Allt om ADD!

Ok. Osäker på om jag har ADD eller inte. Eller om det bara är social osäkerhet. Vad tror ni?

När jag pratar med någon och tittar folk i ögonen fokuserar jag hela tiden på hur de ser ut och jag tänker hela tiden på att jag tittar dem i ögonen, istället för att fokusera helt på vad de säger. Jag hänger inte med (kommer inte ihåg allt) om någon säger en lång, komplicerad mening och jag brukar gilla att förbereda mig inför saker så att jag lättare ska förstå, exempelvis föreläsningar.

Jag känner mig ofta uttråkad men finner ingen energi/låg motivation/svagt intresse till att påbörja/göra något. Innan kunde jag ägna mycket tid åt en grej, men nu när jag försöker lära mig spela gitarr, kollar jag på en youtube-video, försöker få in ett ackord, misslyckas efter ett tag, och sedan får det vara bra så. Jag skjuter alltid upp allt till sista minut, och ibland gör jag något helt annat för att slippa det jag egentligen ska göra. Sitter jag i biblioteket på universitetet så kan jag tänka att jag kollar facebook och mailen först. Sedan kan det skena iväg. Jag tänker ofta på att om 3 år då kommer allt vara annorlunda, då kommer jag ha många vänner och bo centralt och ha ett socialt fungerande liv, men så börjar jag tänka att det är ju en väg dit också, och den vägen går jag på hela tiden. Och allt jag gör påverkar vägens riktning.

I konversationer kan det någon säger bara flyta igenom skallen och jag finner mig själv tänka på annat. Typ på senaste släktmiddagen, började vi prata om kockarnas kamp eller vad det heter. Eftersom jag finner det ointressant började jag omedvetet dagdrömma. Sedan hör jag någon säga något om vilka som är kvar, så frågade jag "var det inte Mannerström som åkte ut förra veckan?" och då svarade farmor "det var ju precis det jag sa". Då skrattade jag bort det och låtsades driva, men jag försökte tänka att det är ju bara för att det är ointressant som jag inte lyssnade, det händer alla.

På studenten inför 1000 personer så var jag en av dem som vann stipendie. Då fick man gå fram, ta emot det, få en applåd och sedan gå och ställa sig bredvid. När det var min tur gick jag fram, tog emot det och då stängde all tankeverksamhet av. Jag gick tillbaks till min stol och satte mig, och en polare sa "jag tror du ska gå och ställa dig där borta", så då gick jag tillbaks hela vägen medan alla undrade vad jag höll på med. Sjukt jobbigt. Även fast jag tänkte hela tiden innan jag gick upp att man skulle ställa sig där borta. Jag fattade inte hur jag tänkte.

När jag var 11 så spelade jag fotboll och under en match så såg jag tränaren vifta åt mig och ropa. Jag sprang dit och blev utbytt, så sa han att han ropat på mig typ fem gånger och jag hörde ingenting.

Farsan brukar vara helt off i bilen när han kör. Han kan fråga något och så börjar man prata, och så ser man att han inte lyssnar för fem öre. Sedan frågar man något, så svarar han inte, så frågar man igen lite högre, fortfarande noll respons. Så säger man "hallå", så kan han bli irriterad och säga "men JA". Kan det vara ärftligt?

Det känns som att det jag säger ofta är helt irrelevant och känner jag att jag måste säga något så kanske folk egentligen inte håller med eller förstår. Ibland kan jag bara börja på en mening och sedan tänka efter "vad ska jag säga nu? jag tycker ju ingenting...kom igen nu, kom fram till något fort som fan", så tappar man helt tråden. Ofta blir det att man håller ögonkontakt och tittar bort och håller med, utan att själv prata. Det kan ju dock bara vara social osäkerhet.

Jag minns sjukt konstiga saker, typ saker som hände på just den platsen och saker folk sa när jag var 10 år. Jag kan rabbla tv-serier rakt av och om folk drar en replik ur en serie lite felaktigt, så kan jag rätta dem genom att dra exakt rätt tonfall och innehåll. Det imponerar folk, men kan det hänga ihop?

När jag var liten kunde jag bli sur bara sådär (dock aldrig hyperaktiv), och när jag var 9 sjöng jag in på kassettband och kunde så sjukt många låtar utantill.

Jag har pluggat universitet i ett 1.5 år, och i grupp är jag driven om jag får göra saker. Om vi sitter och läser igenom en rapport tillsammans så läser jag inte utan tänker på annat, men om det är jag som sitter vid datorn har jag övertag, då jag har lätt för att skriva.

