejer som inte gör en till en "riktig" alkis/knarkis. Se tillbaka på tider och tillfällen när man använde med kontroll. Tror du kanske tänker att faktumet att du la av med narkotikan visar att du är "stark" (något sånt).
Det känns verkligen som du är i farozonen. Till och börja med kanske du borde bita i det sura äpplet och ta en (eller ett par gärna) helt vita månader utan att besöka krogen och dricka vatten. Se hur det känns och tänka över saker lite.
Sorry för lite rörigt inlägg, tänker högt typ...

edit: RFFR!!!

Fråga dig själv varför du vill dricka om du ändå ska göra det på en nivå där du inte blir berusad. Behöver du alkohol? Det låter inte så, men ändå verkar du har svårt att greppa tanken att det faktiskt funkar att leva utan alkohol.

Det finns kulturer på denna jord där folk inte dricker en droppe från födsel till död. Det funkar. Vi är liksom inte ämnade att vara fulla lite då och då bara för att vi råkar leva i ett samhälle där det är norm. Man kan välja ett annat liv trots att de flesta andra inte gör det. För sin egen skull om inte annat, men även för andras skull.

Varför i helsike ska man inte kunna vara nykter utan att det känns som att man är avvikande? Jag tror det är där mycket av problematiken sitter. Det är accepterat och helt normalt att vara full. Skulle det inte vara det, så skulle du förmodligen inte ha samma problem att bara ta det enkla beslutet att låta bli, för gott.

En del bestämmer sig för att bli vegetarianer och avstår därmed något som de flesta andra anser vara något av ett måste. De klarar sig fint. Andra bestämmer sig för att bara köpa begagnade kläder. En tredje grupp låter bli att dricka alkohol, av olika anledningar. Det är inga konstigheter när man väl vant sig faktiskt. Det är inget man behöver sakna. För det är egentligen helt onödigt för att kunna leva ett bra och trevligt liv.

Edit: Du är kanske inte beroende i ordets rätta bemärkelse. Men du tycks ha alla de egenskaper som kommer göra att du hamnar i rännstenen om du blir det. De flesta alkisar kommer aldrig dit. Men risken är att om något går snett i ditt liv så blir du en av de där som allt går käpprätt åt helvete för, just för att du inte kan hantera alkohol när du väl dricker.

Nej, nu får det ta mig fan räcka även för min del.

Jag har alltid varit en festprisse och känd i gänget som den som alltid ska festa "hårdast". Jag kan helt enkelt inte sluta dricka när jag väl har börjat. Om någon frågar "ska vi ta en öl efter jobbet idag" hör jag "har du lust att bli dyngrak i kväll?". När jag väl sitter där på after-worken dricker jag snabbt och ivrigt samt blänger surt på de som sippar på sin öl långsamt - vill de inte festa heller? Manipulerar omgivningen och lyckas alltid hitta någon som vill ta after-worken till nästa nivå för att enabla min egen fylla.

Ångest från helvetet dagen efter så klart.

Allt planeras kring alkoholen. Ska jag på fest känner jag mig orolig över att det ej kommer finnas tillräckligt med sprit där. Att gå på firmafest är direkt livsfarligt för mig om det är öppen bar, sjukanmälde mig från förra årets julfest bara för att slippa gå och skämma ut mig själv på fyllan.

Denna sommaren har jag varit ledig mycket och mitt drickande har eskalerat till absurda nivåer. Börjar gärna tidigt runt 14 med en öl. Sen småsuper jag hela dagen och lyckas alltid hitta någon som "vill ta en öl" på kvällen så jag kan fortsätta ute. Kommer hem dyngrak kl 04.00 till förbannad och besviken flickvän. Dagen efter bakis och ångest, vilket motas bort med en kall bärs redan efter lunch, sen kör man på igen.

Mest skäms jag för mitt jävla alkis-beteende. Satan vad det kommer smygande alltså. Gå ut med återvinningen så tjejen inte ska se hur mycket jag har druckit under dagen. Hälla upp ett glas vin preciiiiis när hon kommer hem och ta en klunk, så hon ska tro att spritlukten kommer från den klunken endast. Hon vet och ogillar att jag dricker för mycket, men hon har ingen aning om omfattningen. Då hade hon förmodligen lämnat mig.

Lögnerna, lögnerna, lögnerna. Man har aldrig tagit mer en "en öl" eller kanske 3, om man är för berusad för att kunna spela nykter på ett trovärdigt sätt. Givetvis "tog man det lugnt" igår (man var sinnesjukt redlös).

Utsatt mig för farliga situationer ute på stan med suspekt folk på fyllan.

Ska börja med en vit månad. Minns när jag tog mig en vit månad för några år sen, klartänktheten, känslan av att vakna pigg och glad en solig lördagsmorgon. Träningen. De spontana lyckorusen som kom hela tiden efter några veckors nykterhet. Nu sitter jag här ölfet och fortfarande dimmig i skallen efter att ha supit varje dag förra veckan. Är fan orolig för att jag orsakat mig hjärnskador.

Så är det. Nu räcker det, jag är klar nu. Folk får ursäkta men jag ska inte ut i kväll. Har varit ute i 20 år så fuck it, jag har gjort mitt.

Jag förstår dig. RFFR!

Jag tror du sätter fingret på det. En polare sa till mig senast igår att jag dricker inte ofta, men när jag väl gör det så löper jag linan ut. Det kommer ju hända något en dag.

Att avstå alkohol bör inte vara något problem, men jag vill röra mig i sådana miljöer när andan faller på, där är det lurigt. Klarar jag att bara dricka vatten?

Det lär visa sig med tiden...

Skit i vatten, drick redbull eller cocacola i stället så du får energi. Det ser dessutom ut som drinkar så då slipper du gliringar. De få gånger jag har varit ute nykter har jag kört den metoden. Sen gäller det att man är på gott humör när man går ut, ty du kommer ju inte kunna supa dig glad.

Ett oväntat nöje är att betrakta dina fulla polare "utifrån". Du känner dig som Einstein bland ett gäng grobianer.

Man blir trött framåt 12 då alla andra är pigga av spriten, men då är det bara att gå hem. Inget värt händer efter 12 ändå. Känslan att vakna helt obakis när alla andra ligger och våndas...

Fy fan vad jag ser fram emot att vara nykter nu!