Sveriges riksbunkrar och det som har koppling till dessa

OT: Tony Stigsson anklagades för att ha röjt försvarets ledningsplats (genom att be sin fru hämta honom där). Att rättegången hemligstämplades var naturligt, men sannolikt mer beroende på värderingen av de dokument han slarvat runt med än på att läget för en (får man anta) för stormakterna välkänd berganläggning röjdes.

Enligt uppgifterna i TV4 så var det inte hemligstämplat till en början tills någon "journalist" såg formuleringen "riksbunker" och började ställa frågor... då gick det upp ett ljus för tingsrätten om att belägga allt med munkavle (vilket man alltså inte hade gjort från början).

Tvivlar ju starkt att ordet "riksbunker" finns i ett officiellt dokument från FM.

Vilket första inlägg avses?

Apachez-
Avstängd

https://www.flashback.org/showpost.php?p=2515204&postcount=85

Angående http://www.ostruktur.com/ptk/text/military/Krigstelefoner.txt (inlägget ovan)

Jag har också läst den där men tror att den är till stora delar uppdiktad, det är för mycket i den som inte stämmer. Bergrummet under Johannes byggdes (sprängdes ut) i slutet av 90-talet, planerna finns i stadens arkiv och man använde en byggtunnel ifrån Snickarbacken. Det var inget man knatade ner i och "upptäckte" att man kanske kunde använda till telestation ;P Men det är en fin saga

Klara skyddsrum, Johannes skyddsrum och Katarina skyddsrum kan vi bortse från i den här tråden, de behandlas fint i andra..

Bara själva placeringen mitt mellen Rosenbad, t-banan och centralstationen gör att den den utmärkt som första skyddsrum för en mycket stor mängd personer som kanske måste lämna huvudstaden så varför skall vi lämna denna plats i fred?

Att sedan SOS huvudcentral sitter ihop med etta bergrum gör inte platsen mindre intresant.

http://www.svenanderssonab.se/SA%20Ola/Ny%20web/Faktabl/Langhal.pdf

Ja placeringen gör den snabbt tillgänglig, men inte så mycket mer. De tre större befolkningsskyddsrummen är helt offentliga, saknar intrångsskydd (passagekontroller), är garage till 100% och är avsedda för civilbefolkning. Som uppsamlingsplats hade det nog funkat om det hade funnits en direktväg ner från Regeringskvarteren ner i Klara skyddsrum. Det finns dock inte - detta är just ett fristående skyddsrum. Dessutom fullt med bilar och annat som man i akut krigsläge då måste forsla bort först. Den mest underjordiska vägen dit kräver att de tar sig utomhus ner i den öppna tunnelbanan först. Jag tror mer på riksdagskvarterens egna garage isåfall..

SOS Larmcentral tror jag att kommunledningen tar sig till, det är det rustat för, men inte regeringen. Det går inte att ta sig från Klara skyddsrum till SOS utan att passera tunnelbanan, vilket känns lite väl... öppet?

Låt os anta att skymningsläge råder, stående militären sitter i berget med stängda portar och spanar/förbereder och man (regeringen) börjar fundera på att mobilisera. Regeringen och riksdagen uppnår consensus att det är fara å färde (det finns en tröskel för detta), mobiliserar värnpliktsarmen och det gäller sedan att röra på sig om man skall behålla handlingsfriheten.

Vad händer då 1955, 1965, 1975 och 1985? Låt oss relatera till tidens krigsdoktrin: 1955 och 1965 räknar man med massiva kärnvapenanfall och man planerar stora evakueringar av storstäderna, mer oklart om man tänker så 1975 och 1985. Rimligen bör synsättet motsvaras av en handlingsplan - för statsförvaltningens del är det (påvisat i lagstiftning) nödvändigt att vara beslutskapabel och legitim. Man kan alltså inte stanna kvar i en kringränd huvudstad eller vara eliminerad. Beroende på hotbilden kan man agera olikt, men man har sannolikt både kärnvapenanfall och kupp med i planeringen - det vore tjänstefel annars.

