Mitt möte med alkoholen var kärlek vid första ögonkastet! Under gymnasie- och studenttiden gillade jag att dricka hårt på festerna. Under denna tid drack jag aldrig ensam.
Väl ute i arbetslivet fanns lusten att supa till på helgerna kvar. Eftersom jag jobbade i "främmande ort" hände det att jag gick ut och drack ensam i någon bar när alkoholsuget blev för starkt. Att dricka ensam hemma gjorde jag då bara undantagsvis.
Sen kom en stor smäll i mitt liv - jag arbetade utomlands och min tjej hemma i Sverige tröttnade och dumpade mig. Ilskan och sorgen fick mig att ta till flaskan hemma i min ensamhet. Jag hade då ett fast jobb som tvingade mig att hålla mig hyfsat nykter.
När jag sedan sade upp mig och jobbade som egen företagare/konsult började problemen på allvar. Nu kunde jag gå upp när jag ville - detta innebar också att jag kunde dricka när jag ville! Jag söp till nästan varje kväll - en flaska vin eller sex starköl blev det oftast. Jag kände mig alltid trött, orkeslös och skamsen under denna tid (det höll på i tre år.) Trots drickandet lyckades jag sköta jobbet hyggligt.
En natt vaknade jag upp med en fruktansvärd hjärtklappning och dödsångest (hade druckit minst 8 starköl). Jag tänkte på mina föräldrar, syskon och kompisar och känslan av att svika dem och skammen de måste känna. Dagen efter denna nära-döden-upplevelse bestämde jag mig att sluta mitt patetiska, sjabbiga fylleliv. Sedna dess dricker jag aldrig ensam!
Jag är inte nykterist - det händer att jag dricker i sociala sammanhang även idag. Dock undviker jag numera alltid att dricka ensam.
Önskar alla alkoholistkompisar därute lycka till med tillnyktrandet!
Väl ute i arbetslivet fanns lusten att supa till på helgerna kvar. Eftersom jag jobbade i "främmande ort" hände det att jag gick ut och drack ensam i någon bar när alkoholsuget blev för starkt. Att dricka ensam hemma gjorde jag då bara undantagsvis.
Sen kom en stor smäll i mitt liv - jag arbetade utomlands och min tjej hemma i Sverige tröttnade och dumpade mig. Ilskan och sorgen fick mig att ta till flaskan hemma i min ensamhet. Jag hade då ett fast jobb som tvingade mig att hålla mig hyfsat nykter.
När jag sedan sade upp mig och jobbade som egen företagare/konsult började problemen på allvar. Nu kunde jag gå upp när jag ville - detta innebar också att jag kunde dricka när jag ville! Jag söp till nästan varje kväll - en flaska vin eller sex starköl blev det oftast. Jag kände mig alltid trött, orkeslös och skamsen under denna tid (det höll på i tre år.) Trots drickandet lyckades jag sköta jobbet hyggligt.
En natt vaknade jag upp med en fruktansvärd hjärtklappning och dödsångest (hade druckit minst 8 starköl). Jag tänkte på mina föräldrar, syskon och kompisar och känslan av att svika dem och skammen de måste känna. Dagen efter denna nära-döden-upplevelse bestämde jag mig att sluta mitt patetiska, sjabbiga fylleliv. Sedna dess dricker jag aldrig ensam!
Jag är inte nykterist - det händer att jag dricker i sociala sammanhang även idag. Dock undviker jag numera alltid att dricka ensam.
Önskar alla alkoholistkompisar därute lycka till med tillnyktrandet!