Citat:
Ursprungligen postat av filicano
Oj, du tog orden ur munnen på mig precis innan jag hann skriva. Detta är problematiskt eftersom jag dels håller med om detta:
Sen är det så att jag gjort många saker i min ungdom, ungdomligt oförstånd heter det visst. Som tur är har inget av dessa oförstånd generat fängelse eller ännu värre - någon annans död, men det kunde lika gärna varit tvärtom. Så ska man få en andra chans och kan anhöriga till offer förlåta?
Jag vet inte, beror förmodligen på vilka erfarenheter man, uppväxtförhållanden osv.
Jag kan tänka mig in i Annikas situation, eftersom jag gjort en hel del dumma saker genom åren, samtidigt tänker jag på de anhöriga som förlorat en make o far och aldrig vill se denna människa ute igen. Naturligtvis har staten Kalifornien inte släppt henne tidigare eftersom det inneburit internering i Sverige med allt vad det innebär av permissioner, och tidigare frigivning.
Debatten bottnar nog i att vi i Sverige låter brottslingarna oftast komma i fokus, offrens anhöriga hamnar utanför, glöms bort, till och med förnedrade skulle jag villa säga, när vissa våldsmän får permission efter så kort tid.
USA har en annan syn på straffet, om du berövar en annan människas liv eller begår medhjälp till en sådan handling, ska du straffas hårt, mycket hårt.
Detta betyder dock inte att brotten minskar men värderingarna skiljer sig oerhört mot den Svenska statens syn på straff.
Fast jag undrar jag om inte fokus skall ligga på den nivån som typ då "Made in USA"?
Hur kan ett samhälle, så hårt som t. ex USA, lägga precis ALL skuld på sina medborgare som? Betänk här då t. ex Annika, som kom dit och blev oönskad av både mamma och styvfar. De barn som blir detsamma här i Sverige har vi i alla fall ett visst socialt skyddsnät för(i alla fall HADE vi det, innan vi numera anammat USA: s syn på allt inom ett samhälle!).
Man slår undan benen på en medborgare, detta redan när den är liten, ett barn.
Sedan får detta verkningar, barnet slår bakut och "missköter" sig.
DÅ först går samma samhälle in med "åtgärder".
DÅ först sätts "åtgärder" in på "barnet", som nu är vuxet, och sätter allt fokus på den här nu vuxna/ vuxne och dömer det för gärningar den egentligen inte annat än kunnat begå, utifrån sin då första "o- chans" i livet...
Ett samhälle får de medborgare det förtjänar, det är min absoluta övertygelse. Hade t. ex Annika levt kvar här i Sverige, men som då utstött av både mamma och styvfar, så hade det nog gått bättre för henne här(och för hennes offer såklart...).
Behöver inte vara så, men chansen hade i alla fall varit större här än där i då just Annikas fall(t. ex Christine Schürrer faller INTE i mina ögon under denna min syn).
Men nu är det som det är och Annika är även danad av det samhälle som formade
henne= USA. Det får inte glömmas bort!
Varför vill Annika hem? Hon är formad av USA och vet även vad Sverige kan ge- 25 år för hennes samtliga dåd är inte mycket. Och i mina ögon är hon faktiskt en mördare och ingen medhjälpare, samma syn då som USA har på henne. Men som hon då vet att Sverige inte har...
* Sedan Herr Arnold, som inte är medverkande till Annikas utlämnande till Sverige nu. Bara jag som sett en dok. om honom på, tror jag, TV 4 fakta? Ruggigt värre

Han är en produkt mera än vad vanligtvis politiker annars är...
* Sedan att Aftonbladet ensamt skulle stå bakom Annika, läs Expressen!
* Sedan att Annika, för att hon är kvinna, vill ha nåd just därför, se Kenneth Eriksson i Thailand, han som gav sig på en kvinna, halva sin vikt och längd från honom själv och läs hans snyfthistorier i media+ hans "stackars liv" ska ju nu bli film. Hans far tigger dessutom pengar i media för att ha råd att hälsa på sin son i Thailand.
Det är bara den som lever i sin
egen verklighet som skapar offer. Vi andra lever med varandra och andra(?!).
Men tycker jag att Annika ska få "komma hem"? Jag vet inte, det beror på hennes syfte! Och vem vet vad det egentligen är? Det vet bara Annika(och hennes mor)själv...