En rimlig evakueringsplan bör ha rätt självklara element i form av en första u-plats och en samlingsplats så man kan hålla samman åtminstone krigsdelegationen ('lilla riksdagen'). Det gäller ju att upprätthålla grundlagen och vara kapabel att fatta nödvändiga beslut, om så bara att uppge motståndet. (Den historiskt intresserade kan minnas att det distribuerades en skrift 1960 eller så "Om kriget kommer" - där man påtalade att varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt, sådan var tidsandan). Det verkar synnerligen rimligt att man har en genomtänkt plan för att hålla samman en beslutsmässig riksdag och regering. Sannolikt bygger planen på att det inte kommer att vara alldeles lätt att röra sig fritt och att evakueringen av statsapparaten kan störas på olika sätt. Att man har skyddsrum, dolda (skyl/skydd) utrymningsvägar, förberedda transporter, eskort avdelad behöver vi inte betvivla. Erlander och Sträng skulle väl inte heller inte gå till centralen för att ta tåget till 'Riksbunkern'. Däremot är det en annan sak med de delar av statsapparaten som kan undvaras eller ersättas (eller ha en förberedd ersättningsfunktion). Där kan man inte avsätta flygtransport eller en pluton militärpolis för några få personer.

Spekulationer, naturligtvis, men rimligen bör det ha funnits skyddsrum, bergrum, kommunikationer och altenativa lösningar på det mesta, eftersom vi tror på att det finns en u-plats där Sverige skall fortsätta fungera uthålligt, i alla fall formellt. Man kan ha fäst stor vikt vid att det skall finnas en legitim regering i landet eftersom försvarsplaneringen räknade med NATO-stöd. Att evakuera kungen och regeringen skulle vara ett sistahandsalternativ.

Det finns inget som motsäger att det a) finns flera u-platser för regering och riksdag b) de används i proportion till det bedömda läget och c) att en slutlig tillflyktsort funnits och varit förberedd. Det förefaller snarare rimligt att mastodontanläggningen finns/fanns, och det är också rimligt att den kan sökas centralt i landet, väl skyddad genom lokalisering, men också skyddad av 'köttmuren', dvs placerad så att det tar lång tid att bekämpa de förband som finns mellan angriparen och platsen. Det här utesluter med stor sannolikhet Skåne, hela ostkusten och tiotals mil inåt landet, Övre Norrland och Nedre Norrland. Ren logik pekar på trakterna av Örebro, Karlskoga och Mora.

Personligen är jag mest intresserad av den stora 'riksbunkern'.

Precis, den som bl a Ulla Lindström "klubbade" pengar till.

Nå, låt oss ta uppgifterna från Ulla L:s memoarer för gott, låt oss tro på ryktena om Kilsbergen, låt oss anta att argumenten för en väl skyddad och stor u-plats är rimliga. Genast frågar man sig några saker:

Finns det en anledning att sprida desinformation om storlek och plats, (t ex genom att låta Ulla L skriva något lämpligt, men desinformativt, i sin memoarbok)? Det går ju liksom inte att ta en offentlig diskussion/lapsus om rikets stora hemligheter alldeles som en sanning, den heller. Har man egentligen flera mindre anläggningar sammanlänkade kan det ju vara lämpligt att 'läcka' en uppgift om megaanläggningen Allan för 4000 personer. Rent funktionellt kan man ju tänka siga gott skydd för riksdagen och beslutsfattarna, men med stabsfolket och tjänstemännen mer oskyddade?

