Precis hemkommen från min tripp till Milano och tänkte redogöra lite kort för min vistelse i modellernas rike. Men eftersom jag skriver i fotbollsforumet lämnar jag mina erövringar därhän och går direkt på underhållningen..
Vi vaknade upp runt tiotiden, gick ned och käkade lite frukostbuffé, knäckte första biran vid tolvtiden på en trevlig trattoria något kvarter från San Siro. Mycket folk i rörelse och förväntan ligger verkligen i luften. Några öl och en Cala di Volpe senare tog vi våra älgkliv och stegade mot arenan i rask takt. Jag har varit på många italienska arenor men det här var något utan dess like, San Siro reser sig likt en jätte runt alla vespor. Helt magiskt. Knoppar upp ett antal trappsteg till andra etage och platserna är riktigt bra för att vara införskaffade såpass sent som dagen innan. Ingen Di Natale på uppvärmningen och man blir något nedstämd. Matchen drar igång och Udinese hänger med bra, defensiven ser säkrare ut än på länge och Inler tar tag i taktpinnen från start. Kampen om innermittfältet stod mellan Viera och just Inler, jag måste medge att sistnämnda herre vinner den med råge. Så ung men med så mycket potential och kvalitet. En av de bästa på plan.
Spelet rullar på och det blir lite ställningskrig, inget av lagen lyckas förvalta sitt bollinnehav utan det rullas mest i sidled. Inga målchanser så långt ögat kan nå och väldigt många bollar hamnar på fel adress. Zlatan men främst Quaresma ser vilsna ut, Udineses höga press och jävlaranamma gör Inter dåliga. I andra halvlek gör Mourinho det bytet jag och alla andra på San Siro hade på känn, Quaresma ut och matchbilden ändras totalt. Inter kommer ut som ett nytt lag i andra halvlek och formligen äger matchen stundtals. Mittlåset i Udinese gör ett tappert jobb och inläggen nickas bort i princip hela tiden. Det blir sällan några farliga chanser men känslan var att Inter kommer få ett skitmål. Stolpträffen bygger på den några nivåer och till slut händer det oundvikliga. Cruz nickar in bollen på ett skitläge och hela San Siro exploderar. Där sitter jag och ytterligare ~trehundra Udinisti som frågetecken. Vi gjorde Inter dåliga men det höll inte hela vägen.
Som matchen såg ut i helhet var vi värda en poäng, jag drar genast paralleller till Milan - Napoli där Napoli gör en otroligt tapper insats men faller på ett skitmål. Det är så typiskt och alltid lika tråkigt när det inte håller ända fram. Hela laget gjorde en heroisk insats men Inler och Pepe är värda ett hedersomnämnande.
Lite annat som är på tapeten i Italien, tålamodet rinna ut för Quaresma och hans spelstil både hos supportrar som individer med kopplingar till klubben. Det är för omständigt och buropen avlöser varandra så fort han får bollen, vilka byts ut till svordomar när han tappar den direkt efter. Alltid tyckt han varit överskattad och får bara mer vatten på min kvarn.
Sen visste jag att hatet mot Juventus var stort, men inte att calciogate fortfarande var så på tapeten i Milano. Snackas även en hel del om Napoli och deras supportrar/bortaresor. Fortfarande.
Interisti var förövrigt mediokra på läktaren... kanske laddar upp bilder från matchen lite senare. Myyycket text att beta av.