Imorgon eller ja senare idag ska jag på något möte med en psykolog tror jag det är, jag ringde äntligen och bokade en tid för att jag misstänker att jag har ADD. Jag är nervös, har ingen aning om vad som väntar mig! På telefon frågade dom mig om varför jag tror jag har ADD osv frågade om min uppväxt som har varit ganska stökig men dom sa att mina symptom kunde bero på min stökiga uppväxt, men jag vet inte alltså, jag har släppt det till stor del tror jag. Försökt att gå vidare och komma någon vart i livet men jag bara står och trampar i samma spår år ut och år in.
Jag kan inte hålla i någonting, har inte ens gått ut grundskolan, påbörjat massor i utbildningsväg men sedan skitit i att dyka upp även fast jag vill och är(tror jag är) motiverad, men det känns som jag har mount everest framför mig! Sen får jag massor med skäll och blir ställd mot väggen och drar mig ännu mer in i mitt skal och skiter i det ännu mera lite till. Just detta med skäll och bli konfronterad har jag jättesvårt för, jag tar väldigt illa upp och det har gått så långt att jag inte längre svarar i telefon om det inte är någon jag har i mina kontakter som ringer, eftersom jag är så rädd för att bli konfronterad med något.
Folk pratar med mig och det bara går in genom ena örat och ut genom andra, det är så otroligt jävla pinsamt, man kommer inte ihåg vad som sas men det var något viktigt...Det känns som kaos uppe i huvudet allt som oftast jag tänker så mycket, tänker på livet och massa existensiella frågor, jag nästan övertolkar allting, vad folk säger och hur dom säger det och blickar och ansiktsuttryck, kan få för mig att någon sa nånting med en snorkig ton och en dömmande blick -Nu hatar eller ser denna person ner på mig!!
Tappade fokus nu när jag skrev detta, och helt plötsligt hade det gått 10 minuter hehe...Tappar fokuset nästan hela tiden när jag nu måste koncentrera mig, går iväg och gör annat, glömmer, börjar dagdrömma osv. Jag känner mig så jäkla udda, utåt sett är jag tystlåten och folk kan säkert uppfatta mig som blyg. Men här inne i hjärnkontoret jobbas det för fullt. Det är bara mina närmaste som känner och får ta del av "mitt riktiga jag", jag har oftast väldigt kort stubin och kan smälla ganska ordentligt och vara rapp i käften, ofta kommer orden innan man hinner tänka efter att det kanske inte var så bra att säga. Ibland får även utomstående ta del av den sidan men då måste jag vara ordentligt förbannad!
Det kanske inte har med ADD att göra. vad vet jag?
Jag var iallafall tvärtom när jag var liten, men det kanske utspelade sig mer i mitt huvud än utåtagerande! Jag hamnade ofta i tjafs, var kaxig, slagsmål, samtal från lärare hem osv. Men å andra sidan kan det även berott på att jag hade det stökigt hemma.
Jaja, ska väl inte dra upp hela min livshistoria här ville bara skriva av mig och kanske få lite input! Jag hoppas det går bra imorgon så man kanske kan få lite hjälp och sedan komma vidare och sluta vara ett socialfall hela livet.....
Ajuste och något som faktiskt har hjälpt mig är DMAA och Synefedrin+koffein Red Stack AMP men dom vill jag helst inte ta i onödan, jag kraschar hårt. Får en brutal huvudvärk, muntorrhet från helvetet och tokdäckar. Dock hjälper det om jag tar en kapsel innan jag går och lägger mig, kan sova ordentligt och vaknar utvilad!
Fridens//20-årig tjej.
Dessutom är ju texten ganska så rörig och evenutell upprerande (känner att även den här texten börjar bli det) men om någon är intresserad så säg till, så ska ni få se på TEXT ^^
