Citat:
Ursprungligen postat av Prinzezzan
Hej igen!
Jag anser att du har fel i när du påstår att tolkningsarter som är fullt rimliga vid läsningen av en litterär text är helt illegitima vid tolkningen av ett förhörsprotokoll. Jag ska tala om hur jag menar.
Jag håller just nu på att skriva min kandidatuppsats i psykologi och jag använder mig av kvalitativ analysmetod. Det som ska analyseras är intervjuer, som gjorts med flera intervjudeltagare. Texten transkripteras (hela texten, med mina frågor, deltagarnas svar, pauser osv) och tolkas (i mitt fall) med hjälp av diskursanalys med perspektivet diskurspsykologi. Vid diskursanalys (men även vid hermeneutiska, fenomenologiska m.m. analysmetoder) ses transkriptionen av samtalet (intervjuen) som likvärdigt med litterär text, mediatext osv. Hela denna text, inkl. mina frågor, deras svar, pauser, hostningar m.m. ska tolkas och analyseras.
Jag har även kunskap i att tolka rent litterära texter, vilket jag har givit prov på i min magisteruppsats i litteraturvetenskap (hermeneutisk analysmetod).
När det gäller psykologiska tolkningar av olika personligheter, tolkar man dessa utifrån den kunskap man har om personens egenskaper, beteenden osv. Har man tillräckligt mycket information om en individ, kan man göra en tolkning. Har man mindre info, kan man spekulera i om en person har en viss typ av personlighet. Har du tillräckligt med kunskaper om C som person, så visst kan väl du spekulera i hur hon fungerar och vilken typ av personlighet (-sdrag/störning) hon ev. kan ha. Ingen kan väl ifrågasätta det! I ditt exempel av T´s tiden menar jag att det är rena spekulationer om när T kom hem, eftersom det inte finns fakta, som talar om när han de facto kom hem.
Bara ett P.S. Vid en kvalitativ analysmodell krävs minst lika hårda krav på validitet och reliabilitet, som i en kvantitativ analys (om inte ännu högre, då man inte kan mäta exempelvis individers upplevelser och föreställningar i siffror och beräkningar på samma sätt).
[edit: Varning, denna text vänder sig i första hand till Prinzezzan och kanske någon som av en otrolig slump är i detta forum och är intresserad. Undrar ni vad f-n jag pratar om så hoppa över]
Först vill jag säga att jag tycker synd om dig som måste kämpa mot den primitiva positivism som finns inom litteraturvetenskap och andra humanistiska ämnen. Inom naturvetenskapen t ex skulle man aldrig utesluta det kvalitativa från en matematisk modell. Det tillhör en värld som jag trodde var utdöd, men som jag sett i verkligheten t ex bland litteraturvetare i Uppsala vid slutet av 70-talet. Vissa spände t ex hästen för vagnen och jämförde texter utan att veta vad de gjorde, vilket var en 'komparativ metod' som något ljushuvud hittat på på 60-talet. Sedan publicerade de meningslösa avhandlingar med väldigt mycket siffror och kände sig vetenskapliga. Eftersom dessa idioter - för det är vad de var - var kvantitativa, så var de som svärmade för för att få in lite mer kontinental hermeneutik, för att inte tala om lite mer eleganta strukturalistiska salongsdiskurser, 'kvalitativa'. Det är tråkigt att höra att det än idag skulle finnas ett behov att kalla en analysmetod för 'kvalitativ'.
Men det betyder inte att man har rätt att tolka utredning om tider med hjälp av poststrukturalistisk bullshit. Det handlar om tider. Det finns inget utrymme för att göra en transaktionsanalys i texten mellan raderna för att se vilken jagtillstånd de tidsmätande konstaplarna har.
När det gäller T och hans genomgående märkliga sätt att uttrycka sig kan det locka att läsa mellan raderna. Men det är inte en legitim tolkning av innehållet i texten. Det är ett letande efter andra meningar, eller kanske en ganska fri tolkning av de personlighetstyper du nämner, kanske efter de primitiva kategorier som används av amerikaner (anställningsintervju-psykologi). Sådana tolkningar är så 'fria' att jag utan vidare avfärdar de flesta som totalt strunt, men de är också en annan sak, som det inte verkar att du riktigt förstått: de är inte korrekta tolkningar av innehållet i texten.