Det måste väl inte vara en diagnos, jag tror att det hänger ihop med osäkerhet och att jag vill vara en person jag inte är. Jag brukar jämföra olika karaktärer (Johnny Depp, Fredde i solsidan som roll (vid pinsamma situationer på middagar etc) eller Arga snickaren när jag ska låta övertygande) och välja att agera som den personen hade gjort i ett visst sammanhang, istället för att bara vara mig själv. Ibland får jag panik och vet inte vem jag ska välja osv. Det tror jag dock inte har med ämnet att göra, utan bara ren osäkerhet. Just därför kan det hänga ihop med social osäkerhet och att man inte vet vad man vill. Om man plötsligt hade en skara med vänner och en socialt fungerande säkerhet, äter mycket grönsaker och motionerar regelbundet, hade det varit annorlunda då?

Om det nu är en diagnos finns det ju medicin som hjälper en att fokusera och att tillföra något i konversationer antar jag, men kan man bli fri från en diagnos genom att läsa på och bara göra saker åt det?

Har alltid varit duktig på att skriva. Vunnit novelltävlingar och skrivit 4 låttexter till polare, skrev imponerande djupa dikter på högstadiet, filosoferar mycket, om det nu kan ha ett samband.

Fick fan panik av att verkligen tänka på allt detta. Är förövrigt omtänksam och trevlig i folks närvaro, men socialt osäker.
Tackar på förhand!

ADHD är så mycket bättre att ha. Just nu är jag bara glad att jag inte har ADD så jag fortsätter att läsa tråden

Varför tycker du det? Själv tycker jag det är otroligt skönt att kunna sitta still.

Ja, jag läste också det.. Jag ska ju inte ta med mig den för att göra någon slags självdiagnos, utan bara för att vara säker på att alla mina besvär och symptom kommer med.. Ska vi bara prata någon timme kommer jag bli stressad och det kommer bli rörigt i huvudet och jag kommer säkerligen gå därifrån med en känsla av att ha missat att få sagt hälften av sakerna som jag egentligen hade velat ha sagt..

Går nog dit utan pappret första gången och frågar om de tycker att jag borde ta med mig det till nästa gång

Låter som en bra idé!

Ni som tagit bort socker i den mån det är möjligt samt annat, har ni märkt någon skillnad?

Egentligen ska man ju även ta bort mjölk och choklad från kosten också

Japp. Och det är klart det gör. Men det är det inte bara för ADHD. Alla skulle må bättre av det.

Och det är inte bara sockret i sig. Det är att få till ett jämnt blodsocker under hela dagen som är hemligheten. Stirrar man sig blind på bara den här enda grejen så är det lätt att man fuckar upp med något annat.

Men som någon med ADHD så behöver jag all hjälp jag kan få att hålla mig lugn och att jämna ut stressen under dagen. Så jag tränar hårt och äter rätt. Det hjälper jättemycket. Mer än medicinen. Tillsammans är jag ganska välfungerande.

Forskning kan inte bevisa att socker i sig skulle göra dig hyperaktiv(are). Däremot finns det ett samband mellan sockerintag och miljön som kan kopplas till hyperaktivitet.

Det enda som konkret har hjälpt mig är medicin och hård träning. Personligen blir jag mer harmonisk när jag tränar. Jag känner mig mer bekväm i en "snygg" kropp. Träning, i mitt fall kampsport, är ett av få moment där jag kan lägga all fokus på utförandet utan att tankarna hoppar iväg.

Men, som någon skrev ovan, det har ju andra hälsofördelar med ett reducerat sockerintag

Vilka kosttillskott äter ni som tar concerta?

Äter Medikinet (I princip same shit, different name. Annorlunda beteende typ) och äter kosttillskott för vegeterianer (nej, jag är inte veggo), detta för att jag har så usla matvanor att det är bra om jag får i mig något mer än den ovarierade kost som för stunden äts.

Vad för kosttillskott tänkte du på förresten? (Anar att mitt svar inte är vad du tänkte på)

Äter förvisso Ritalin men äter samma kosttillskott nu som när jag åt concerta. Primärt:

Omega-3
Magnesium
D-vitamin
Multivitamin vid behov (läs: vid fasta).

I träningssyfte är det EAA/BCAA och/eller protein som gäller. Ibland experimenterar jag lite med andra tillskott. Äter diverse grejer i dagsläget för att mina leder ska må bättre tex.

Stimulanter och adaptogener är också vanligt förekommande. Både i tillskottsform och som drycker etc.

Edit: Själv?

Har precis börjat med concerta.
Magnesium och omega-3 verkar väldigt viktigt att tänka på när man tar metylfenidat.
Känner att jag blir deppig av det, ska testa att börja ta 5-htp också.