Om vi tror på ett större bygge - det är ju mer spännande:

Kan man hålla ett sådant här bygge hemligt? Ja, det kan man, men bara om det är en liten krets som vet det verkliga syftet. Att sopa igen spåren för en amatörefterforskare (vi) är trivialt, men att dölja läget för en professionell underättelsetjänst är betydligt svårare. Minns dessutom Wennerström, Bergling med flera - vilka spioner har man inte tagit?
Det är sannolikt att man använder sig av flera strategier. Den rimliga är att hålla så tyst det bara går, men ett bygge av denna kaliber kan inte döljas helt. Då kan man dölja det här speciella trädet i en skog av andra bergrum och anläggningar och kanske också göra det svårt att följa medeltilldelning, fördela kostnader, dölja bokföring, medelsförbrukning med mera. Men fundera på hur man kan använda entreprenörer utan att deras verksamhet blir spårbar - resor, transporter, redovisning (tjänsteresa för montör x till plats y avslöjar rätt väl radien boplats arbetsplats, bara som exempel, måste hanteras). Eller att byggmaterialfirma Z sålt ovanligt mycket betong under året? Eller att lokala elfirmor fått fullt upp med olika projekt, som de inte vill tala om (betänk kabeldragningen i ett sådant här bygge). Sammantaget är detta ett tungt argument för att bygger man, så bygger man i ett område där 'ett bergrum till' inte direkt väcker uppseende.

At man i offentlig upphandling och med leveransadressen angiven köper 3-4 hundra toadörrar på ett bräde, beställer två kompletta plenisalsinredningar, kök- och matlagningsutrustning motsvarande två regementen, hämtar ett par tusen logementssängar, förrådsställer intendenturmaterial för ett par tusen personer i två månader etc etc skall vi heller inte tro, utan sådant tillförs diskret och gradvis. Men totalbilden bör likna något i den stilen - kan den sammanställas?
En anläggning av den här karaktären har sannolikt närskydd av någon kaliber. Kan man till exempel se om det skulle mobbas MP, jägarförband, bevakningssoldater (en MP-bataljon som mobbas mitt i tjotaheiti, utan någon koppling till fördelningen skulle kanske vara bestickande, till exempel).

Egentligen leder det här spekulerandet i två riktningar; antingen är 'riksbunkern' inte så mäktig som sagts, eller så har man lyckats hålla det hemligt i en ovanlig omfattning.

Man kan notera att sanningen, hur den än ser ut kan vara en belastning rent politiskt - det är en sak att avslöja att folkförsörjningen och försvaret tryggades via stora kostnader, men att motivera och visa att mycket stora summor lagts på att skydda makteliten kan vara mer känsligt, även idag. Det kan vara ett gott skäl att inte öppna arkiven även om den stora riksbunkern inte finns längre.

Desinformation är ett mycket bra sätt att bevara en hemlighet på.
"tant Ullas"bok tror jag inte är ett direkt exempel på detta
Personligen tror jag avsnittet som behandlar riksbunkern är skrivet för att trygga befolkningen-vi har minnsan ordnat så Sverige kan styras tryggt i ofred.Naturligtvis är lägeshänvisningen medvetet felaktig,om inte hade hon säkerligen hamnat bakom lås o bom för"Röjande av topphemligt material för riketr säkerhet".
Om man läser den gamla tråden framträder det tydligt att några här spred desinformation.Som omtalats tidigare är det inte bara genuint intresserade UE-are som läser o skriver.
Det har även uttalats varningar att "storebror" följer detta med intresse.
Om tråden kommer in på "rätt spår"sas.kommer det kanske att stoppas med effektiv desinformation.
Man kan tycka att det är märkligt att en anl. från 50-60 talet som inte används (eller kommer attv användas)för sitt ursprungliga ändamål skulle vara så känsligt,men det troliga är att den nu har ett annat användningsområde i krigsorganisationen som gör den "känslig".
Vi skall vara uppmärksamma på när flera medlemmar seriöst diskuterar "samma" sak o sedan tråden plötsligt drar iväg åt olika håll o dravel.
Då ringer i alla fall min varningsklocka!
Ett tydligt exempel på desinformation är de omtalade Garboböckerna.
Tiveden blir alltid disk. när det gäller riksbunkern.
Böckerna är skrivna av pseudonymen Harry Winter.
Bakom pseudonymen döljer sig två personer,nämligen Ingemar Dörfer,tidigare forskningschef på FOI o Överste Bo hugemark.
Dessa skulle aldrig röja läget av en riksbunker!
Tiveden är nog tyvärr det minst intressanta platsen.