Arbogamorden - diskussioner kring rättegången mot Christine Schürrer

Visst är det så. Allt detta "make sense" just för att hon är skyldig. I det sammanhanget kan man förstå det hela (även om det är stört men en hyfsat normal människa begår inte sådana här handlingar).

Tänk till igen nu.

Om du lyckas sakna empati för två små barn som slagits ihjäl med 40-60 slag av en hammare bredvid sin mamma så måste du vara en väldigt väldigt kall person. Detta oavsett om du själv suttit häktad i fyra månader eller inte.

De flesta människor med sunda själsförmågor tappar inte all empati bara för att de blir inlåsta i en häktescell.

Javisst, hon kan vara väldigt störd vilket jag inte alls betvivlar. Hon har inte gjort någon hemlighet av att hon har problem.
Men återigen, det behöver inte betyda att hon begått mord.
Bara för att klargöra så är jag ganska övertygad om att hon gjort detta, men inte helt..en liten del i mig tvivlar fortfarande. Tyvärr..

Jag håller inte alls med här. Det normala i den situationen är visserligen att "slåss med näbbar och klor" för sin oskuld. Och i det ingår att försöka få kontakt med de som kan ge en alibi såklart (dessa människor borde dessutom självmant kontaktat polisen om de fanns...). Men under en rättegång när man får höra vad som hände med barnen (av den person som går fri medan man själv sitter oskyldigt anklagad) så skulle de flesta normala människor reagera med ett lidande, med sorg. När hon satt där och lyssnade på det jag själv hörde så reagerade hon ingenting öht.

Jag vill bara påpeka en sak. Att vara "störd" är inte samma sak som "att ha problem". Det är möjligt att hon sagt så men den typ av störning som jag talar om nu det handlar inte så mycket om subjektivt lidande hos den som har den utan att man agerar ut sitt lidande, andra människor ska lida i en ställe. Man ska själv "gå fri" och slippa lidande och att vara svag och behövande. Hon är inte deprimerad, deprimerade människor är inte störda på det här viset. De lider och har en förmåga att känna med andra människor. CS lider av någon form av "tidig" störning emd empatilöshet (narcissistisk personlighetsstörning, s k psykopati eller något sådant).

Jag känner empati för offren, men jag förstår att CS inte gör det om hon mot all förmodan skulle vara oskyldig.

Jag håller inte med dig här. CS har riktat allting mot sig själv tidigare. Hon har skurit sig flertal gånger och gjort ganska allvarliga suicidförsök. Hennes ätstörningar kan också tolkas som ett sätt att straffa sig själv osv..
Enligt hennes sjukhuspapper i FUN så är hon, eller har varit deprimerad och har fått hjälp för detta. Ingenting psykotiskt har noterats alls.

I övrigt tänker jag inte spekulera vad hon kan ha för störningar (som alla psykiska problem kallas för idag) då jag inte har den kompetensen och att det är totalt omöjligt att ställa diagnos på en person man inte ens träffat eller pratat med.

Ja och det visar att du har en betydligt bättre utvecklad empatisk förmåga än många här.

Ponera att jag hade svårt att bryta upp från ett ex. Jag förföljde henne och hennes nya kille. Hatade att hon var plastmorsa åt hans j-a ungar! Vi skulle ju bilda familj, det lovade hon.

Plötsligt är det någon galning som haft ihjäl barnen och totalt sabbat skallen på exets nya pojkvän. Samtidigt som jag var i samma stad i ett ärende.

Jag blir anhållen och häktad, förstår ju självklart varför. Jag hade ju faktiskt haft ett typiskt stalkerbeteende. Försöker få tag i varenda liten detalj som kan fria mig, jag är ju oskyldig. Samarbetar givetvis till 100% med polisen. Ger dom allt dom vill. Talar sanning även om känsliga bitar. Hjälper till att få fram vittnen, självklart.

Detta är ju på en nivå bortom svartsjuka och struliga uppbrott. Detta handlar om mord. Barnamord. Jag skulle känna en oerhörd sorg och empati. Mitt ex var givetvis fäst vid sin nya kille och hans barn. Mitt lilla svartsjukedrama är ju ingenting i jämförelse med detta.

Hade CS varit oskyldig så skulle hon ha vaknat upp ur sin svartsjuka när hon fått reda på vad som hänt T och hans familj. Det är jag helt säker på.

Hon grät när hon fick se sina kläder. Så uppfattade jag det.
Så visst kan frau Schürrer visa känlsor och gråta, iaf när det gäller egna klädesplagg.

Hur tänker du nu?

Det här kanske är en väldigt dum jämförelse..men hur ska man tolka alla de andra i rätten som inte bryter ihop och gråter floder när alla dessa obehagliga saker kommer på tal? Är de empatilösa? Jag tänker då på journalister, åklagare och advokater. Men även de drabbade som varit starka och stöttat E osv..