Citat:
Ursprungligen postat av Logga-ut
Polisanmälan måste väl inte till. Varför skulle den vara ett måste?
Hon har agerat enligt skolboken, dokumentera även om du inte anmäler.
Personligen tror jag dock hon uppsökte sjukhus på grund av graviditeten och inte i syfte att dokumentera skador.
Spiken är väl inte så jäkla liten ändå, jag tycker det ger klara indikationer på att han var en våldsam skitstövel mot henne i det skedet. För jag mycket svårt att se vad hon skulle ha för motiv för att i åttonde månaden dänga upp sej själv och rusa iväg till sjukhus med en uppdiktad historia.
I det läget låg ju knappast någon vårdnadstvist i fatet. Så vad skulle hon ha för mål med det? ...
Jo. Jag argumenterade inte polisanmälan e.d. som förutsättning för trovärdighet, snarare det märkliga i att det inte framkommit...ptja,
"mer". Det är trots allt riktigt allvarliga anklagelser, ljusår värre än "den skitstöveln var otrogen med X" eller "han tar kokain varje helg".
Och jag frågar mig precis samma sak: vad är motiven att göra såhär? (Plus, vilken
objektiv info har vi i "the peanut gallery" att ta ställning till – tråden är ju fylld av pajkastning så inget känns direkt trovärdigt per automatik.)
Jag kollade domen igen. I CHs framställan (eller vad det heter där hon ger sin version) framgår det att hon faktiskt polisanmälde två händelser mot henne (s.10–11, min fetstil):
Citat:
... parterna träffades år 2002. ... det var först efter att de gift sig som han visade våldstendenser mot henne. När hon var gravid i åttonde månaden, i november år 2005, misshandlade UE henne så allvarligt att hon fick uppsöka sjukhus. CH kom i kontakt med en kurator och händelsen polisanmäldes. CH åkte till sina föräldrar i Kalmar över julen, och även UE kom dit. Där erkände han vad som hänt och lovade att gå i terapi.
Parterna var mycket lyckliga över [ungen] som föddes i slutet av december 2005, men relationen mellan parterna var inte bra. De gick i parterapi [...], men eftersom det enligt UE endast var CH det var fel på ville hon inte fortsätta terapin.
---
Våldsamheterna från UE sida fortsatte och kulminerade i december 2007. CH blev då, i [ungens] närvaro, på nytt misshandlad av UE. CH fick uppsöka sjukhus, som anmälde händelsen till socialtjänsten som i sin tur startade en utredning utifrån sin oro för [ungen]. CH uppmanades av socialtjänsten att polisanmäla vad som hänt. Hon åkte till Kalmar, där hon gjorde en polisanmälan. UE var mycket ångerfull och ville ta upp relationen igen, men CH var fast besluten att äktenskapet inte kunde fortsätta. UE anhölls, men frigavs i samband med häktningsförhandlingen. Han ansökte då om äktenskapsskillnad, vilket de båda insett var enda möjligheten.
Om jag räknat/tänkt rätt har vi alltså tre polisanmälningar för barnmisshandel (enl. Realtid, alla nedlagda) och minst två för misshandel av CH (enl. domen. Är alla nedlagda idag? Finns det fler?). Samtidigt berättar CH att de gick i parterapi som hon avslutade och att det var UE som begärde skilsmässa (trots att UE sägs ha velat återuppta relationen före polisanmälan i Kalmar).
Jag har ingen erfarenhet av partnermisshandel. Är det såhär det ser ut? Jag har ju hört historier om kvinnor som stannat hos riktiga svin. Är det något liknande vi betraktar utifrån här (ingen rök utan eld osv.)? För om UE är skyldig och polis, åklagare, läkare, socialtjänst, osv. misslyckats så kapitalt är det ju hårresande.
I en skvallertråd på FB inser jag att det sticker i ögonen på många att en snygg (jaja, bara min åsikt, jag vet att meningarna går isär om det
också) och väldigt driven kvinna gör en klassresa, koketterar med kungligheter, festar i socitetskretsar och lever jetsetliv på rivieran. Och enligt
skvallret här en hel del festknarkande och otrohet.
Var det kanske familjelivet som inkräktande på livsstilen, satte igång konflikterna och allt bara eskalerade? Vilka anklagelser som helst för att "vinna"?
Det känns ju nästan overkligt att rättsapparaten är så totalt oförmögen att såna grova brott skulle kunna gå ostraffade.
Huvudorsaken till att jag blivit misstänksam om sanningshalten i anklagelserna är nog utredningarna i vårdnadstvisten som inte funnit några tecken på barnmisshandel och t.o.m. bedömt pappan som den lämpligaste vårdnadshavaren. (Det skulle iofs kunna förklaras med att en mamma utsatt för såna övergrepp sannolikt är väldigt uppriven och långt ifrån rationell. Och rätten såg såklart allvarligt på att CH inte överlämnade barnet i tid – vilket verkar logiskt om hon varit livrädd för UE. Men då tillkommer detaljen att CH ändå lämnat ungen i händerna på UE för att resa bort och spela in dokusåpa.)
Det säger säkert något negativt om min personlighet men hela soppan är riktigt intressant...