Citat:
Ursprungligen postat av blurpy
hm, kom på ett par till saker som ändå gör mig fundersam och vill höra mig för om... jag upplever väldigt mycket att jag inte hade så mkt symptom när jag var liten, utan det har kommit mer på senare år. är detta vanligt/ovanligt? iom att jag haft långa erfarenheter av att må dåligt, ha ångest och vara deprimerad (mitt liv var i princip helt svart mellan 13 och 19 ungefär) så är jag ibland orolig att mina symptom ska ha framkallats av de här upplevelserna, och sm jag förstått är ju ADHD medfött... samtidigt är en stor grund till att jag mått så dåligt den starka mobbing jag blev utsatt för i grundskolan, och jag anser att den mobbingen mycket kom sig av just av att jag uppvisade ADHD-symptom, dvs snackade för mycket och för högt (spec för att vara tjej), var allmänt skrikig och gapig och så vidare.
det som jag själv tycker talar emot att mina symptom har kommit av min depression är att jag upplevde väldigt starkt när jag blev FRISK från den sjukdomen att jag var.... helt enkelt en annan person än jag trodde. jag var van vid att vara rätt håglös och energilös, men när jag mådde bättre upplevde jag att jag fick större problem med att "kontrollera" mig, och det som jag skulle kalla mina "ADHD-sidor" kom fram ännu tydligare och gjorde mig nästan rädd för den person som jag upptäckte att jag egentligen var bakom all ångest.
Jag har upplevt exakt samma sak. Att genom att må dåligt under många år gjorde även mig trött och seg vilken minskade mina egentliga ADHD symptom. När jag väl redde upp min situation och tog mig ur min "milda" depression (såg mig själv som less på allt inte deprimerad) aktiverades min ADHD. Detta är bra för du måste arbeta med ditt riktiga jag, lära dig trimma in din starkt aktiverade hjärna för att i slutändan kunna utnyttja de bra sidorna och begränsa de dåliga. Kognitiv beteende terapi + medicinering ifall nödvändigt. Kämpa på här och "tvinga" dig själv se denna förändring som något positivt!
Citat:
Ursprungligen postat av blurpy
känner också att just pga att jag mått dåligt i så många år så känns det väldigt svårt att bedömma hur jag egentligen "är". jag var helt enkelt inte mig själv när jag mådde dåligt, och hur kommer mina eventuella bedömmare ställa sig till det?
Min erfarenhet och bedömning är att de kommer "se" igenom detta, det är en normal bit i bedömningen. För ingen mår bra av att må dåligt, så den biten ger sig själv. Dock så blir det lättare ju mer du hjälper din läkare, ju mer du kan berätta, ju mer du kan hjälpa till att nyansera vad som är du och vad som är en "förändrad" du pga depression.
Citat:
Ursprungligen postat av blurpy
allt känns helt enkelt väldigt komplicerat och besvärligt och jag vill väl egentligen bara ha bekräftelse på att min historia är ett "möjligt scenario" för en som växt upp och haft ADHD.
jag vet också att jag haft en del möjliga symptom sen jag var väldigt liten, t.ex. så var jag så envis att jag drev båda mina föräldrar till vansinne (min papa har slagit märken i två dörrar och hål genom en vägg i frustration över mig), mina föräldrar har tjatat på mig om städning sen jag var säkert fem år gammal och jag pratade så mycket att mamma och pappa fick säga åt mig att nu är det tysta minuten.
Vet precis hur "besvärligt" det kan kännas. Tog massor med år för mig att förstå mig själv, hur tusan skulle det då kunna vara enkelt för någon annan att förstå? Men jag känner igen det mesta av det du berättar även om vi självklart är två olika personer med olika bakgrunder. Då jag genomlevt 35+ år med detta vågar jag påstå att jag har lätt för att känna igen andra i samma situation.
Dock måste du och jag vara lite försiktiga, inget är säkert så även om det är väldigt troligt måste man bibehålla sund skepticism
Citat:
Ursprungligen postat av blurpy
haha, det känns verkligen som mina inlägg är av slaget "här är mitt proplem -> här är en rimlig förklaring som elliminerar problemet" och så vill jag bara att någon ska skriva typ "du tänker rätt" så jag slipper oroa mig för att jag är på elt fel spår...
Du har säkert ofta svaret i ditt huvud redan innan du formulerat frågan, inte sant

Fortsätt ställ frågor, fortsätt resonera med mig och andra här på forumet. Det kan bara hjälpa dig på ena eller andra sättet. Jag svarar så fort jag kan då jag inte har möjlighet att vara här varje dag.
Mvh,
LL