Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Jag tycker inte att de exempel du ger är några bra exempel på vad du vill exemplifiera. I inget av fallen tycker jag att det är rimligt att tala om att vittnena har blandat ihop vad de läst med vad de minns - i vart fall inte ditt senare exempel, där tolkningen inte kan variera särdeles med icke given kontext. Vad vittnena har gjort är att de har gjort en identifikation i efterhand. Det är varken konstigt eller vilseledande att göra på det viset. När vittnet avger utsagan har han ju en rimlig identifikation på att det är Eklund som han har sett. Den är inte lika god som om vittnet känt Eklund på förhand, men högst väsentligt bättre än ingen identifikation alls.
Det är klart att domstolen ska utreda om det är en direktidentifikation eller en identifikation i efterhand från ett fotografi (eller flera fotografier), men det handlar enligt mitt bestämda förmenande inte om att vittnet har blandat ihop vad han har sett med vad han har läst. Han har sett en tunnhårig fetlagd man, stå och röka utanför sin bil, som han i efterhand identifierat som Anders Eklund utifrån tidningsfotografier. Fullkomligt straightforward, och ingen sammanblandning alls. Att han sedan inte uttrycker sig exakt som rätten vill ha det är helt upp till rätten att få honom att formulera om till.
Det är klart att domstolen ska utreda om det är en direktidentifikation eller en identifikation i efterhand från ett fotografi (eller flera fotografier), men det handlar enligt mitt bestämda förmenande inte om att vittnet har blandat ihop vad han har sett med vad han har läst. Han har sett en tunnhårig fetlagd man, stå och röka utanför sin bil, som han i efterhand identifierat som Anders Eklund utifrån tidningsfotografier. Fullkomligt straightforward, och ingen sammanblandning alls. Att han sedan inte uttrycker sig exakt som rätten vill ha det är helt upp till rätten att få honom att formulera om till.
Just det vittnet, en kvinna, kom på i efterhand att hon kände igen Eklund från en period då hon arbetade i Hofors och AE bodde på samma ort. Således handlade det om ett vittne som sade sig känna igen mannen från det verkliga livet. Tidningsbildspratet drog ner hennes vittnesmål något enormt. Men nu hängde tursamt nog inte det målet på den identifikationen.
De ble alle dømt for medvirkning da det ikke kunne påvises hvem som skjøt. Ingen av de anklagede kunne skylde på de andre mistenkte for da snakket de seg selv inn i planlegging av forbrytelsen. Planlegging av forbrytelse og medvirkning til mord idømmes like lang straff som selve utførelse av handling i Norge.
Kristin, som retten la mest vekt på ang."troverdihet" har lenge hatt permisjoner. Jeg traff henne alt i 2004 på Schãferutstilling utenfor Oslo. Men de skal jo tilbake til samfunnet...