Citat:
Ursprungligen postat av Toort
Alltså en sak i det här fallet fattar inte jag och det är varför Annika laddade om bössan åt den som sköt, d. v. s Cox?
Enligt wiki så: "
Paret stal polisbilen och flydde vidare men stoppades snart av polisen och skottlossning utbröt. Cox sköt och lämnade sedan vapnet till Östberg som laddade om och gav tillbaka vapnet till Cox."
http://sv.wikipedia.org/wiki/Annika_%C3%96stberg
Varför gavs vapnet till Annika för henne att "ladda om" när det var han som sköt+ att de stod stilla under denna skottlossning? Kunde han inte ladda bössan själv, eller? Kunde han bara skjuta men inte ladda?
Eller har jag missat ngt väsentligt i detta?
Och sedan ang. att Annika vill "hem"..... hem till mamma, ja(nu börjar båda få lite dödsångest, döden närmar sig rent åldersmässigt). Men inte "hem". Hon har ju bott största delen av sitt liv i Amerika och inte i Sverige. Nu bor mamman här och det är mamman som drar.
Men Annikas son då? Bor inte han kvar i Amerika? Vill inte han att hon stannar där och vill hon inte själv stanna där i sitt land och där sonen finns? Eller finns inte han där för henne?
Varför vill Annika "hem"? Självklart för här är inte lika hårt som där. Och dessutom finns chansen att gå fri i dag här och inte där; där sitter ju bara hennes offers anhöriga och är "hämndlystna", eller hur...?
25 år för hennes inblandning i sammanlagt tre personens död tycker inte jag är "för mycket". Och det grundar jag på hur "hämndlysten" jag själv hade varit om det gällt min mördade man eller son eller pappa, o. s. v.
Fast frågan är egentligen svår att besvara, för vilket perspektiv ska man ha för ögonen egentligen? Ska man, även som offer(alltså anhörig, då)förlåta en dag och låta gärningsman gå vidare som "fri i livet", ska den få en "andra chans"?
Eller ska den straffas hela livet igenom för sina onda gärningar, som då skedde under rus+ under ungdomstiden?
Och är det förresten bevisat att Annika hade droger i blodet vid tidpunkten för dåden?
Och till vilken framtid och till vilket liv ska en sådan som Annika en dag släppas ut? Till samma liv som alla andra som också ges en "andra chans"? Kan samhället ens ge sådana här personer en "andra chans", de verkar ju inte ens ha fått en första(läs om Annikas liv/ start i kalla USA...)!?
Oj, du tog orden ur munnen på mig precis innan jag hann skriva. Detta är problematiskt eftersom jag dels håller med om detta:
Citat:
25 år för hennes inblandning i sammanlagt tre personens död tycker inte jag är "för mycket". Och det grundar jag på hur "hämndlysten" jag själv hade varit om det gällt min mördade man eller son eller pappa, o. s. v.
Sen är det så att jag gjort många saker i min ungdom, ungdomligt oförstånd heter det visst. Som tur är har inget av dessa oförstånd generat fängelse eller ännu värre - någon annans död, men det kunde lika gärna varit tvärtom. Så ska man få en andra chans och kan anhöriga till offer förlåta?
Jag vet inte, beror förmodligen på vilka erfarenheter man, uppväxtförhållanden osv.
Jag kan tänka mig in i Annikas situation, eftersom jag gjort en hel del dumma saker genom åren, samtidigt tänker jag på de anhöriga som förlorat en make o far och aldrig vill se denna människa ute igen. Naturligtvis har staten Kalifornien inte släppt henne tidigare eftersom det inneburit internering i Sverige med allt vad det innebär av permissioner, och tidigare frigivning.
Debatten bottnar nog i att vi i Sverige låter brottslingarna oftast komma i fokus, offrens anhöriga hamnar utanför, glöms bort, till och med förnedrade skulle jag villa säga, när vissa våldsmän får permission efter så kort tid.
USA har en annan syn på straffet, om du berövar en annan människas liv eller begår medhjälp till en sådan handling, ska du straffas hårt, mycket hårt.
Detta betyder dock inte att brotten minskar men värderingarna skiljer sig oerhört mot den Svenska statens syn på straff.